VEM I HELVETE?!

Gud - och andra folkmördare

2012-01-26T13:42:00.003+01:00

Så sant jag lever i evighet

skall jag vässa mitt blixtrande svärd

och gripa mitt koger.

Jag skall hämnas på mina fiender

och straffa alla som hatar mig.

Mina pilar skall berusas av blod,

av blod från fallna och fångar,

mitt svärd skall äta köttet

av fiendens trotsiga ledare.
(5 Mos 32:39-42)

Den som har läst Bibeln känner till att Gud är en utomordentligt snarstucken och blodtörstig figur. Det gäller att inte mopsa sig eller göra nåt som ogillas - då riskerar man att brutalt utplånas, ensam eller med hela sitt folk.

Men hur många människor tar Gud livet av egentligen? I Bibeln saknas siffror vid många av Guds folkmord. Så man får göra estimeringar. Det är vad författaren Steve Wells gör i boken Drunk With Blood - God's Killings in the Bible (»Adlibris). Wells summerar alla de mord och dråp Gud ligger bakom och gör kvalificerade estimat, som t ex hur många de kan ha varit i Egyptiernas och Israeliternas arméer som Gud tog livet av; det möjliga antalet förstfödda barn i Egypten som också fick smaka Guds utplånande hand med mera, med mera ...

Siffran som Wells kommer fram till är: 24 634 205 st (se utförlig tabell på bokens hemsida).

Så hur står sig då Gud mot de värsta folkmördarna i historien? Jo, så här:

Vem	Antal dödade
Adolf Hitler (nazitysklands ledare)	46 miljoner
Mao Tse Tung (kinesisk diktator)	45 miljoner
Hideki Tojo (japansk diktator)	35 miljoner
Gud (allsmäktigt väsen)	24,6 miljoner
Josef Stalin (sovjetisk diktator)	20 miljoner
Leopold II (belgisk kung)	5-30 miljoner
Vladimir Lenin (rysk revolutionsledare)	5 miljoner
Kim Il Sung (nordkoreansk diktator)	3 miljoner
Saddam Hussein (irakisk diktator)	2 miljoner
Pol Pot (kambodjansk diktator)	1,7 miljoner
Ion Antonescu (rumänsk diktator)	800 000
Théoneste Bagosora (rwandisk militärofficer)	800 000
Benito Mussolini (italiensk diktator)	400 000
Idi Amin (ugandisk diktator)	300 000
Satan (ondskans yttersta väsen)	10 (enligt Bibeln)

En fjärdeplats för Gud alltså. Nu ska man som sagt komma ihåg att siffran är ett estimat. Men det gäller även övriga folkmördare i tabellen då det oftast är omöjligt att räkna fram exakta siffror över folkmord. Men en fjärdeplats, bland dessa fruktansvärda massmördare! Tankeväckande, om inte annat.

Nu kan man såklart välja att inte tro på just de där berättelserna ur Bibeln. Det ställer en dock inför dilemmat: om man själv ska välja vad som är sant och inte i Den Heliga Skrift - blir det inte lite godtyckligt ... och oheligt? Om man dragit slutsatsen att alla berättelser i Bibeln inte är sanna, vad talar då för att det som återstår är sant? Kan det kanske vara så att allt är mytologi? En mytologi som, till skillnad från den om Tor, Oden, Ra, Afrodite, Pegasus, Amon, Kukulcán, Anubis, Nanook, Gilgamesh, Beowulf, Nekhebet, Ishtar och Quetzalcóatl, på nåt besynnerligt sätt har bitit sig fast och blivit kvar till modern tid. Kan det kanske vara så?

Valet är ditt, Marcus Birro

2012-01-21T14:30:00.005+01:00

Så var det dags igen. Marcus Birro är ånyo på tapeten. En tapet med ett mönster vi sett alltför många gånger: 1) Marcus skriver nåt som provocerar och anses dumt av många. 2) Dessa reagerar och tycker till i egna texter. 3) Marcus beklagar sig över det kolossala hat han får utstå.

Den här gången började det med en krönika som Marcus skrev i den frireligiösa tidningen Dagen. Många tyckte den var fördömande. Många att den var väldigt inkonsekvent och självmotsägande. Många tyckte den kändes homofobisk. Somliga hade andra synpunkter. Det spelar egentligen ingen roll, för det här ska inte handla om innehållet i krönikan - utan om efterspelet. För som vid tidigare tillfällen så dök Marcus upp med genmälen på inte mindre än två ställen: I Dagen och därefter i sin fotbollsblogg (!) i Expressen.

De följer samma mönster som tidigare: 1) Birro menar att han får utstå hat (inte kritik) för att det är någon slags trend (inte för vad han skrivit). 2) Hat är så lågt och så dumt (men Birro själv förhåller sig rätten att slänga invektiv på andra). 3) Birro slänger invektiv på andra. 4) Birro förklarar att han är en känslig själ. 5) Birro förklarar att han minsann inte är nån känslig själ.

Låt mig citera ur Expressen-inlägget och replikera lite direkt till Marcus:
(citaten återges exakt som de var publicerade vid skrivande stund, inkl fel)

"En del av det jag gör lockar fram ilskan hos en del, som svart regn över en skitflod. Alla hoppar gärna i den. Alla tycks älska att flyta med hatet, med skiten, med idiotin."

Varför ständigt denna retorik, Marcus? Varför är man ett mähä i en hatisk skitflod bara för att man uttrycker att man verkligen inte tycker som du?

"[kampanjen mot mig] har två syften. Dels att attackera mig som person. Den älskar att måla opp mig mig som något jag inte är. Och den vill framställa mig som en förbannad lipsill som inte kan ta kritik."

Bara för att många reagerar likadant och tycker att du har sagt jävligt dumma grejer så är det inte en "kampanj". Det ligger inget organiserat sällskap bakom. Ingen Facebookgrupp, ingen mailinglista eller strategisk plan. Men dessutom så ÄR du ju en lipsill som inte kan ta kritik, Marcus. På riktigt. Du bevisar det gång på gång på gång. Med denna text, och med en handfull liknande innan den här.

"[Om anonyma nätkommentarer] Jag ska bespara er det värsta. Låt mig klargöra att det är i nivå med ”du ska då din tattare” jag hoppas du knarkar ihjäl dig” och ”dina barn ska dö ditt svin.”"

Jag tvivlar inte på att det är så som du säger trots att jag aldrig har sett de där påhoppen själv bland dina kommentarer. Men de är skittråkiga och förfärliga. Och de är helt meningslösa. Skitskallar och troll finns överallt på nätet. Det bästa man kan göra är att bara ignorera ihjäl dem. Det sämsta man kan göra är att lipa över och citera dem i text efter text. Du säger sedan "Det är råttans svans och den kan man möjligen hugga av". Ja. Hugg av den. Strunta i den. Nämn den inte mer.

Men sen kör du i diket igen: "Det är värre med råttan. Det är människor som av olika anledningar snickrat upp sig sin egna pssiga små plank runt om". Och så gör du klart att du syftar på skribenter i etablerade och halvetablerade media: "Råttan använder erkända plattformar åt att sprida sina lögner. Råttan älskar svansen lika mucket som svansen älskar råttan."

Här drar du ett riktigt fult grepp, Marcus: Att koppla ihop de skribenter som framför saklig (om än svidande) kritik mot dina ståndpunkter med de små rövhattar som skriver anonyma påhopp i kommentarer. Det är lågt och oärligt. "Råttan" tycker lika illa om "svansen" som du, för den gör att du gång på gång kan dra detta smutsiga kort.

Och återigen: Varför utgör människor som inte tycker som du en kollektiv "råtta"? Först en skitflod av hat och sen en råtta? Du får massiv kritik, Marcus. That's it. Givetvis svider det att få massiv kritik från flera håll. Men slår dig aldrig tanken att den är befogad?

"Jag lovar er att inte ett enda ont ord slår ner mig."

Men det är ju precis det det gör. Du blir jätteledsen och nedslagen varje gång. Därpå spyr du sån här galla i nån av dina mediakanaler, och sen går allt på repeat. Det hela påminner mig om Bob Hunds text "Vad det är skönt, att inte veta sitt eget bästa. Att gå på en smäll, och sen springa som en tjur - rakt in i nästa". Och det hade väl fungerat om du hade haft den tuffa tjurhuden som behövdes. Men det har du ju inte.

Du fortsätter din text med att i tio (!) textstycken sabla ner en sportjournalist som har kritiserat dig. Vi har sett det så många gånger förr. Du tycker inget särskilt om en person - tills de uttalar en enda liten kritisk mening om dig. Då är de plötsligt jordens avskum; avdankade, bittra och småaktiga. Utläggningen har dessutom inte ett dugg med Dagen-krönikan och eftermälet till den att göra. Så nej, Marcus, det känns bara förfärligt smutsigt.

"Med Kärlek Överlever Jag Er Alla" säger du i inläggets rubrik. Du talar ofta om den där kärleken. Men var är den? Var i dina texter kan vi hitta den där kärleken du så enträget framhåller? Och då talar jag inte om kärleken till Gud eller din familj eller nåt så enkelt. Jag talar om kärleken till de som läser dig och bryr sig. Kanske till och med tycker annorlunda än du. Jag ser den inte. Jag ser bara förakt och galla, Marcus Birro. Och jag ser bara ditt tal om kärleken som en tom retorisk figur. Som ett patos med pyspunka.

Jag undrar, på riktigt: Slår dig aldrig tanken att problemet kanske ligger hos dig? När man gång efter annan hamnar i exakt samma sits, brukar det vara dags att blicka inåt. Med det menar jag inte att du ska foga dig eller bli nåt du inte är. Men det finns inte en människa som inte har utrymme att förbättra sig.

Antingen slutar du skriva unkna och dogmatiska texter som osar moralism och förakt för oliktänkande och oliklevande. Då ska du se att "kampanjen" och "skitfloden" mot dig uteblir, och du kan sitta lugnt och tryggt med din tunna hud och poethjärtat och klara dig alldeles utmärkt.

Eller så skriver du precis hur provocerande och osande dräpor du vill, men slutar vara så förbannat känslig för den kritik du eventuellt får efteråt. Gå gärna i replik om ämnet i sig. Förklara. Förtydliga. Argumentera. Du har skapat debatt - passa på att ta den. Men sluta upp med de här förbannade offerkoftetexterna där du ondgör dig och försöker vaska din byk i alla kanaler som står dig tillgängliga.

Valet är ditt, Marcus Birro.

Hur mycket är "för mycket"?

2012-01-13T16:20:00.021+01:00

Det blev en liten diskussion om alkohol på twitter häromdagen. Detta efter att jag postade SvD-länken En ”vit månad” fungerar inte som i korthet säger att det inte egentligen gör levern och resten av kroppen nån större nytta att ta en månad utan alkohol.

Jag tyckte artikeln var rätt intressant. Just för att det är så utbrett det här att folk vill vara extra snälla mot kroppen efter perioder som kan ha inneburit ett större alkoholintag, typ jul/nyår, semestrar och liknande.

Twittraren @AndraAnais kommenterade: "bara behovet av att ha en 'vit månad' - hela språkbruket - tyder på alkoholproblem, tyvärr"

Det här blev jag lite provocerad av, ska erkännas. Jag har själv tagit vit månad. Och flera vänner har gjort det. Varken de eller jag har alkoholproblem. Det finns många anledningar att ta en vit månad. Att alla dessa skulle tyda på alkoholproblem tycker jag är att vara väl kategorisk. Och inte minst att devalvera begreppet alkoholproblem. Så jag svarade:

@vemihelvete: "Nej, det är väl en orättvis slutsats. Känner massor med folk som tar vita perioder som inte är i närheten av missbruk." @vemihelvete (forts): "Typ vid bantning, träning, diet, sjukdom, medicinering, eller bara vanlig hälsopepp."

@AndraAnais: "Alkoholisttänkande från början till slut. 'Ta vita perioder'. Men ju mindre de dricker desto bättre förstås"

@vemihelvete: "Jag hade själv vit månad (månader) när jag körde strikt lågkolhydratkost. Är jag alkoholist då?"

@AndraAnais: "Varför frågar du mig detta?"

@vemihelvete: "Jag frågar dig för att se om ditt väldigt hårdragna resonemang håller."

Här kom twittraren Mymlan med i diskussionen:

@mymlan: "Jag vet många som har alkolism i familjen som tar vita månader för att inte hamna i att ha lurat" @mymlan (forts): "sig själva och plötsligt sitter där med ett beroende de ej märkte att det smög sig på."

@vemihelvete: "Så är det absolut. Men ett absolut feltänk att säga att alla som pratar om vita perioder har alkoholproblem." @vemihelvete (forts): "Alkohol är ju ett gift för alla. En 'onyttighet' bland många. Man kan välja bort sånt utan att ha problem."

@AndraAnais: "Jo, poängen är att det finns ett problem med alkohol i botten"

@mymlan: "Japp, men det problemet behöver nödvändigtvis inte vara egen alkoholism"

@AndraAnais: "det har du rätt i. problematiskt förhållande kan ha annan grund"

@vemihelvete: "Jag tror att kategoriska uttalanden om alkohol snarare tyder på egna 'ärr'" @vemihelvete (forts): "Som, precis som du [@mymlan] säger, inte behöver ha med det egna bruket att göra. "

@mymlan: "Men om man själv känner att man har behov av att ta vit månad. Då tror jag att man dricker för mycket."

@vemihelvete: "Ja. Men det är skillnad mellan att dricka 'för mycket' och att vara alkoholist"

@AndraAnais: "? nej det är det verkligen inte"

@vemihelvete: "Jo. Just för att, som jag säger, 'för mycket' kan vara en egen bedömning på annat än alkoholproblemgrund"

@AndraAnais: "men strunt samma - alkoholistspråk, det är allt. man måste inte vara alkis för att prata som en"

Ungefär där sprack diskussionen upp och ebbade ut. Jag tycker vi kom till tals ganska bra, mediets begränsningar till trots, och de olika ståndpunkterna blev ganska tydliga. Jag har (förutom otroligt svårt för moralism, vilket det lätt uppfattas som när man kategoriserar hårt) en pragmatisk inställning till sådana här frågor och menar att man inte ska dra för stora växlar av ett val eller språkbruk. Men så har jag inte heller nån historia av alkoholproblem i släkt och familj, och är alltså ganska förskonad från de känslomässiga bitarna som många dras med.

Jag står vidare helt fast vid min ståndpunkt att man inte kan sätta likhetstecken vid den egna bedömningen "för mycket" och alkoholproblem.

Jag tycker själv att jag dricker för mycket. Oftast blir det en afterwork-kväll i veckan, och sen nån fest eller utgång på helgen. Inte för att det på något sätt skapar sociala, hälsomässiga eller psykiska problem för mig eller mina närstående, eller gör att jag sumpar viktiga saker i livet till förmån för drickande - dvs de vanligaste kriterierna på vilka man identifierar ett alkoholmissbruk. Utan helt enkelt därför att jag är medveten om vad jag stoppar i kroppen. Alkoholen är ett gift, och den är proppad med energi. Den får mig att - förutom förstås att trivas extra bra och bli extra avkopplad, pratsam och skrattig - att äta snabbmat strax innan jag ska lägga mig, att sova lite sämre, drömma lite mindre, bli lite risigare i kistan dan efter, och i slutänden lägga på mig nåt extra kilo som jag inte vill ha.

Många tar perioder där man aktar sig för t ex socker och kolhydrater. Vi skulle inte komma på tanken att till nån som "ska köra några GI-månader" säga "Du, det där tyder på en ätstörningsproblematik i botten".

Jag kommer med största sannolikhet att ta mig fler, kortare eller längre, perioder i livet helt utan alkohol, av de anledningar jag skrivit ovan. Jag kommer säkert benämna dem som vita månader. Men jag skulle fortfarande bli ganska ledsen om någon utomstående kom och kallade det för typiskt alkoholistbeteende. Både för min egen skull, och för alla de människor som faktiskt kämpar med alkoholproblem på riktigt.

(Vill du göra ett test om ditt eget drickande? Kolla http://www.alkoholprofilen.se/ och försök svara ärligt. Jag hamnade på 11-18 glas i veckan vilket ligger mitt emellan vad man valt att kalla OFARLIGT och VARNING, och är den vanligaste stapeln för mitt kön/min åldersgrupp.)

Det är du som får gilla läget, Göran Hägglund.

2011-12-23T09:23:00.004+01:00

Kristdemokraternas Göran Hägglund skriver i ett debattinlägg i Aftonbladet angående skola/kyrka-debatten: "I Sverige är vår kultur och människosyn präglad av kristendomen. Gilla läget!"

Nej Göran, det är du som får gilla läget: Sverige är inte längre ett kristet land. Det är ett land med kristna, muslimer, hinduer, judar, buddhister, människor med minoritetsreligioner och framförallt uppåt 80% icke-troende.

Den särställning kristendomen har åtnjutit i århundraden kan inte försvaras i vårt moderna samhälle. Ska vi tvinga in alla barn som går i en kommunal klass i en kristen kyrka under skoltid måste vi på samma sätt tvinga in dem i synagogan, moskén, templet och alla andra platser för religionsutövning. Och då pratar vi inte studiebesök, utan faktiskt religiöst utövande. En ohållbar tanke.

I ett modernt demokratiskt mångkulturellt samhälle måste religionen vara en privatsak. Skolor, myndigheter och vår gemensamma stat kan inte gynna den ena religionen över den andra.

Dessutom är det faktiskt ren snyltning, påståendet att vår människosyn (för jag utgår från att Hägglund menar de goda sidorna) skulle vara präglad av kristendomen. Den etik och moral vi människor bär på är långt äldre än kristendomen. Antagligen så gammal som vår evolutionära utveckling av högre intelligens.

I den kristna bibeln står Gud för en orgie i folkmord, våld och bestraffning. Det vet alla som läst gamla testamentet. Kristendomens själva måttstock för godhet, Jesus, säger: "Jag har inte kommit med fred utan med svärd. Jag har kommit för att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor, en sonhustru mot hennes svärmor, och mannens husfolk skall bli hans fiender", "Den tjänaren som vet vad hans herre vill men ingenting förbereder och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp". Religionerna, inklusive kristendomen, har dödat miljontals människor genom årtusendena, och gör det än idag. Kom inte och snylta åt er nån ära för vår gemensamma goda människosyn.

Vad gäller kultur och traditioner så har ju i allt väsentligt kristendomen snott åt sig även dessa från äldre seder och bruk. Och inget i samhället, inte ens traditioner, har frisedel från granskning och kritik. Att en tradition inte får röras för att den är en tradition är endast cirkelargumentation och argumentum ad antiquitatem.

Så kliv in i samtiden, Göran Hägglund. Och gilla läget.

Hej din gamla homeopat

2011-12-13T12:19:00.002+01:00

-Nämen hej din gamla homeopat! Hur står det till?

-Hej! Tack, det är alldeles fantastiskt faktiskt! För du vet, jag har inte en massa skolmedicinska kemiska gifter i kroppen. Hur är det själv?

-Tack, det är alldeles utmärkt med mig också! Jag hade lite sur mage efter julbordet igår, men jag tog en omeprazol i morse. Omeprazol lugnar ju ner de celler i magsäcken som utsöndrar saltsyra. Jäkligt fiffigt. Så nu mår jag finemang!

-Typiskt. Kemiska gifter. Bara behandla symtomen. Inte orsaken.

-Du, "orsaken" var att jag åt och drack rätt mycket igår. Är det en sjukdom som ska botas, tycker du, att gilla mat och dryck? Och är inte homeopati inriktad just på symtomen, förresten? Du ger ju lök-homeopatika mot rinnande ögon, koffein-homeopatika mot sömnlöshet. Snacka om symtomfokus.

- Men du, jag gör en noggrann undersökning av patienten innan jag ställer diagnos!

-Jaså det gör du? Hur då, undrar jag? Tar du blodprov? Urinprov? Cellprov? Tar du odlingar? Gör en datortomografi kanske? Tar EKG? EEG?

- Det där behövs inte. Kroppen själv talar om för mig vad felet är. Och jag frågar patienten hur hon mår. Sen kombinerar jag ihop rätt preparat i de styrkor som behövs.

- Ja, du tror ju att sjukdomar beror på störningar i "livskraften", inte på bakterier och virus och sånt. Apropå styrka förresten; visst är det så att ju mer din "medicin" är utblandad med vatten, desto "starkare" är den?

- Nja, riktigt så enkelt är det ju inte. Preparatet potentieras enligt strikta regler.

- Ja just det. De där reglerna som tysken Samuel Hahnemann hittade på år 1796. "Potentieras", det betyder att det späds ut, skakas om, späds ut, skakas om osv osv, en jäkla massa gånger va?

- Ja.

- Ända tills ... hur är det nu ... vad är den starkaste medicin du har?

- Det mesta är 30C ... men förkylningsmedicinen är 200C. Väldigt potent!

- Man skulle kunna säga alltså att din vanligaste medicin är 1 del ämne i 1 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 delar vatten?

- Hmm ... ja ...

- Vilket betyder att om jag vill få i mig en enda molekyl av ämnet måste jag äta 100 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 piller, typ en miljard gånger jordens massa. Eller slurka i mig 37 900 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 liter flytande medicin. Tio miljarder gånger jordens volym!

- Jo men ...

- Och då är vi fortfarande bara uppe i 30C-medicinen. För förkylningsmedicinen i 200C skulle jag få stå och rabbla fyrahundra nollor på rad. Tanken svindlar lite, inte sant? Och då är det verksamma ämnet "oscillicoccinum". Nån slags vibrerande universalbakterie ni tjatar om, som i vetenskaplig mening inte ens existerar!

- Eh, fast ...

- Så om jag inte ens får i mig en enda molekyl av det ämne som du menar kan framkalla ett liknande symtom som det jag har, fast åt motsatta hållet för att du har blandat ut och skakat om det - hur i hela helvete fungerar det?

- Jo ... vattnet har ett minne! Så är det! Vattnet kan komma ihåg vibrationerna av ämnet, och det förmedlar sen de vibrationerna till din kropp när du tar medicinen. Så blir du frisk.

- Vattnet har ett minne?

- Precis!

- Så vattnet minns att det har skakats runt med en molekyl från en lök och då kan "medicinen" bota mina rinniga ögon? Fastän det består av bara vatten, det jag köper av dig?

- Just så!

- Men om vattnet har ett minne, borde det inte minnas allt det har varit i kontakt med? Typ rödvinsspya, bajs och propplösare? Champinjonsoppa och Colgate? Gädda, alger, hundpiss, kattpiss och Lars Ohly-piss? Råolja, Lagavulin? Ajax?

- Men ...

- Flädersaft? Bilschampo? Sill, salt och samarin? Arsenik, plutonium, makaroner och pressgurka? Aceton, eau de vie, blåmussla och bensin? Råg, röv och Löfbergs Lila? Tomas Brolin?? SNOR?!? CHOKLADPUCKO??!? VAD BLIR DET FÖR JÄVLA MEDICIN AV DET TROR DU??!?

- ...

- Men du, vi hörs! Ha det så bra! Hälsa med dig! Hej!

Kompakta tankar på Twitter

2011-12-05T12:45:00.001+01:00

Om du, som jag, tycker att det händer lite för lite på vemihelvete.se - häng med till Twitter vettja »

Där hamnar de där lite kortare tankarna och funderingarna. De som ryms på 140 tecken eller mindre.

Twitter, ifall du inte har nån vidare koll på tjänsten, brukar kallas för en "mikroblogg". Och visst, så kan man se det - typ världens muppigaste bloggplattform som saknar möjlighet till text- och bildlayout och har en begränsning på hundrafyrtio tecken per inlägg.

Men det som gör tjänsten intressant är att man kan "följa" varandra. Dvs, du lägger till de twittrare du gärna läser i ditt eget flöde. Och andra lägger till dig. Du kan också tilltala en annan twittrare specifikt genom att "tagga" henom. Det gör man genom att langa på ett @ innan personens twitternamn. Vill du säga nåt till mig blir det alltså @vemihelvete (då plingar det bl.a. till i min smartphone där jag har en Twitter-app). Man kan även visa att man pratar om ett visst ämne eller en viss företeelse genom att använda en s.k. hashtag, de inleds med # och kan se ut såhär: #adventskalender #libya #sommar #svpol (svensk politik). Det finns ingen överkucku som sitter bestämmer hashtaggar, utan nån hittar på en - och andra hakar på.

Så kalla det mikroblogg. Eller heta linjen för sms. Men det händer rätt mycket på Twitter. I korta och kompakta ordalag.

Udda är ojämnt nästan jämt

2011-11-24T20:27:00.020+01:00

Det ska vara ordning och reda om det ska kallas musik. Det är en lag vi bleksiktiga nordvästlänningar håller tämligen hårt på.

Ta det där med rytm och sväng till exempel. Tas svängarna ut lite för mycket, sådär så vi inte genast klarar att stampa takten i durkplåten, då får det fan vara. Jävla krångel. Med undantag för en hederlig gammal vals, så ska det vara jämna slag i takten. Fyra är tryggt och säkert. Tre kan funka, men fyra - då snackar vi stabilt på riktigt.

Jag vet inte vad det beror på. Kanske har vi generellt ett sämre rytmsinne än vissa andra kulturer. Det är ju lätt hänt att man famlar efter skämskudden när man ser en underhållningsprogrampublik i tv försöka klappa i takt till ett musiknummer. 1-3 är klurigt nog. Ska det klappas 2-4 blir det anarki i bänkarna.

Klassiska kompositörer som Stravinskij, Bartók, Wagner och Tjajkovskij tog ut svängarna ibland. Men de alstren kommer väl inte med på "15 Romantic Classical Tracks"-plattorna direkt.

Därför är det extra skoj när en udda taktart har smugits in där vi knappt tänker på det. Vem kan inte sjunga med i temat till Mission: Impossible - Lalo Schifrin . En klockren 5-takt.

Eller om man vänder på steken och faktiskt gör en kul grej av hur bakvänd den udda takten kan kännas, som i fantastiska En haltande sommarvals - Monica Zetterlund . Här blir 5-takten till en valstakt plus "en halv takt foxtrot" (3 + 2 = 5).

En av mina absoluta favoritlåtar i genren modern folkmusik är en sjukt svängig 7-taktare: Fønix - Annbjørg Lien . Här har rytmen lite grand känslan av 4 + 3.

Sting är en av få popmusikkompositörer som vågar leka med udda taktarter. 7-takten i Twenty Five To Midnight - Sting leker också lite med formatet och låter trumkompet ligga jämnt och hamna i baktakt.

Jazznissar är som bekant inte rädda för nåt. I alla fall inte musikaliskt. Fantastiska Blue Rondo à la Turk - Dave Brubeck är ett exempel på en härligt uppfriskande 9-takt.

För en mer sansad 9-taktare kommer Sting till undsättning igen: I Hung My Head - Sting

Nu kan man ju dra det här i princip hur långt som helst. Vad sägs till exempel om Bulgarernas dans Sedi Donka i 25-takt. Eller festliga tilltag som mixade taktarter (olika delar av låten har olika taktarter), irrationella taktarter (notvärdena är inte de vanliga jämna) och polyrytmik (olika långa rytmfigurer i kombination). Ett spännande ämne, eller hur?

Hör du till dem som aldrig ens har tänkt tanken på hur många slag det är i takten, eller har du några egna favoritlåtar i udda taktarter?

(Konservativa musikanter har nu möjligen stört sig på att jag inte anger notvärdet 4/8/16 osv. De är inte särskilt viktiga det här sammanhanget menar jag. Enklare utan.)

(Missa inte heller mitt gamla inlägg: En nörd gör musik ... udda på alla sätt)

EDIT2: Det blidde en Spotify-spellista: Udda är ojämnt nästan jämt (by vemihelvete)

EDIT: Några fler sköna tips från läsare (och ett par egna): ↓ Visa

Pink Floyd - Money (7-takt) http://www.youtube.com/watch?v=cpbbuaIA3Ds
Iron Maiden - The Number Of The Beast (introt i 5-takt) http://open.spotify.com/track/1s4Ie0cT6P73SRSfh3oyGW
Don Ellis - Turkish Bath (7-takt) http://open.spotify.com/track/7FiBIu5d7qn1KGJptngK38
Sting - Seven Days (5-takt) http://open.spotify.com/track/6OWGSWN5sUCqBvooGTsHO5
Sånggruppen Fjejdur - Smedsvisa (aka "En gång i min ungdom") (5-takt) http://open.spotify.com/track/7rUoghXZCDhijtrUQOpOjE
ToTo - Rosanna (jämn takt, men ett groove typ 3+3+3+3+4) http://open.spotify.com/track/0yKvrZcQUqNrlTmdsnpmOl
U.K. - In The Dead Of Night (7-takt) http://open.spotify.com/track/7s4eOa9D4Qt7o3iRChaVIu
Kevin Yost - 7th Heaven (7-takt) http://www.youtube.com/watch?v=I09xKsL5rPQ
Freak Kitchen - Blind (polyrytm) http://www.youtube.com/watch?v=_icB6CvitGg
Freak Kitchen - Nobody's Laughing (5-takt) http://www.youtube.com/watch?v=fRGtY_gvvYE
Freak Kitchen - Silence! (polyrytm, växlar) http://www.youtube.com/watch?v=rLt7LfC8IIw
Mr. Gul - 7 Valleys & 3 Mountains 2 Climb 1 Time (polyrytm? växlar?) http://open.spotify.com/track/2gbDyvnWSGNvxyninzOZJV
Radiohead - 15 steps (5-takt) http://www.youtube.com/watch?v=tk4goNqMdwE
Radiohead - Pyramid (4/4 men udda indelning) http://open.spotify.com/track/3C323D2bvI4P3l9OZ6dBw0
Genesis - Supper's Ready (9-takt efter ~15 min i stycket "Apocalypse in 9/8 Co-Starring the Delicious Talents of Gabble Ratchet") http://open.spotify.com/track/5LsZlfvxBN6zs4ZjlW0aFC
↑ Dölj

Stora Julmust-blindtestet, 2011

2011-11-23T15:22:00.015+01:00

Helig är den skummande julmusten.

Det är vi nog många som skriver under på. Och i synnerhet när det kommer till ämnet vilken som är bäst.

Så apropå detta bestämde jag att det var dags att testa de vanligaste julmustsorterna för året i ett omfattande test. Flaskor inhandlades. De blev 9 stycken:

Eldorado Julmust Axfood Pris inkl. pant: 9:50 Willys	ICA Julmust legotillverkning Pris inkl. pant: 11:90 ICA
Lidl Julmust legotillverkning (Stockmos?) Pris inkl. pant: 7:95 Lidl	Bjäre Julmust Coca-Cola Co. Pris inkl. pant: 16:95 Coop (endast i vissa butiker)
Apotekarnes Julmust Carlsberg Pris inkl. pant: 15:90 ICA	Coop Julmust Hellefors Bryggeri Pris inkl. pant: 11:95 Coop
Vasa Gammeldags Julmust Vasa Bryggeri Pris inkl. pant: 17:90 ICA (endast i vissa butiker)	Zeunerts Julmust (50cl glas) Kopparberg Pris inkl. pant: 3*13:80 = 41:40 ICA (endast i vissa butiker)
Nygårda Julmust Spendrups Pris inkl. pant: 12:90 ICA

En jury sammankallades. De blev också 9 stycken: Anders, Anders, Susanne, Marcus, Lisa, Johanna, Åsa, Mattias och Martin.

Ambitionen var att gå så vetenskapligt som möjligt till väga. Testet fick därför bli ett blindtest. Ingen i juryn visste vilken must som var vilken. Musten serverades i kodmärkta muggar. Inga samtal fördes under provningen.

9 sorter är givetvis rätt mäktigt att ta sig igenom. Smaklökarna blir ganska trötta. Det var också svårt att hinna bedöma skumkrona och kolsyra i varje must. Fördelen var att man kunde hoppa mellan sorterna och referenstesta fram och tillbaka.

Varje jurymedlem antecknade betyg 1 - 5 och eventuella kommentarer för varje mustsort i sitt testprotokoll. Man hade även chans att skriva ned om man hade någon förhandsfavorit. Efter provningen avslöjades vilken must som var vilken. Det resulterade i utrop allt från "Jag visste det!" till "Va ... du skojar?!"

Därefter räknades poängsummorna ut och gav följande lista, från högsta till lägsta poäng:

1:a plats, 29p: ICA (kommentarer: klassisk, annan julkrydda, plommon, bra kolsyra)
2:a plats, 27p: Apotekarnes (kommentarer: knäck, bränt socker, fruktig, bra balans, bismak)
3:e plats, 26p: Lidl (kommentarer: okej, ren, sötningsmedel, frisk)
4:e plats, 25p: Coop (kommentarer: mjuk, välavvägd, konstig bismak, lakrits)
5:e plats, 24p: Nygårda (kommentarer: colasmak, fruktig, bra skumkrona, kemisk smak)
6:e plats, 22p: Eldorado (kommentarer: syrlig, vattnig, smörkola, platt, metallisk)
7:e plats, 21p: Zeunerts (kommentarer: intressant, kaffeton, choklad, underbar, vidrig)
8:e plats, 18p: Vasa (kommentarer: klassisk, blä, söt, fadd, bra skumkrona)
9:e plats: 12p: Bjäre (kommentarer: sunkig, trött, kemisk doft, felknullad, julskinka)

Vi var minst sagt förvånade allihopa. Inte minst för att högoddsaren ICA knep förstaplatsen. Men också för att vissa av oss hade givit förhandsfavoriten låga till halvlåga poäng. Största vattendelarna var utan tvekan Zeunerts och Vasa som renderade hela spannet från 0 till 5 poäng. Bevisligen är det mustsorter som skiljer sig lite från mängden, men gör somliga munnar väldigt glada. En annan överraskning får väl sägas vara Coca-Colas Bjäre som fått fina omdömen i andra tester. I det här sällskapet blev den dock rätt brutalt sågad med en toppnotering på 2 poäng.

Så där har ni den. Listan över 2011 års godaste julmustsorter. Skall på intet sätt tas som facit. Med en tugga skinkmacka med grov senap mellan smuttarna kanske listan hade sett helt annorlunda ut. Men en kul och intressant kväll blev det onekligen.

Unleash the fucking fury ;)

Exorcist vs. black metal-basist

2011-11-14T17:42:00.001+01:00

Norska NRK gjorde nyligen ett inslag där amerikanske televangelisten och exorcisten Bob Larson genomförde en exorcism på, den enligt honom demonbesatte, Mayhem-basisten Jørn "Necrobutcher" Stubberud.

Mayhem är, för de som inte känner till det, ett band som drabbats av både självmord och mord. Detta under en tid då norsk black metal var som allra mest fanatisk och urspårad.

Som vanligt kan man inte låta bli att både roas och förfäras av religiösa fanatiker och deras tokerier.

Du har väl läst ...

2011-11-14T16:17:00.001+01:00

... de här gamla inläggen av din favoritvemihelvetebloggare?

Lista: Topp 10 argument från alternativförespråkarna
Om de där argumenten man alltid får höra
Nästa grej: BOT-avdrag?
Ska vi lägga skattemedel på pseudovetenskapliga och andliga metoder?
Vem i helvete behöver irrläror? (del 1/3)
En serie om tro på tokerier
Vem i helvete behöver andlighet?
Om ett fluffigt begrepp som betyder allt och inget.
Tjuvröka, fingerpulla och dricka häxblandning ...
En serie om våra religiösa traditioner.
Jesus är kärlek ... ?
Okej, gamla testamentet kanske är mossigt ... men i nya finns kärleken och klokskaperna ... eller?
Det kom en kommentar (om tro och ateism) ...
Välformulerade läsarkommentarer förtjänar att sågas med stil
Ungdomsförbunden om homosexualitet
Pinsamt och skrämmande från religiösa ungdomar.
Frifräsarna om homovigslar
Pinsamt och skrämmande från frireligiöst håll.
Om ekologiskt vs. biodynamiskt
Saltå Kvarn och andra andliga odlare åker snålskjuts på ekologiskt-trenden.
Vad äter jag för nåt kemiskt?
Kemiskt är läskigt. Kolla här bara.
Om E-nummerskräck och "naturliga ingredienser"
Som sagt. Kemiskt är bara läskigt. Naturligt är bara fint.
Om att "fördöma och förakta andra människors tro"
Debatt med Facebookbekant om ett av mina blogginlägg.
Facebookdiskussion om medium
Debatt med Facebookbekant om de där som säger sig tala med döda
Ständigt denne Birro
Min replik på en dum krönika signerad Marcus Birro.
Birro och polaren Petrus
Min replik på en annan dum krönika signerad Marcus Birro.
Vem i helvete var Botulf?
Om en skeptisk bonde från Östby som mötte sitt öde.

HJÄLP! Vad är detta?

2011-10-30T00:49:00.001+02:00

Jag fick den här jazzbluesiga gamla dängan på huvudet och kan inte komma på vad tusan det är. Plinkade in den på gitarren. Kan nån hjälpa mig?

EDIT: Nisse är en hjälte! Han kom med lösningen: "Splanky. Först inspelad av Count Basie med orkester och skriven av trumpetaren Neal Hefti". http://www.youtube.com/watch?v=VBTSoLzZ3-U

Det kom ett mail från Skitgamblingjävlafirman

2011-10-28T15:59:00.000+02:00

Hej Anders!

Vi på [Skitgamblingjävlafirman] är intresserade av att köpa ett inlägg på din blogg.

Inlägget kommer vara cirka 150 ord långt och handla om gambling.Vi kommer vilja länka till 4 sidor på 4 olika nyckelord.

Är du intresserad?
Svara på detta mailet så får du inlägget och länkarna.

Vi betalar dig 300kr för 5 minuters arbete.

Med Vänliga Hälsningar,
Johan [Rövhatt]
[Skitgamblingjävlafirman]

Hej Johan!

Om du hade ägnat några minuter åt att läsa ett par inlägg på min blogg, istället för att spamma ut skit till varenda bloggarmailadress ni kommit över, så hade du kanske lagt märke till att det inte lär säljas några inlägg här.

Inte nog med att er syn på bloggare är att de är fullständiga idioter. Ni är dessutom ena snåla jävlar. För sketna 300 spänn kanske ni kan få loss ett inlägg hos en fjortis eller fattig student. Utöver dem tror jag inte det finns en seriös bloggare som skulle sälja sin trovärdighet för några bira och en nachotallrik.

(PS. Gambling är korkat. Man har mer utbyte av att torka sig i arslet med sedlar.)

Med vanlig hälsning,
/Anders på vemihelvete.se

Att kontakta en vän, v2.0

2011-10-25T13:59:00.006+02:00

-Okej jag hör av mig på SMS? ... PingChat? ... WhatsApp? ... Viber? ... Jabber? ... GTalk?

Aldrig förr har det funnits sån valfrihet bland applikationerna för mobila snabbmeddelanden. Och aldrig förr har det varit sån spridning på kontaktvägarna när man vill texta en bekant. Det är en djungel. Själv har jag haft en handfull appar i min Androidtelefon, med en handfull vänner i varje.

Klassikern SMS är gammalt, kostar överpris och saknar viktiga funktioner som t ex gruppchat. Det har lämnat plats för modernare lösningar:

PingChat!, en snygg app för alla de stora mobilplattformarna med alla features man kan tänka sig. Men med världens mest korkade registrerings-/ominstallationsförfarande (lås upp ditt användarnamn, registrera om, fråga chans på alla vänner på nytt). Dessutom verkar den bugga för en del användare. Notifikationer kommer inte fram, etc.

WhatsApp, raka motsatsen till PingChat. Inte så snygg - men tokenkel att komma igång med. Vänner i din kontaktlista blir automatiskt dina WhatsApp-kontakter om de har appen. ~~Men gruppchatten saknas (eller är dold under nåt ologiskt förfarande som iaf inte jag lyckats hitta)~~ (EDIT: AToTheK_1 tipsar hur man får fram den: "När du är i "Meddelande"-fönstret där alla dina olika trådar finns, tryck på menu och välj Gruppchat"). Och fortfarande har den en marginell grupp användare.

Gemensamt för båda dessa är att de saknar skrivbordsapplikationer. Alltså, om jag sitter vid min dator med sitt stora fina tangentbord så vill jag gärna slippa pilla med mobiltangentbordet för att plita ihop ett meddelande till en vän. Det gör jag hellre på datorn.

Att börja jiddra med gamla chat-protokoll som MSN och ICQ, som visserligen kan köras både mobilt och för skrivbordet, känns som att gå bakåt. De är slutna, och användarna har droppat av i drivor. Öppna protokoll som XMPP känns fräschare. Men hur får man vanligt folk att haka på nåt så nördigt?

Entré gör mastodonten Facebook. Man har redan tidigare bakat ihop sin meddelande- och chattjänst till en och samma. Och man valde just XMPP som protokoll för att kommunicera externt. Appar, både mobila och för skrivbordet, som kan prata med Facebooks meddelandetjänst finns i massor. En enklare variant ingår i den vanliga officiella Facebook-appen - men nu har man även släppt Facebook Messenger, en specifik och officiell app för ändamålet.

Plötsligt har vi en lösning med: 1) Ett öppet protokoll. 2) Gruppchat. 3) Gränssnitt för webb, skrivbord och de stora mobilplattformarna. 4) En enorm genomslagspotential.

Tycka vad man vill om Facebook i övrigt. Men jag kommer lägga mina ägg i denna korg från och med nu (bye bye PingChat, till att börja med). Du är välkommen att hänga på!

Ladda ner Facebook Messenger för
Android (Android Market) »
iPhone/iPod/iPad (iTunes App Store) »

Visdomsord ...

2011-10-24T12:29:00.000+02:00

Lokala låtar och Spotify

2011-10-22T17:17:00.010+02:00

Jag har ett problem. Ett som jag inte rimligen kan vara ensam om, tänker jag. Men då jag har frågat runt så har folk knappt förstått vad tusan jag pratar om.

Såhär: Jag vill ibland dela musik i Spotify med vänner och bekanta. En grej som är busenkel i Spotify. Bara att högerklicka på låten, albumet, artisten eller spellistan, välja Copy HTTP Link och langa iväg till polaren.

Nu kan det ju vara så, som i mitt fall, att man har en hel del musik lokalt på hårddisken som har indexerats i Spotify (en trevlig feature som gör att man även kan spela sin egen obskyra musiksamling utan att behöva byta till en annan spelare).

Men man vill ju såklart inte dela ut låtar som andra inte kan spela. Så man vill gärna se skillnad på de spår som faktiskt går att streama, och de lokala spår man äger som inte finns på Spotify. Och det gör man i vissa fall inte:

Om artisten eller plattan är helt okända av Spotify är det inget problem. För då är de fälten gråade och det är uppenbart att de inte finns för streaming. Men ibland innehåller Spotifys databas både artist och platta, och är alltså klickbara, det är bara det spåren inte kan spelas (antagligen pga regionala upphovsrättsavtal eller sånt trams).

Exempel:
Jag äger plattan "Season For Assault" av NZ-bandet 8 Foot Sativa. Den ligger här på min hårddisk och spelas finfint när jag klickar igång den i Spotify. Plattan finns också i Spotifys egna databas, har ett id och är fullt klickbar. Men för lyssning är det dessvärre stopp. Testa själv: open.spotify.com/album/5kujiiiLJ8F5snQgJzfOTO
(om nu ingen ändring har skett efter skrivande stund eller du äger plattan själv så kommer du få meddelandet "This Album Is Not Available")

EDIT: Och plötsligt verkar nu Season For Assault ha försvunnit ur Spotifys databas. Hmm. Men okej, vi tar Chris Whitleys "Dirt Floor" som exempel istället då: open.spotify.com/album/1DwYqqsUySzsYLUKXmS4um

Jag, som har plattan, ser ju inte detta. För mig ser det ut som vilket streambart album i Spotify som helst.

Det är alltså, såvitt jag kunnat utröna, omöjligt att i förhand se om min vän kommer att kunna spela låten ifråga. Min lösning just nu är att skicka länken till nån bekant och fråga "Hej! Får du spela den här?"

Så ska man väl ändå inte behöva hålla på?

Så mina funderingar riktar sig till Spotify eller folk som är experter på programmet och lyder alltså sammanfattat ungefär såhär: Kan jag på nåt sätt se om ett spår jag har lokalt även kan streamas? Och om inte - när tänker ni fixa den olägenheten?

Wohoo, snart är det HARMONI-expo!

2011-10-18T14:31:00.002+02:00

Du har väl inte missat att det snart är dags för HARMONI-expo igen (29-30 oktober i Solnahallen).

Alltså mässan där du kan ta del av saker som andlig kirurgi, aurafotografering, clairvoyance, detox-fotbad, din personliga inre färg, djurkommunikation via foto, energi- & chakrabalansering, handtydning, healing, homeopati, kanalisering, kranial behandling, medial vägledning, numerologi, psykometri, regressionsterapi, shamanism, spå dig i händer, spå dig i tarot, spå dig i änglakort, spå dig i spelkort, spå dig i runor, syreterapi, tankefältterapi, tidigare liv, zonterapi och änglakonsultationer. Och en massa annat som är lika supersant och finns på jätteriktigt.

Eller om man uttrycker det på ren franska: kunskapsförnekande bedrägliga idioter lurar stålarna av kunskapsförnekande bedragna idioter. Det är sorgligt på alla tänkbara sätt.

Och ja, jag är på riktigt uselt gråmulet tisdagshumör. Skicka lite distanskristallhumörchakrahealing åt mitt håll, whydontcha? Fy fan.

Rihanna, kyrkan och fittsmycket

2011-10-10T14:57:00.003+02:00

Kära nån. Rihanna har varit i en kyrka och burit ordet "cunt" i en kedja runt halsen. Runt 11 430 svenskar klickar och tycker att det är ohyfsat.

Cunt. Ett ord för kvinnans kön. Genom vilket vi är tillblivna och komna till världen. Lite av en symbol för livet självt. Något av det finaste som finns.

Nej fy! Hon borde bära det gängse smycket i form av en tortyr- och avrättningsmetod från antiken istället. Nån hyfs får man väl ha!

(Ett äldre inlägg om religion och kön finns att läsa här)

Öppna ditt sinne - var lite skeptisk!

2011-10-06T14:49:00.003+02:00

Om man - som jag - ofta ifrågasätter andra människors påståenden av det mer otroliga slaget (dvs sådana som brukar handla om healing, homeopati, andemedium osv) får man ofta höra den här meningen:

-Men öppna ditt sinne lite!

Man menar alltså att den som inte accepterar och tror på en häpnadsväckande utsaga utan tillstymmelse till bevis är trångsynt och har ett slutet sinne. Jag brukar då säga att det är precis tvärtom. Och jag brukar försöka förklara det ungefär så här:

Om jag ber om något slags bevis för ditt häpnadsväckande påstående, så betyder det att jag är villig att ändra mig om det beviset presenteras. Det är öppensinnigt.
Om du, trots att mer rimliga alternativa förklaringar eller rena bevis för motsatsen staplas på hög emot dig, fortfarande hävdar att ditt häpnadsväckande påstående är det korrekta så är det du som vägrar att omvärdera din ståndpunkt. Det är inte öppensinnigt.
Vi skulle aldrig låsa in en misstänkt brottsling utan att hans skuld var bevisad. Och vi skulle aldrig köpa en Picasso för priset av en Picasso om det inte var bevisat att den var äkta. Så varför skulle vi köpa (bokstavligt och bildligt) "mediciner", behandlingar, tjänster och påståenden som inte är bevisat sanna? Det är inte fult att fråga efter bevis.
Att vara öppensinnig är ingen tävling i vem som kan tro på flest ogrundade påståenden. Då blir man snarare godtrogen och lättlurad. Det är inga positiva egenskaper.
Om en given observation (t ex: ett träd har fallit i skogen) kan ha flera möjliga förklaringar så bör man titta på de enklaste och rimligaste först. Att avfärda de rimligaste förklaringarna (t ex: en storm har dragit förbi) till förmån för en mer tillkrånglad och fantastisk (t ex: en arg utomjording har ryckt upp trädet) är inte öppensinnigt. Bara dumt.
Bara för att du själv inte är bekant med den rimligare förklaringen betyder det inte att den inte finns. Läs till exempel gärna på om vad cold reading är om nån säger att det där som ditt favorit-andemedium åstadkommer går att göra med hjälp av cold reading. Att vara villig att lära sig mer, det är öppensinnigt.
Alla är skeptiska mot nåt. Även om du tror på homeopati kanske du är skeptisk mot amegastaven. Även om du tror på healing kanske du är skeptisk mot andemedium. De som säger just "öppna ditt sinne" är ofta väldigt skeptiska mot vetenskapen samtidigt som de kan ta för sant vad en enskild individ påstår. Det bottnar tyvärr ofta i en okunskap om vad vetenskap är*.

*Vetenskap är inte EN av flera alternativa metoder vi har för att skaffa kunskap om hur världen fungerar. Vetenskap är samlingsnamnet för alla seriösa metoder vi har för att skaffa kunskap om hur världen fungerar. Och seriösa metoder är sådana där man gjort allt man kan för att få bort möjliga felkällor i utfallet. Felkällor kan vara dåliga mätmetoder, möjligheter till fusk, placeboeffekter och olika bias (de inblandades förutfattade meningar och viljor).
Nyfikenhet går hand i hand med öppensinnighet. Den som okritiskt accepterar första bästa utsaga är inte nyfiken.

Den som är skeptisk har satt en lägstanivå för vad man stoppar i huvudet och tror på. Det borgar för att man kan fortsätta vara öppensinnig, skaffa sig nya kunskaper och omvärdera de gamla, under resten av sitt liv.

Den som är oskeptisk kommer att samla på sig en hel massa osanningar, ogrundade påståenden och rent skräp. Och i värsta fall gå omkring och sprida skräpet vidare till andra.

Varför gå omkring och bära på skräp? Öppna ditt sinne och häll ut det.

Credd.

2011-10-05T17:21:00.002+02:00

I mitt förra blogginlägg var jag inne på fenomenet skämslåtar och mekaniken bakom dessa. Jag menar att det står rätt klart att det har mindre att göra med musikalisk kvalitet och desto mer med credd.

Ta en generisk och tämligen banal upptempo-poplåt. Låt Amy Diamond (ett av mina exempel från förra inlägget) sjunga den och du har ett spår så ocreddigt att det förslår. Låt Marcus Krunegård sjunga den, lite glissigt och falskt i helrätt popfrisyr, och du har ett vidunder av credd. Innefolket jublar. Musikresencenterna låter lovorden hagla. Hade inte termen indie börjat bli lite ocreddig att slänga sig med så hade det här varit fett indie. Men framförallt är det så jävla creddigt.

Likväl är det alldeles vanlig simpel popmusik. En samling ackord som är ihopsatta för att vara lättlyssnade och catchiga, och en samling ord som ska låta lagom djupa och väcka lite lagom igenkänning. Hur skiljer det sig från Shooting star med Amy Diamond?

Ett stort problem som creddadepterna dras med uppstår då de inte känner till artisten.

Om jag spelar upp en låt och de inte har koll på artistens credd - och inte har någon creddvän att fråga - så vet de ju inte vad de ska tycka. Är det här bra? Får man gilla det? Eller ska man förakta det? Hur ska jag göra nu?

En hängiven creddadept kan förstås lära sig lite knep och trix. Man kan förhöra sig lite om artistens andra förehavanden tills man stöter på nåt man eventuellt har koll på. En liten guilt (eller credd) by association är aldrig fel. Man kan även försöka att lite snabbt kalkylera poäng i skallen. Glissig och småfalsk sång är som sagt pluspoäng. Retroflirtig och småful produktion likaså. Påklistrat svår är ytterligare lite plus. Rensång och musikalitet är lika mycket minus. Är artisten från Bristol? Plus! Los Angeles? Minus!

Så för att förvirra er, creddpajasar, vill jag bjuda på ett klipp med Trixie Whitley (som ni antagligen aldrig hört talas om).

Hon spelar ju lite "fult" på sin gitarr, så det borde vara pluspoäng. Men hon sjunger otroligt bra, det är förstås minus. Klurigt. Bäst att ni ringer en popluggsvän eller googlar loss innan ni bestämmer er.

Eller så lägger vi bara ner allt creddmätande. Lyssnar på musik och bedömer den utifrån vad den är. Det här, tycker jag, är fantastiskt bra. (Låten börjar vid 0:40)

(Fortfarande inte övertygad att credd går före kvalitet/prestation? Kolla in mitt inlägg http://www.vemihelvete.se/2011/07/pinsamt-pinsammare.html)

Om skämslåtar - och Spotifys private listening

2011-09-29T16:27:00.002+02:00

Häromsistens satt jag med en god vän som pratade skämslåtar. Alltså fenomenet låtar man helst inte berättar för någon att man gillar.

Jag ville gå lite på djupet med vad som utgjorde det skämmiga i skämslåtarna. Detta eftersom jag - faktiskt - inte kunde komma på nån egen skämslåt. Att det i högre grad var artisten än låten stod rätt klart. Det är en fråga om artistens status, anseende och aktning - eller som man gärna säger idag: creddighet. Ett mått jag känner en rejäl avsmak för.

Vännen menade att jag precis som många andra var slav under creddigheten. Jag hävdade motsatsen; att jag bedömer en artist - eller vilken annan yrkesutövare som helst egentligen - uteslutande efter dennes prestation (som är resultatet av fallenhet/begåvning, kunskap, känsla och vilja). En låt efter kvalitet.

Jag tycker ofta ingenting om det som är kass. Förrän det blir creddigt. Då blir jag surgubbe. Ohälsosamt mycket surgubbe. Jag vill tatuera "Vad i hela helvete är grejen?!?" över bröstet och gå i polemik med alla grundlurade creddängsliga medlöpare.

Det gör mig däremot inte anti-credd: jag slutar inte gilla det som är bra även om det skulle råka bli creddigt.

Här börjar det bli dags för musik. Sånt där som kanske skulle vara skämslåtar för den som har skam i kroppen. Vad sägs om "Rosa Helikopter" med Peaches. Drar nån igång den här på en fest så tokdansar jag gärna. Och jag skäms inte ett dugg.

Och lite på samma tema (musik av och för kids): "Shooting Star" med Amy Diamond. En bra låt på riktigt. Refrängen är förvisso en gammal välanvänd ackordsrunda - men tillräckligt välskriven för att inte kännas trött och mossig. Det är så man gör pop.

Och nostalgi då ... sånt man lyssnade på när man var yngre och oförståndigare - och som man fortfarande inte lyckas begripa att det är kass. Ska man skämmas över det? Självklart inte. Här är lite äkta norsk hairmetal. "10000 Lovers" med TNT. Jane Hellen, folköl och petting.

Som de flesta väl har sett eller hört så har Spotify integrerat sig hårt med Facebook i dagarna. Bland annat så att allt du lyssnar på listas i din feed. Mardrömmen således för alla skämslåtelyssnare. Men nu rullar Spotify ut en uppdatering till klienten med ett "private listening"-läge. Flippa om och du kan lyssna utan att Facebook eller Last.fm får veta på vad.

Men hur är det: Har ni några skämslåtar? Vad är det som gör en skämslåt? Behöver man skämmas? Och är credd nåt man bör beakta, ever?

Den nya omdesignade Kina-godisförpackningen. Bättre?

2011-09-23T15:06:00.000+02:00

vem i helvete kinapuffar fazer rasism design skoj photoshop

Facebookdiskussion om medium

2011-09-21T14:38:00.010+02:00

Jag gav mig in i en diskussion på Facebook igår. Egentligen inget nytt under solen för den som intresserar sig för sånt här, men jag bjuder på den ändå. Alla namn utom mitt är ändrade.

Madelene: Kollar på "Det okända" :) och upptäcker att mediumet är någon jag känner, vilken glad överaskning :D
6 personer gillar detta.

Sara: Han är så go.!

Madelene: Det har han alltid varit :D

Sara: Ja.!

Roger: Ja man blir väldigt impad utav han..han är duktig....

Anders: Jag skulle bli ledsen om nån jag kände dök upp som "medium" i TV :(

Madelene: jasså varför då

Anders: Eftersom det inte går att tala med döda människor så är den som utger sig för att kunna det antingen lite knäpp eller en bedragare. Om någon jag känner visade såna egenskaper skulle jag såklart bli ledsen.

Madelene: ja vi har ju alla olika åsikter om detta Anders :D

Anders: Allt beror ju på vad man baserar åsikterna på. Idag vet vi att sinnesintryck, tankar, minnen, intelligens och medvetande är resultatet av kemiska och elektriska signaler i våra hjärnor. När hjärnan slocknar så gör (tyvärr, kanske vissa tycker) signalerna det också. En som påstår sig ha mediala förmågor menar alltså att de där signalerna kan hänga kvar i luften på nåt övernaturligt och icke mätbart sätt - och att denne kan plocka upp dom och konvertera dem till elektriska och kemiska signaler i sin egen hjärna igen.

Antingen är det så - eller så är det så att en eller flera av faktorerna önsketänkande, fantasi och (själv)bedrägeri är i spel. Den enklaste förklaringen är oftast den sanna. Läs gärna om begreppet "Ockhams rakkniv": http://sv.wikipedia.org/wiki/Ockhams_rakkniv

Madelene: hahaha, jag ändrar inte min åsikt, du får kalla mig galen om du vill :P är mycket som ändras hela tiden i forskningen och allt kan inte forskning förklara. Plus att på wikipedia kan vem som helst skriva in fakta :P Men visst kan jag läsa det :) om det gör dig glad :D

Anders: Nej, missförstå mig inte. Jag försöker inte få dig att ändra åsikt. En diskussion kan vara intressant ändå. Och (förutom att det inte riktigt är så illa ställt med Wikipedia som du försöker påstå) så är Ockhams rakkniv ett allmänt känt begrepp sedan 1300-talet, så just den behöver du inte tvivla på :)

Madelene: så allt som är känt sedan långt långt tillbaka är en sanning :P många saker förändras i forskningen hela tiden fast en grund princip kan vara en byggsten som sedan utvecklas... (har inte läst texten ännu)

Anders: Det gläder mig att du är skeptisk. Men det här handlar om ett vetenskapsfilosofiskt begrepp. Inget jag försöker "bevisa". Och medan vi är på ämnet, läs gärna: http://sv.wikipedia.org/wiki/Cold_reading också.

Madelene: jag har även själv träffat en kvinna, som inte kände mig, mina anhöriga eller mina vänner, men hon kunde ändå berätta en massa saker om mina döda släktingar och även om min framtid och min familjs framtid, som hittintills stämmer... det var bevis nog för mig att det finns häxor och medium :) Sen kan all forskning i världen säga något annat :P men jag kan läsa det med :D

Anders: Jag tvivlar inte på din upplevelse, och jag är helt säker på att du är uppriktig i det du berättar. Men däremot menar jag att vi människor har lätt för att låta oss luras. Vi drabbas av selektiv perception, selektivt minne, konfirmeringsbias och olika bedrägliga tekniker. Du likväl som jag. Att mena att ens egen upplevelse är mer sann än alla noggrannt gjorda undersökningar där man försökt eliminera alla sådana felkällor är om inte annat lite kaxigt.

Madelene: hahaha, jag påstår inget mer än att jag tror på det :D

Anders: Men att "tro" på nåt är väl att mena att det är sant, eller?

Det är förresten ingen slump att många av de som avslöjar "medium" är illusionister. Detta för att de använder många av samma tekniker i sina shower, så de känner igen dem.

Madelene: sant fär mig ja, men jag har aldrig tvingat någon att tro samma sak som mig. Är ofta människor tror olika saker :D

Anders: Så det som är sant för en är inte sant för en annan menar du? Påståendet "medier kan tala med döda" är väl inget personligt påstående, utan ett universellt som antingen är sant eller falskt?

Madelene: kan förstå att om någon säger sig kunna tala med döda kan kännas överväldigande och bluff och båg... men att en person berätta om saker som kommer att hända i framtiden, och då även för andra i min familj, som inte fått veta något om det och sedan har det stämt in, hur förklarar du det ? och detta var inte någon" Kort läggning" utan helt utifrån det hon såg och upplevde.
Jag tror INTE på GUD, så då finns han inte för mig, men den som tror på GUD finns han ju för

Anders: Jag kan inte uttala mig om en specifik händelse eftersom jag inte känner till omständigheterna kring den. Men om jag pratar generellt så är det en kombination av cold reading (se ovan), warm reading (sånt som stämmer in på de flesta) och hot reading (dvs att mediet faktiskt tagit eller råkat få reda på vissa fakta). Det är på mediumsidan. På mottagarsidan handlar det om det jag säger ovan: selektiv perception (man tar inte in allt som händer), selektivt minne (man minns inte allt som händer) och konfirmeringsbias (dvs man vill att det ska fungera och fokuserar på det som stämmer). I de experiment man har gjort där man har eliminerat de här felkällorna så har mediernas förmåga varit obefintlig.

Isabelle: förlåt om jag lägger mig i, men ett universiellt påstående som du säger måste vara antingen sant eller falskt, kan ändå vara sant i någons öra men falskt i någon annans eftersom det absolut inte finns tillräckliga bevis på om det verkligen är falskt eller sant. och alla har olika uppfattningar om saker och ting där vissa väljer att tro på vissa saker och andra väljer motsatsen. bara för att någon väljer att tro på en viss sak betyder det inte att alla måste tro på det. det är ens egen uppfattning för var och en. och nej, det finns inte tillräckliga bevis för att bevisa att det finns riktiga medier som kan tala med döda... men det finns heller inte tillräckligt med bevis som säger att det INTE finns riktiga medier.. även om folk försöker få fram tillräckligt bra argument mot det så chockar världen oss ständigt.

Anders: Jag säger inte att nån MÅSTE tro på ett eller annat sätt. Tro får man göra precis hur man vill. Jag säger att universella påståenden (som "medier kan tala med döda") ÄR antingen sanna eller falska. De är inte individuella, för frågan är inte ställd som "Tror du på att ... ". Att ta till sanningsrelativism är en snårig och farlig väg att gå.

Isabelle: även om man tillslut skulle bevisa att det verkligen är falskt, att det inte finns riktiga medier. så kommer det alltid finnas folk som kommer fortsätta tro att det är sant, och det kan ingen göra något åt, ens fria vilja att välja att tro på vissa saker. och det är knappast farligt enligt mig

Madelene: fast du sa att tro är att mena att det är sant? :P jag tror att det är en uppfattning som för varje person ar sann. Underbar diskussion förresten :D jag älskar att få tro det jag själv vill :D

Isabelle: jag förstår inte. även om det är ett universiellt påstående så fattar jag inte varför det ska vara så stort problem att tro. precis som Madelene säger så behöver inte att tro betyda att det finns någon sanning i det. och jag ser inge fel med att tro på någonting som inte är sanning. det är som för mig i princip samma sak som att barn tror på tomten: ingen big deal. Även om man vet att tomten inte finns, så skadar det inte att tro. Jag tror man lever hälsosammare genom att tro på det man vill och inte stoppas av vetenskapen hela tiden. allt skulle bli så tråkigt och ointressant då om man inte kunde tro, även om man tror på ett påstånde som visar sig vara falskt.

Madelene: ja så länge det inte är destruktivt eller skadar någon så är det bra att tro på det man vill

Anders: Ja. Att tro på nåt är att mena (eller hoppas) att något är sant. Och återigen - jag säger inte att nån ska bestämma vad man FÅR tro. Däremot kan man förväntas som vuxen människa att kunna lägga fram argument för varför man tror som man gör. De flesta av oss är ganska rationella och tänker som Sherlock Holmes eller Ockham - att om ett träd har fallit i skogen så är det troligare att det var stormen än att det var rymdmonster som drog upp det.

Tomten är ett bra exempel. Om en vuxen människa skulle komma fram till dig och helt seriöst mena att tomten faktiskt finns så skulle du minst fråga varför - och i värsta fall dra slutsatsen att den där människan är nog inte riktigt klok.

Madelene: hahaha, är ju därför jag sa att du får tycka jag är tokig om du vill Anders :D
Men GUD då? är man inte riktigt klok om man tror på honom, eller är det om man INTE tror på honom man inte är riktigt klok :P

Anders: Nej visst. Tro, hur än galen och uppåt väggarna, som inte har några som helst negativa effekter för andra människor är väl helt okej. Men ta en sån sak som gudstro och religioner. Hur många människoliv har inte det skördat genom årtusendena.

Och mediumskap: Att till anhöriga påstå att man kan tala med deras avlidna älskade är en fruktansvärd sak att göra. Sker det i levande livet kallar vi det för bedrägeri och urkundsförfalskning. I den här tv-serien som diskussionen inleddes med har det dessutom visat sig att de har talat om döda vars anhöriga inte ens frågats om lov. Det är rent vidrigt.

Madelene: jo jag vet att det har varit diskussioner om det programmet, men de blev väl friade? eller hur var det, hur som helst så söker ju de dit själv för att få förklaringar så alla väljer även där själv om de vill eller inte, anser jag.

Anders: I USA härjar ett "medium" vid namn Sylvia Browne. Hon har gång på gång visats ha helt fel trots att hon är så stensäker på det hon säger. Och hon säger de mest fruktansvärda saker till föräldrar till försvunna eller bortgångna barn. Saker som river upp deras liv fullständigt, för att sedan visa sig vara helt felaktiga.
http://www.youtube.com/results?search_query=sylvia+browne

Med det vill jag bara säga att mediumskap verkligen inte är harmlöst.

Madelene: jag påstod inte heller i inlägget att detta är någon vi måste tro på, bara att jag känner mediet som var med i programmet :D och de hade till och med försökt lura mediet om en katt som de hade, men han beskrev även katten och frågade om de hade en katt som såg ut så, men de nekade, sedan kom det fram att de hade det, fast du vill se om mediumet kunde se /känna katten :P

Isabelle: jo kanske det. men nu är ju påståendet om tomten en lite mer fastställt påstående. man vet idag att tomten inte finns så det borde inte vara nå problem för vuxna att förstå det. men som påståendet om riktiga medier, det är inte helt fastställt än eftersom det typ är hälften fortfarande tror på att det skulle kunna vara sant. Tomten är ett lättare begrepp att förstå än mystiska väsen från andra sidan.

Madelene: inge roligt när någon skadas såklart :( Men Gud tex är också faligt att tro på, tänk på alla sekter det finns :(

Anders: Ja, som jag skrev "ta en sån sak som gudstro och religioner. Hur många människoliv har inte det skördat genom årtusendena". Religion och paranormalism är olika sidor av samma mynt. Nämligen vidskepelse.

Madelene: jo fast hur har inte skördats genom naturkatastrofer... osv... som vi själva ligger bakom om man ser det ur ett globalt persperktiv, för golfstömmens riktförändring beror ju på hur vi "tagit han om" jorden, vi vetenskaps män/kvinnor som forskat fram så otroligt bra saker som skadar miljön etc...

Anders: Nu hänger jag inte med riktigt. Hur är det ett argument för paranormalism? Eller menar du "vetenskapen har gjort fel ibland - det ger mer trovärdighet åt det icke-vetenskapliga"?

Madelene: jag svävar ut lite bara, men det känns som diskussionen har nått sin kulmen :D

Anders: Ja. :) Tack för en intressant diskussion.

Madelene: Ja tack själv Anders, jag gillar att diskutera. Brukade ofta slänga ut lite provoserande frågor när jag pluggade för att få igång en diskussion :P

Varsågoda: lite pop-poesi

2011-09-14T15:56:00.022+02:00

Det lär inte ha undgått återkommande läsare att jag bär på en brinnande avsky mot alla våra pretentiösa pop- och rockpoeter som använder svårt undermålig musik som nån slags fortskaffningsmedel för sin (må vara allt från ytterst penibla till riktigt habila) lyrik. Läs din diktjävel och lägg ifrån dig gitarren, typ.

Men ett motgift, slog det mig, kan kanske vara att framföra nidvisor om - och som - dessa pojkar (och flickor).

Så här bjuder jag på en blott halvtimmesgammal pop-poesinidvisa. Ta fram gitarren och häng med. Den går i A-moll. Perfekt för det påklistrade vemodet. Sjung gärna gällt (eller basigt) och lite gnälligt (eller myndigt). Blir det surt här och var så är det bara ett plus. Kom ihåg att göra alla å-ljud till diftongen "åa" ("ståar", "fåageln", "metafåar") på äkta pop-poetmanér. Hitta på en melodi. Det är ändå inte så viktigt. Det är ju pop-poesi. Nu åker vi:

Det bor en ^Ampojke i min ^E7kropp, och han är ^Amjag
Det bor en ^Amflicka i mitt ^Gbröst, hon säger ^C-Ta ett ande^E7tag
Om du för^Amblindad tappar ^E7marken där du ^Amstår
så låt ^Amfågeln i din ^Ghand få bli en ^Cvacker meta^E7for

| Jag vill ^Fvända alla blickar, jag vill ^Csälja mina ord
För som ^Fvispoet jag kan och vill be^E7sudla våran jord |

Ta ett glas för alla dom som aldrig fanns
Ta ett glas för alla människor som aldrig fick en chans
För Katarina ligger mörk i stilla vind
Så borsta av dig smutsen, torka tåren från din kind

| Jag vill vända alla blickar, jag vill sälja mina ord
För som pop-poet jag kan och vill besudla våran jord |

Han sa -Två å fem, det är mitt sista bud.
Så jag tömde mina fickor, och gitarren blev min brud
Nu smeker toner orden i min poesi
Och jag kan bli ett argument för eutanasi

| Jag vill vända alla blickar, jag vill sälja mina ord
För som rockpoet jag kan och vill besudla våran jord
Ja, jag vill vända alla blickar, jag vill sälja mina ord
För som rockpoet jag kan och vill och ska ...
... besudla våran jord |

EDIT2: Hoppla! Ett anonymt bidrag till insjungeriet. Hela låten dessutom! =)

Nu ska jag gå och duscha.

EDIT: I love this! Sköna @jrgne på Twitter har gjort en inspelning av låten (eller en del av den) som du kan höra här: poppoesi.mp3 =)

Sprit är skitdyrt. Och skitbilligt.

2011-09-09T13:04:00.007+02:00

Med anledning av CNN:s intressanta resereportage "What's wrong with Stockholm" - och slutsatsen att det enda felet var väl egentligen att en sketen Dry Martini kostade skjortan - så började jag fundera lite på det där med våra alkoholpriser. Igen.

För det faktum att vår svenska alkoholskatt är hög, och framförallt på starksprit, är ju de flesta medvetna om. Men exakt hur hög? Jag har själv aldrig bemödat mig att räkna nåt på det förut.

Så jag läser i lagen (1994:1564) om alkoholskatt. 6 § är den paragraf som handlar om etylalkohol i högre koncentration, dvs starksprit. Den berättar att skatten är 501,41 kronor per liter ren alkohol.

Så låt oss räkna ut detta för en vanlig flaska sprit. Vi tar för enkelhets skull själva urmodern; den svenskaste, ädlaste och mest opretentiösa av vodkor; en helflaska Renat. Varunummer 1 på Systembolaget. Alkoholhalt: 37,5%, storlek: 700ml, pris: 199 kronor. Det ger:

501,41 x 0,375 x 0,7 = 131,62 kr.

Skatten på helflaskan Renat är alltså ungefär 132 kronor!

Jag hämtar andan en stund och räknar vidare:

När vi köper flaskan för 199 kronor i Systembolagets butik betalar vi även moms på 25% för den. Vi räknar av den:

199 * 0,8 = 159,2 kr.

Vi drar bort alkoholskatten som vi räknat ut tidigare:

159,2 - 131,62 = 27,58 kr.

Systembolaget har i sin prissättningsmodell ett påslag på 19% på alla varor. Vi räknar av deras avans.

27,58 * 0,84 = 23,17 kr.

När Systembolaget tagit sina 4 kronor (!) i avans återstår således 23 kronor.

Tjugotre spänn är alltså vad tillverkaren, numera Pernod Ricard, får för sin helflaska Renat. Resten, 176 kronor eller 88% av priset, tar staten. Sverige har världens näst högsta alkoholskatt, efter Norge. (Kristdemokraterna vill dessutom höja alkoholskatten ytterligare. Är det månne förstaplatsen de suktar efter?)

Vad ska man säga? Straffbeskattning är ju, som bekant, en otroligt väl fungerande politik. Eller? Sverige är självklart det land som konsumerar näst minst alkohol i världen och vi är i princip helt befriade från alkoholrelaterade problem. Eller?

Men Logitech, för bövelen ...

2011-09-03T14:22:00.001+02:00

Jo. Som trogna läsare kanske har förstått så är jag lite av en fjärrstyrningsnörd.

Idag är vi som sagt trådlösa, uppkopplade, blåtandade och wajfajade. Har jag skiten vill jag kunna utnyttja den, maximalt. Grejer med samma överföringsmetod och relaterade funktioner ska kunna prata med varandra. Basta.

Om min dator är lite av hjärtat i hemelektronikkedjan så är min Logitech Harmony multifjärr den mesta kontrollen - även om nu Androidmobilen med sina fina appar börjar erövra den platsen. Men för de där prylarna som bara svarar på IR (alltså den klassiska infraröda ljusöverföringen som jag sa vad jag tycker om i förra delen) är det Logitechfjärren som gäller.

Nu är det dock så att min multifjärr har hängt med några år. Den börjar bli lite trött. Så jag har så smått börjat kika efter en ny.

Ett minimikrav är att den förutom IR måste ha Wi-Fi, eller åtminstone Bluetooth. En av två moderna radiostandarder som i princip alla med dator har.

Då jag inte kan hitta Fredrik Schillers Xerxes Entertainment Cockpit så har jag kollat på Logitechs senaste top-of-the-line-modeller. Jättefina grejer som kostar skjortan och kan allt och lite till. Och de har förutom IR även RF. Alltså radioöverföring. Yay! Men vilken slags radioöverföring? Wi-Fi? Bluetooth?

Nej. Ingetdera. Den pratar bara med Logitechs egen RF-converter (köps separat för $99) som omvandlar signalen till ... *trumvirvel* ... IR.

Och visst, det är väl fint i sig att man kan ha sina fula stereoprylar och dvd-spelare och digitalboxar bakom stängda luckor. RF-överföring ända in i skåpet där det blir till IR som apparaten förstår.

Men kom igen ... vi skriver 2011 och er lyxfjärr för över fyra papp kan inte prata med en dator. Skäms.

Nej. Jag skippar nog det där med ny fjärr. Köper en IR-sändare till datorn istället tills dess att jag har utvisat den sista IR-prylen från hemmet.

(Detta är del 2 av 2 om fjärrkontroller. Del 1 finns här.)

Infrarött (80-talet ringde och ville ha tillbaka sin signalöverföring)

2011-09-02T17:30:00.001+02:00

En sak jag är lite extra allergisk emot är standarder som av nån anledning överlever sitt eget bäst-före-datum.

VHS var en sån. CD är en.

Men en som man kanske inte tänker på så ofta är överföringsstandarden för fjärrkontroller: IR. Infrarött ljus.

Idag har vi alldeles förnämliga radiostandarder hemma på torpen. Wi-Fi-täckning ända in på dass och Bluetooth i var och varannan pryl. Mobilen pratar med datorn pratar med routern pratar med headsetet pratar med kameran. Digital radio. Snabbt och med alldeles utmärkt räckvidd.

Men fjärrkontrollen blinkar lite med osynligt ljus och hoppas att teven eller stereon ska snappa upp det rätt.

Du måste vara nära apparaten, rikta fjärren mot den och ha fri sikt från bag-in-boxar, hundar och löst folk ända fram för att det ska fungera. För att kunna ställa undan ful elektronik i stängda skåp måste du trixa och köpa extraprylar. Detta i en tid då man kan sitta på balkongen och styra Spotify i datorn från mobilen.

Så nej, hörni hemelektroniktillverkare. IR är faktiskt fett old. Skärpning.

(Detta är del 1 av 2 om fjärrkontroller. Del 2 finns här.)

Övernaturligt

2011-08-20T13:31:00.000+02:00

Sveriges Radio P1 har sänt en mycket bra programserie vid namn Övernaturligt. I fyra avsnitt har programledarna Erik Hedtjärn och Martin Wicklin försökt granska, förstå och förklara spöken, andar och medium. Lyssna!

Den självlysande bedragaren (från lör 20 aug)
"På kvällen den 9 oktober 2010 smetade medium-stjärnan Anders Åkesson in handen i självlysande lera och lurade seansdeltagarna att det var en andevärlden som materialiserat handen som svävade i luften. I dag önskar Per-Ola Thornell att han aldrig hade upptäckt fusket. Då hade han sluppit allt tvivel och en skandal som fortfarande skakar medium-Sverige."
» Lyssna på programmet på SR.se

Det rullstolsburna spöket i Bräcke (från lör 13 aug)
"I en kommun står skattepengarna för notan när ett medium driver ut spöket ur ett jourrum, i en annan Lex Sarah-anmäls personal som gör precis samma sak.
På 1800-talet skulle varje slott och adelsfamilj ha ett eget spöke. Men i dag är det inte där det spökar som är värst. Vi berättar vad som händer när spökena flyttat in i det svenskaste som finns - den offentliga sektorn."
» Lyssna på programmet på SR.se

Förnimmelse av bevis (från lör 6 aug)
"Vi lär oss psykometri, gräver i gamla mordfall och träffar en professor i parapsykologi.
Kan föremål berätta sin egen historia? Är det övernaturliga till någon hjälp när polisen ska lösa brott? Och vad säger forskningen - har ett medium mer rätt än slumpen?"
» Lyssna på programmet på SR.se

Skriket i likbilen och den troende skeptikern (från lör 30 juli)
"I femtio år var Nils Carlsson ateist - sedan råkade han flytta in i en hemsökt lägenhet i Upplands-Bro. Möt också neurologen som tror att spöken dyker upp när hjärnan försöker förstå världen utan tillräcklig information. Och så ska vi leta efter de dödas inspelade röster och skrik på ett band som åkte likbil innan det stuvades undan i en låda i garderoben."
» Lyssna på programmet på SR.se

Kungabarnet, år 2022.

2011-08-17T16:55:00.001+02:00

Ja. Jag har varit i framtiden. Jag fick med mig ett skolfoto tillbaka. Här har vi henom. Kungabarnet. Fin va?

vem i helvete daniel victoria kungabarnet

WTF, Facebook?

2011-08-16T14:58:00.006+02:00

Jag var just med om något av det mest besynnerliga någonsin på den sociala webben.

En vän postade en Spotify-länk till nån snubbe som kallar sig Nomy. En låt vid namn "She reminds me of you": http://open.spotify.com/track/7xoyn8tpOpvRXSdJEO5XL3

Musikstycket ifråga var ... hur ska man säga det på ett fint sätt ... fucking vedervärdigt!!

Så jag kommenterade ... som sig bör: "Låter som nåt en random svennebanan med dåligt engelskauttal, med nyköpt ljudkort från Thomann och en pianoplugin har postat på nåt hemstudioforum"

Vännen skrattade och föreslog att jag skulle lyssna närmare på texten som hon tyckte var mer än lovligt banal.

Jag tipsade: "Här är receptet: ladda hem http://www.yohng.com/software/piano.html, plinka lite arpeggios kring Em, C och D, ta sen fram din lidelsefullaste röst och sjung whatever :)"

...

Så plötsligt gick det inte att posta i tråden mer. Vännen PM:ade mig: "Nån har anmält inlägget som olämpligt innehåll! Jag fick meddelande om det precis. Nåt om hets mot grupp eller individ!"

Tio minuter senare var tråden borta från hennes wall. Poff.

Okej. Nån i hennes bekantskapskrets är tydligen (förutom ett rabiat Nomy-fan) helt oförmögen att uttrycka åsikter i skrift och dessutom rejält pantad i skallen. Men sånt är ju trots allt inget ovanligt.

Det besynnerliga är snarare Facebooks policies. Att spärra - och radera - en tråd (som omöjligen kan ha granskats av moderator och bedömts som "hets mot grupp/individ") på basis av en godtycklig anmälan är fullständigt galet.

Jag sitter faktiskt och är alldeles häpen. Två bekanta som diskuterar en officiell artist på en privat wall, blir censurerade! WTF, Facebook?

Mina "måste ha"-appar till Android

2011-08-14T20:42:00.005+02:00

Helt utan att ni efterfrågat det kommer här en lista på mina favorit-appar till Android. Kanske skåpmat för vissa. Men eventuellt nåt schysst du har råkat missa.

Alla titlar är länkade till Android Market. (Du vet väl förresten att du kan push-installera appar i mobilen direkt från Market i datorns webbläsare numera). Nåväl. Här åker vi:

Vem ringde
Har du inte inkommande nummer i kontaktlistan kollas det upp på Eniro och på Vemringde.se (som listar nummer till telefonförsäljare) och visar namnet i en popupruta. Oslagbart!

ES File Explorer
Den bästa och snyggaste filhanteraren. Kör lokalt eller över wi-fi så du kan ansluta till dina nätverksmappar. (Låt det där gänget med fruktlurar hålla på med kablar och musikprogram för att överföra filer :)

VPlayer
Videospelare som spelar ALLT ... divx/xvid, wmv, m4v, flv, rmvb, avi, mkv, mov, mp4, 3gp, ts, tp ... stöd för streaming och subtitles. Perfekt kompis till Skifta nedan.

Skifta
Låter dig spela film, bilder och musik från mediacenter/mediaserver i telefonen; eller film, bilder och musik från telefonen i teven/datorn; eller vilken annan konstellation du kan komma på. Allt över Wi-Fi. Certifierad DLNA/UPnP-controller.

XBMC Remote
Snygg och lyxig fjärrkontroll/fjärr-GUI till mediacentret XBMC på din dator. Det finns andra XBMC-remotes i market, men denna officiella är klart bäst.

Youtube Remote
Fjärr-GUI som tillsammans med Youtubes storskärmsvariant, Leanback, är perfekt för Youtube-TV-soffhänget.

Spotimote
Fjärrkontroll till Spotify (på datorn). Med albumomslag, dina spellistor etc. Det bästa komplementet till sommar, sol och balkonghäng ever!

Shazam
Identifierar vilken låt/artist/skiva som spelas med hjälp av mobilens mikrofon.

SoundHound
SoundHound (som tidigare hette tidigare Midomi) gör samma sak som Shazam, dvs identifierar låtar, men den här kan även identifiera låten då du sjunger eller nynnar själv.

Spotify
Den officiella Spotifyklienten för Android. Mer behöver väl inte sägas.

Wapedia
Smidig och överskådlig Wikipedia-läsare.

µTorrent Remote
Om du kör torrentklienten µTorrent på datorn/mediacentret så är det här den bästa kompanjonen. Lägg till, ta bort och hantera alla dina torrents fast du är i flygande fläng.

STHLM Traveling
Oumbärlig reseplanerare och tidtabell för SL. Kan spara favoriter, utgå från din nuvarande plats, visa avgångar i realtid mm.

SMS-biljett SL
GUI som besparar dig besväret att plita ihop biljettbeställnings-SMS:et till SL. (Vi snackar alltså inte nån fejkbiljett. Kostnaden är den ordinarie).

Plume for Twitter
Just nu den bästa Twitterklienten, imo.

Bankdroid
Låter dig supersmidigt kolla dina saldon på Swedbank, Nordea, SEB, Handelsbanken, Avanza, Coop, Eurocard, Hemköp, ICA, Ikano Bank, OKQ8, PayPal, Payson, Rikslunchen, SAS EuroBonus, Mastercard, SJ Prio, Statoil, Steam Wallet och många fler.

SEB, Nordea, Swedbank, Handelsbanken
Bankernas egna internetbank-appar. Bra när man behöver kolla nåt eller flytta stålar mellan sina konton i flygande fläng.

WhatsApp
SMS är stenålders och kostar pengar. Instant Messaging-app som är lite fulare än PingChat! men lite enklare att komma igång med, varför många skaffar den. (Förhoppningsvis blir kommande Facebook Messenger den app som förenar oss alla).

PingChat!
Snygg instant messaging-app. Eget protokoll som går på valfritt nickname eller ditt mobilnummer. Finns för iPhone, Blackberry och Android. Stödjer Push Notifications.

Remote Web Desktop
När jag sitter vid datorn vill jag gärna slippa pilla på mobildisplayen för att skriva meddelanden och annat. Jag har ju så fint tangentbord och mus framför mig. Detta är en remote desktop-server till mobilen som löser dilemmat. Surfa in på mobilen och gör det du ska.

Catch Notes
Anteckningsblock med massa extrafunktioner som synkar med webben (Catch.com), så jag kommer åt mina anteckningar från datorn i telefonen och vice versa.

Dropbox
Dropbox ger dig som bekant 2GB gratis lagringsutrymme i molnet. Det här är Androidklienten mot tjänsten.

Chrome to Phone
Googles egna implementation för att skicka texturklipp och länkar från skrivbordsdatorn till din lur. Kombineras med add-on-programmen Chrome to Phone (för Chrome) eller Fox to Phone (för Firefox) i datorn.

Snowstorm
Väderapp som kollar yr.no efter prognosen för din ort. Har en snygg widget till hemfönstret.

DigiClock Widget
Snygg och modifierbar klock-widget för hemfönstret som inte tar upp halva skärmen som många andra gör.

Barcode Scanner
Läser alla streck- och 2D-koder med kameran och skickar dig till relevant produkt/webbsida/applikation.

MortPlayer Audio Books
Spelare för ljudböcker som är bra på att komma ihåg var man var - och diverse andra smidiga features.

Skype
Tja, precis som det låter. VOIP-klienten Skype i Android-version. Vem vill inte ringa gratis? (Tja ... jag vill ju iofs helst inte prata i telefon alls ... men den har ju instant messaging också)

iglaset
Databas med dina och andras betyg/recensioner på öl, vin och sprit kopplat till sajten iglaset.se. Kan hitta drycken med hjälp av streckkoden på flaskan/burken/boxen så du slipper skriva in sökord. Kan också ge dryckestips baserat på vad du gillat.

SportyPal
Använder GPS:en för att tracka och lagra dina löp-, cykel- eller promenadrundor på kartan. Läs av tid, sträcka, topphastighet, medelhastighet, kaloriförbrukning osv. De samlas även under ditt konto på SportyPals webbsajt. Bättre än de andra apparna i genren, imo.

WiFi Analyzer
Scannar och visar trådlösa nätverk i din omgivning, bl a som graf. Bra när man t ex ska välja kanal till sin router.

EDIT: Som jag sa till Malcolm i kommentarerna nedan: Ja, jo listan blev kanske lite längre än vad jag räknat med! Alla är nog i ärlighetens namn inte av "måste ha"-kaliber, utan kanske snarare "jäkligt schyssta att ha tillgång till". Nåt sånt :)

Har du egna favorit-appar? Tipsa i kommentarerna!

Ständigt denne Birro

2011-08-11T16:20:00.007+02:00

Jag gick lyckligt ovetande om att Marcus Birro hade författat ytterligare en faceplant till krönika tills jag läste Charmkvarks välformulerade replik på den borta på Skepchick.se.

Då var det kört. Jag var ju tvungen att läsa.

Birro är i sanning ett unikum. Inte för att han tänker och resonerar och skriver och uttrycker sig som han gör - för det finns det massor av debattörer på obskyra forum och bloggar som gör. Utan för att han tänker och resonerar och skriver och uttrycker sig som han gör - i etablerad massmedia. Det är tämligen unikt.

Som nu krönikan i fråga. En text så full av tankevurpor att man häpnar. Igen.

Låt mig citera och replikera:

"Det som inte går att bevisa är en stor del av mitt liv

Världen styrs av matematiker. Det är viktiga män och kvinnor med staplar, siffror och diagram."

Statistik och beräkningar är riktigt bra verktyg för att se hur saker har varit och försöka beräkna hur saker kan bli. Så om man ska planera och styra någonting är sådant klokt att ta till. Den metoden klår med största sannolikhet tro, poetisk passion och magkänsla i en match. Och det utesluter inte att omtanke och medmänsklighet finns där ändå.

"De lyckas på något sätt förminska allt mänskligt så att det ryms i en uträkning. Ingenting är mystiskt eller oförklarligt. Allting går att omvandla till fysisk och riktig verklighet."

Varför skulle kunskap vara ett förminskande av det man skaffat den om? Skulle min kärlek, rädsla eller sorg på något sätt förringas för att den faktiskt skulle gå att mäta i hjärnaktivitet och signalsubstanser? Är vi människor inte lika fantastiska ändå?

"Matematikerna älskar sina siffror. De kan sitta i timmar och flytta sina siffror mellan olika diagram."

Och? Poeterna älskar sina ord. De kan sitta i timmar och flytta sina ord och meningar i en vers. Musikerna älskar sina toner .... osv ...

"De säger sig kunna förklara en förälskelse med fysiska lagar."

Det har jag faktiskt aldrig hört någon säga. Man kan däremot se en förälskelse om man tittar på hjärnan och dess aktivitet. Men varför den uppstått inför vem är i det närmaste ett kaos av variabler, erfarenheter, orsaker och verkningar. Och som sagt - förälskelsen förringas inte det minsta av att vi har kunskaper om den. Den är lika stark och underbar för det.

"De säger sig ha räknat ut att Gud inte finns. Varför? För att det inte går att bevisa att Gud finns."

Nej, Marcus Birro. Så säger de inte. Man kan inte räkna ut att någonting inte finns. Man säger heller inte att det "inte går att bevisa att Gud finns". Man säger att det inte är bevisat att Gud finns. En monumental skillnad.

"Matematikerna låter sig aldrig svepas med av känslor. De har satt klorna i nästan varenda kultursida i hela landet. Allting ska sönderdelas, silas genom genusfilter, förödmjukas, förminskas, reduceras. Som om konsten och kulturen OCKSÅ var matematik."

Jag vet inte vilka kultursidor du läser, Birro. Men jag tycker de snarare domineras av sådana som dig. Sådana som gärna berättar om klokskaper som med estetisk och existentiell akrobatik blottar hela den cyniska nakenhet och obarmhärtiga påtaglighet som destabiliserar alla dikotomier och stereotyper, snarare än om hur man får upp vanligt folks ögon för ett rikt kulturutbud.

"Det har fått till följd att de flesta inte längre läser kultursidorna fast kulturen borde vara det som ligger närmast varje medmänniskas innersta hemlighet. I stället har kulturen blivit en inbördes klubb med kollegiala blinkningar, kotterier och en, låt oss tala i klarspråk, en sorts upphöjd skitnödighet som har väldigt lite med kultur att göra."

Ja, i det första håller jag faktiskt med dig. Vad gäller den upphöjda skitnödigheten bör du kanske även blicka lite inåt.

"Den ansträngda och tillkämpade krångligheten på kultursidorna är en stor synd. Kultursidorna exkluderar i stället för att inkludera. Det är en stor skam och en rätt vanlig syn bland matematikerna.
Hit hör också föreningen Humanisterna. Christer Sturmark är deras kanske tydligaste förkämpe och hans närmast rättshaveristiskt slungande vrede och vilja att skriva insändare och debattartiklar har också lett fram till Humanisternas djärva matematiska slutsats:
"Gud finns nog inte..."
Lägg märke till det där lilla ordet "nog". För, hemska tanke, tänk om Humanisterna och resten av matematikerna har fel."

Som sagt så är det omöjligt att bevisa en icke-existens. Även om allt tyder på att Gud inte existerar så är det inte ett bevis. Humanisterna hade begått ett generalfel om de utelämnat detta "nog" i en officiell kampanj. Det handlar inte om rädsla för att ha fel, utan om en grundpelare i vad de står för.

Vad gäller Humanisternas och Sturmarks vilja att göra sig hörda står den sig slätt mot ett flertusenårigt religiöst pådyvlande. En fis i rymden i sammanhanget. Hur som helst kallas det demokrati och yttrandefrihet och skall värnas om.

"Tänk om det faktiskt är så att ingen kan mäta vad som händer i mitt hjärta när jag läser en dikt av Dan Andersson. Tänk om ingen formel kan göra rättvisa åt den kärlek jag känner för mina barn. Tänk om mina förälskelser genom livet inte låter foga sig i en matematisk stol och tänk om hela mitt liv ingår i en stor plan, tänkt, planerad och given mig av en kärleksfull Gud."

Ja, tänk om det är så. Eller tvärtom. Vad spelar det för roll? Och hur ska du ha det egentligen - först är ett schema över ditt liv av ondo, och sedan är det en gåva? Om din gud har en plan, är han inte just en sådan "matematiker" du ondgör dig över?

"Tänk om det jag känner när jag sitter i en kyrka inte är av denna världen."

Eller tänk om det är av denna världen. Blir din känsla mindre då?

"Humanisterna har helt enkelt fel. Gud finns. Inte nog. Han finns."

Eller så kanske du har fel, Marcus Birro. Fysik. Astronomi. Arkeologi. Geologi. Historiegranskning. Logiska resonemang ... Det mesta talar för att du har fel. Återstår gör din egen övertygelse, en medeltida skriftsamling och en argumentum ad populum. Jag skulle inte sätta stålarna på den hästen.

Men oavsett vilket så gör du en en non sequitur av sällan skådat slag.

"Allting av värde som har hänt mig har varit av sådan natur att världens allra matematiker inte varit i närheten av att formulera det. När jag tänker tillbaka på mitt liv är det ingenting av det rent världsliga som tar någon plats. Det mystiska, det mytiska, den hela tiden på gränsen dansande kärleksordet, är det som tar mest plats. Det som inte går att bevisa är en stor och väsentlig del av mitt liv. Det är bevis nog för mig."

Jo, vi har hajat att du är en känslosam kille. Du gillar att sätta andlig kontext runt de stora händelserna i ditt liv. Trot eller ej - jag är också en känslosam kille. Men skillnaden är att jag behöver inte avfärda en stor del av världens samlade kunskaper och snickra egna sanningar inför min känslosamhet och min alldeles mänskliga mänsklighet.

Inte ens inför den unkna avsmak som kastar sig över mig som demoner ur underjorden när jag läser dina krönikor.

[ Inte fått nog av Birro? Läs mer här ]

[ Läs även Flipmos lysande inlägg om samma krönika ]

Matbekännelse

2011-08-08T16:05:00.000+02:00

Ibland när jag totalt saknar matinspiration eller tid och lust händer det att jag köper Findus Köttfärssås Original, i burk.

Illa nog, kan tyckas. Men det är inte det som är grejen, utan det faktum att jag tycker den är jättegod. Tror jag.

Det måste vara nån slags djup prägling. Produkten lanserades enligt Findus redan 1965. Långt innan jag föddes. Och jag undrar om det inte dessutom fanns nån barnmatsburk i sortimentet med exakt samma smak. Det här måste vara ett av de smakminnen som sitter allra längst in i min skalle. Ett par foton i albumet med en leende orangenylle-Anders skvallrar om samma sak.

Att geggan ifråga bär samma namn som den vitlöks- och basilikadoftande rätt man då och då lägger sin själ i och sin finaste Parmigiano Reggiano över är ju egentligen en skymf. För här snackar vi smakförstärkt tomat- och morotspuré med diverse stärkelser och några vilsna köttkorn.

Men likförbannat så infinner sig en sällsam njutning när jag äter den tillsammans med smått överkokta snabbmakaroner. Inte sällan med sked, direkt ur kastrullen. Som om all världens samlade gastronomi är bortblåst. Som om all den multitud som ryms i ordet mat fallit samman till att betyda endast detta. En mat var det här. Schloff!

Efteråt känner jag mig lite smutsig. En smygande skamkänsla som endast kan botas med att handla hem och laga nåt långkok eller festligt eller avancerat till nästa måltid.

Så kommer ni hem till mig och det langas fram västerbottenbakelser toppade med kräftsallad och mangovinägrett så titta mig noga i mungiporna. De kan ha en svagt orangeaktig ton ...

Hej Kära ...

2011-08-05T14:23:00.002+02:00

Hej Kära ,
Hur mår du idag? Jag vet att detta förslag skulle kunna vara en överraskning
för dig, men
betraktas som en nödsituation. Jag presenterade mig som lärare
Akiko marinen.
21 år gammal, från Elfenbenskusten i Västafrika), flyktingar som bor i Dakar
Senegal House fattiga FN. Jag är den enda dotter
Dr Thomas slut
Akiko. Kall och koncernchef i guld och diamanter i bolaget
(Yamoussoukro) Elfenbenskusten. Men han dödades tillsammans med min mamma under
politiska inbördeskrig och alla dess egenskaper förstördes helt. men efter
hans död Jag lyckades fly med en insättning av dokument av stor betydelse
INTYG av $ 7.450.000 av
dollars.USD ($ 7.450,000.00) i ett finansbolag som jag närmast
släkting.
Letar du efter en pålitlig utländskt bistånd för att nå min
sen far av medel
på grund av min situation here.I har kontakt av denna Google-sökning.
Vi kommer gärna ge 25% av det totala stödet elementet.
5% av de kostnader som har gjorts för att säkerställa överföringen att gå med
framgång.
Det är mycket viktigt att du kontaktar mig direkt på min privata e-post här
Adress: marina_akika@yahoo.com
För en mer detaljerad beskrivning av hur man ska gå. Jag är en tjej
Han talar engelska med en översättare för att skriva på spanska, i avvaktan på
nästa
svar, tack och Gud välsigne.
det gäller
Ms Marina Akiko.

Anders pratar med en support och ger upp hoppet om mänskligheten, del 999

2011-07-27T11:21:00.003+02:00

Jag växte liksom ur den fjuttiga internlagringen hos min i övrigt suveräna HTC Desire häromsistens - och köpte mig istället en Samsung Galaxy S II. För den teknikointresserade så handlar det alltså om mobiltelefoner. Närmare bestämt smartphones med Android som operativsystem.

Om Galaxyn kan jag bara säga att den är helt fantastisk. Äntligen känns det som jag har en fullfjädrad persondator på fickan. Jag kan i flygande fläng göra allt jag normalt gör vid mitt skrivbord (om än lite pilligare).

Telefonen har en del finurliga features som dock kräver ett så kallat Samsung Account för att fungera. Jag klickade mig raskt in för att registrera ett. Det gick åt pipan.

Dialogrutan berättar att ett konto redan är reggat på min mailadress. Okej, för vad som känns som hundrafemtio mobiltelefoni-år sen så hade jag faktiskt en Samsung. En icke-smart touchmobil vid namn Jét. Kanske blev nåt konto skapat då. Jag minns inte. Och vad jag ännu mindre minns är vad jag möjligen skulle kunna haft för lösenord på detta konto. Nåt som ett dussin försök bekräftade.

Jag provade samma sak från datorn på Samsungs sajt. Samma resultat förstås, men där fanns iallafall en "glömt lösenordet?"-länk. Den frågade efter e-postadressen. Fine. Och mitt födelsedatum. Fine. Klick.

"Uppgifterna stämmer inte."

Nehepp. Samsung har alltså lagt till att födelsedata kollas mot kontot för att man ska få ut lösenordet. Men lämnade jag ens ett sånt, då artonhundrakallt när kontot eventuellt reggades? Eller står det "0000-00-00" i deras databas? Eller klickade jag kanske i fel datum då? Av misstag? Eller på pin kiv?

Summan av det hela är hur som helst att det finns ett konto i mitt namn. Jag får inte regga ett nytt, och jag får inte ut lösenordet till det gamla. Här måste mailas till Samsungs support ...

"Hej!
[bla bla bla ... typ allt ovan, utförligt men på enklast möjliga svenska]
Mvh, Anders"

Jag fick svar:

"Hej!
På Jet kan man inte lägga till ett Samsung Konto. Testa att uppdatera eller återställa telefonen, och sedan testa att lägga till kontot.
Mvh, Jennifer"

Föga anade jag att min teori om hur kontot eventuellt kommit till, vilket var fullständigt irrelevant i sammanhanget, skulle stjäla fokus. Jag ångrade bittert att jag ens nämnde att jag ägt en Jét. Och jag ångrade också att jag inte nämnde att jag självklart hade testat att regga och återställa kontot även via datorn.

Nu kunde man inte, som brukligt i supporttrådar, lägga till frågor och kommentarer till befintligt ärende. Utan jag fick snällt börja om från början på supportsajten. Jag skrev mitt ärende igen, och korrigerade mina misstag från förra mailet. För enkelhets skull lade jag dessutom till förslag på lösningar sist i mailet:

"... jag skulle önska att ni:
• Tar bort det gamla konto som är registrerat på min e-postadress så jag kan registrera mig på nytt. Eller om det inte är möjligt ...
• Återställer lösenordet och skickar mig en länk."

Svaret:

"Hej!
Du måste ta kontakt med samsungapps.com för all hantering av Samsung-konton. Dä finns även ett kontaktnr för telefonsupport.
Mvh, Sandra"

Ja men såklart. Att ni själva vidarebefordrar ärendet dit det hör hemma inom organisationen vore ju otänkbart. Eller att ni skickar mig kontaktuppgifterna. Leta telefonnummer på storföretags supportsajter är ett nöje jag inte gärna missar. Till slut hittade jag numret och ringde upp:

- Hej, jag heter Anders! Det är såhär ... [ärendet igen]
- Vad har du för telefonnummer?
- [telefonnumret]
- Vad har du för e-postadress?
- [e-postadressen]

(Yes yes yes!!! Det här kommer ju gå galant ...)

- Har du testat att klicka på "glömt lösenordet"?

(... och upp som en sol, ned som en pannkaka.)

- Ja, som sagt tidigare så gjorde jag det och sidan säger att uppgifterna stämmer inte. Gissar att det är födelsedatat som är fel.
- Ja, såna uppgifter kan vi inte se här.
- Kan du ta bort kontot så jag kan regga ett nytt?
- Nej, tyvärr.
- Kan du återställa lösenordet?
- Nej, tyvärr.
- Vad gör vi då?
- Jag vet faktiskt inte. Jag måste be att vi får återkomma via e-post.

Efter några dagar återkom de:

Kära Anders,

Email adressen som du angav är inte registrerad hos Samsung apps. Du kankse har registrerat den på en annan av samsungs sidor. Vi föreslår att du besöker webbsidan: www.samsung.com
Där kommer samsungs support att hjälpa dig. Hör gärna av dig om du har ytterligare frågor ...

Se där! Man drar till med klassikern att hänvisa tillbaka till de som hänvisade en. Det är tamejfan stilpoäng. Och det var inte jag som påstod att Samsung Apps hanterade alla Samsungkonton. Det var det Samsung som sa.

Jag skulle gärna ha fortsatt tjöta med Samsung bara för att få se hur omständligt och långt man lyckas bolla ett tämligen enkelt login-ärende. Men jag råkade idag springa på en av deras sidor som inte frågar efter födelsedata vid återställning av lösenord. Så nu är jag inne. Det får räcka så.

(Can't get enough of idiotiska kundsupport-berättelser? Läs fler inlägg här! »)

Pinsamt? Pinsammare.

2011-07-17T12:35:00.006+02:00

Christer Sjögren sjunger Lady Gagas "Bad Romance" i Sommarkrysset och klippet blir snabbt en nätsnackis.

Och visst. Jag famlar också efter skämskudden när jag just klickat på playknappen. Men när klippet är slut inser jag att Sjögren faktiskt rott iland det vågade uppdraget på bästa möjliga sätt. Ett proffs har gjort sitt jobb:

Långt mer pinsamt är det när en av våra hyllade och creddiga popartister gör en cover på Dean Martins gamla "Ain't That A Kick In The Head" i På Spåret - och man undrar om nån fångat ett förståndshandikappat rådjur och tvingat det delta i karaokekväll hos IOGT/NTO:

(har du problem att se ovanstående klipp - klicka här: http://svtplay.se/v/2247825/pa_sparet/pgm_1_-_moneybrother_framtradande_1?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2247828/sb,k121986,5,f,-1)

Men inte fan var det nån som langade runt På Spåret-klippet och tävlade om vem som kunde formulera bästa sekundärskamsbeskrivningen.

Jag skiter totalt i credd. Andras såväl som min egen. Och jag konstaterar att Christer Sjögren äter posers som Anders Moneybrother Wendin till frukost. Med skinny jeans och coola boots och allt.

Tack kära värld för Anna Bäsén!

2011-07-15T13:30:00.005+02:00

Anna Bäsén skriver idag i Expressen om galenskapen i att vi skattefinansierar andliga och magiska sjukdomsbehandlingar. Huvudet på spiken, som vanligt:

» Anna Bäsén: Att våra skattepengar finansierar magi är en praktskandal

Läs mina inlägg om Homeopati, Antroposofi och allmän pseudovetenskap.

Kontantkort?

2011-07-12T10:00:00.002+02:00

Det råder, skulle jag vilja påstå, en viss begreppsförvirring inom området mobiltelefoni. Hos mig själv inte minst.

För såhär: Om man inte har ett abonnemang till sin mobiltelefon kan man istället köra med kontantkort. Så långt är alla överens. Frågan är dock vad ett kontantkort är.

För mig har det alltid varit SIM-kortet, dvs det lilla inplastade mikrochipet som du stoppar i telefonen. Ett SIM-kort som alltså inte är knutet till ett abonnemang, utan till ett förbetalt belopp som går att fylla på. Och det är ett kort. Tada! Ett kontantkort! Men de få gånger jag försökt köpa skiten har förvirringen varit total:

- Ett kontantkort tack!

- Vill du fylla på ditt kontantkort!

- Nej jag vill köpa ett kontantkort!

- Du har inte kontantkort nu alltså?

- Nej, jag vill köpa ett! Det var därför jag sa "ett kontantkort tack"!

- Då måste du köpa ett startpaket!

- Är det ett kontantkort i startpaketet?

- Nej, det är ett förbetalt belopp på det!

- På vad?

- På kontantkortet!

- Men det ingick inget kontantkort i startpaketet sa du!

- Det behövs inte. Men du kan ju såklart köpa extra om du vill.

- Vet du ... vi börjar om. Jag vill ha ett kort att stoppa i min telefon, ett som inte är knutet till ett abonnemang utan till en förbetald summa.

- Ett startpaket?

- Finns det kort jag just beskrev i startpaketet?

- Ja!

- Vad är det mer i paketet?

- Njä alltså det är bara det!

...

- Ett startpaket tack!

WTF?! Alltså, jag kan sträcka mig så långt att kontantkort är själva konceptet. Det vill säga nåt man inte fysiskt kan ta på. Precis som motsvarigheten abonnemang.

Men vad kallar vi då det kontanta SIM-kortet? Och drista dig isåfall inte till att sno namnet kontantkort till att avse den där refillkvittolappen. Som definitivt inte är ett kort utan en snutt från en kvittorulle. Inte likt ett kort nånstans. (Inte ett kvitto heller i och för sig eftersom lappen är själva produkten ... alltså fram tills att man knappat in koderna .... då blir det bara ett värdelöst kvitto).

Nu har jag även sett i skyltfönster att man kan "ladda mobilen här". Jag lovar att den med risig batteritid som knallar in blir besviken.

Men hur som helst. Kontantkort, var alltså ordet. Vad är din syn på saken?

(EDIT: Jag måste ju tillägga, så ingen tror jag håller på med skumraskaffärer - eller är en tant - att kontantkortet som inhandlades inte var till mig utan till en äldre familjemedlem som även ärvde min gamla mobil.)

Varning: Olaglig sajt!

2011-07-05T10:10:00.001+02:00

Hej alla besökare!

Jag ville bara uppmärksamma er på att vemihelvete.se från och med den 1 juli bryter mot lagen.

Det gäller alltså den nya lag som säger att en besökare på en webbsajt i förväg aktivt måste godkänna att cookies får användas av sajten.

Sorry! Google och deras bloggverktyg Blogger har redan lagrat cookies i din dator. Samma sak med kommentarsverktyget Disqus som jag använder här på Vem i helvete. Samma sak gör de blogglistor jag är med i, och de sajter jag använder för att kunna se besöksstatistik över min blogg.

Vemihelvete.se är dock i fint sällskap. Regeringen.se bryter också mot samma lag. Vilket inte är så konstigt.

Utan cookies skulle inte webben fungera.

Den här lagen har röstats igenom på ren okunskap. Mer om vad cookies är och fyller för funktion kan du läsa i mitt inlägg EU, webben och cookieskräcken. Gör det.

Sen kan vi hjälpas åt att jobba för att urbota korkade tramslagar rivs upp och skrotas.

/Anders

eu-direktiv cookie-lagen idg internetworld svd

Fantastiska fakta

2011-06-27T14:13:00.001+02:00

Jag råkade surfa på denna lista med "Fantastiska fakta" på nätet och kände att jag ville dela med mig av den:

Fjärilar smakar med fötterna.
En ankas kvackande ekar inte, och ingen vet varför.
På tio minuter frigör en orkan mer energi än all världens samlade kärnvapen.
100 personer dör årligen till följd av att ha satt en penna i halsen.
Folk i allmänhet är oftast mer rädda för spindlar än för döden.
Elefanter är de enda djur som inte kan hoppa.
Endast en person av två miljarder kommer att leva till 116 års ålder.
Det är möjligt att leda en ko uppför en trappa, men inte nedför.
Kvinnor blinkar nästan två gånger så mycket som män.
Det är fysiskt omöjligt för dig att slicka din egen armbåge.
En snigel kan sova i tre år.
Inget ord i det engelska språket rimmar med "month".
Ögats storlek är detsamma från födsel till död, men näsa och öron slutar aldrig att växa.
Den elektriska stolen uppfanns av en tandläkare.
Alla isbjörnar är vänsterhänta.
En struts öga är större än dess hjärna.
Typewriter är det längsta ord som kan skrivas med tangenterna i en rad på tangentbordet.
Kackerlackan har en otrolig överlevnadsförmåga. Även om den mister huvudet kan den leva i flera veckor - tills den dör av svält.
En krokodil kan inte sticka ut tungan.
Cigarettändaren uppfanns före tändstickan.
Under ett år sväljer du 14 insekter medan du sover.
Hajen är den enda fisken som kan blinka med båda ögonen.
Det är omöjligt att nysa med ögonen öppna
Högerhänta lever i genomsnitt nio år längre än vänsterhänta.
Många hamstrar blinkar med ett öga åt gången.
Namnet Wendy dök upp för första gången någonsin i boken Peter Pan.
Noshörningens horn består av sammanpressat hår.
En människa äter i genomsnitt åtta spindlar i sömnen under sitt liv.
Serien Kalle Anka var en gång i tiden förbjuden i Finland på grund av att han inte har några byxor.
Varje år dör det fler människor som blir sparkade av åsnor än som omkommer i flygolyckor.
Det vanligaste namnet i Sverige är Maria Johansson
Det finns fler kycklingar än vad det finns människor på vår planet.
Jordnötter är en av beståndsdelarna i dynamit.
Vi föds utan knäskålar. De är först utvecklade vid sex års ålder.
Greklands nationalsång har 158 verser. Ingen har hittills lärt sig alla verserna utantill.

Jättebläckfisken har världens största ögon.
En guldfisk kommer bara ihåg de tre senaste sekunderna i sitt liv.
Guinness Rekordbok håller rekordet för att vara den mest stulna boken på allmänna bibliotek.
Det var en dansk som uppfann inbrottsalarmet, men tvärr blev det stulet innan han hann ta patent på det.
I vartenda avsnitt av TV-serien Seinfeld kan man se något med Stålmannen på.
Om man kunde köra bil till solen med en konstant fart av 100 km/h skulle det ta 176 år att komma ända fram - utan vilopauser.
En sköldpaddas sköld består bland annat av djurets revben, och det betyder att sköldpaddan har revbenen sittande utanpå kroppen.
Piloter, som i nödsituationer skjuter ut sig med katapultstol, får varaktiga men av detta. De blir 3 cm kortare varje gång de gör det. I regel får de därför bara göra det två gånger.
En genomsnittlig chokladkaka har åtta insektsben i sig.
Fallande kokosnötter dödar fler människor än hajar gör.
Den bok som utgivits i flest upplagor, förutom Bibeln, är Ikea-katalogen.
Internet består till 61% av porr.
Eskimåer använder sina kylskåp för att maten inte ska förfrysa.
Charlie Chaplin vann en gång 3:dje pris i en Charlie Chaplin-lookalike tävling.
Det vanligaste ordet världen över är okej. Det näst vanligaste ordet är Coca Cola.

En salig blandning av fakta, modifierade sanningar, tvivelaktig statistik och ren lögn. Det fantastiska är i min mening inte listan i sig utan det faktum att folk blint tar för sanning allt som står där i och postar den vidare gång på gång.

Jag vill lägga till en, garanterat sann, punkt:

51. Den som tror på allt har mycket skräp i huvudet.

Knarka (eller kröka) inte på jobbet.

2011-06-21T16:42:00.004+02:00

bt ab expressen

Den magiska händelsen med Chris Whitley-plattan

2011-06-20T15:55:00.006+02:00

Det var i mitten på 90-talet nånstans. Det var på den tiden då skivor pressades i en given upplaga som såldes och sen tog slut. I bästa fall tills nästa pressning. I värsta fall för alltid. Och det var denna dag skivmässa i gymnasieskolans ljusgård.

Jag slog följe dit med min bror, diskofilen, och jag hade endast ett mål i sikte: att hitta Chris Whitleys debutplatta "Living With The Law" som han ägde men inte jag, fastän det var en av mina absoluta favoritplattor. Den var runt fem år gammal då. Och med en rätt obskyr artist. Skivbolaget hade säkerligen bättre saker för sig än att pressa upp nya ex av den där gamla plattan.

Tre timmar, femtio skivnasare och jag vet inte hur många bläddringar senare stod jag där uppgiven och skivlös. Living With The Law fanns helt enkelt inte bland de tusentals plattorna på mässan.

Fuck it, tänkte jag och hakade på brorsan hemåt för en kaffe istället. När vi närmade oss hans hoods såg vi en skylt: LOPPIS. Vi gick in. Det var nåt tillfälligt. Inhyrt i en tom butikslokal. Vi kollade runt bland gamla byråer, en och annan vas, ett par kantstötta bokhyllor och några fåtöljer. På disken stod två CD-R kartonger med musikplattor. Kanske femton stycken allt som allt. Jag gick fram och bläddrade. Mest på ren reflex. Det var några Absolute Music. En Janet Jackson. En Celine Dion. En Ace of Base. Och en Living With The Law med Chris Whitley ...

- Hittar du nåt?, sa loppistanten bakom disken.

- Öööh ... ja ... asså, fick jag ur mig, den här plattan har jag precis letat efter i tre timmar på skivmässan!

I samma stund insåg jag att det inte stod några priser på skivorna. Bra jobbat, Anders. En vass loppisnasare skulle fånga den bollen och säga -Ja den där är väldigt sällsynt. Den kostar 350 spänn!

- Oj vad trevligt, sa loppistanten, får jag tjugo kronor för den?

Det fick hon.

Vi gick hem till brorsan och drack kaffe. Jag tittade på min skiva. Jag var förbluffad. Och jag trodde inte på högre makter. Då heller.

Dagens design-FAIL

2011-06-18T15:09:00.000+02:00

Jo, jag vet att "designmiss" hade varit ett bättre ord. Men det här är the interwebs, då heter det FAIL.

Här kommer den iallafall:

Matjessillburken. En förpackning som det är helt omöjligt att öppna utan att en eller flera av följande fyra missöden inträffar:

1. Det blir övertryck i burken när man börjar böja på locket, så när första glipan går upp sprutar en stråle av matjesspad ut.

2. Den låga bräddfyllda burken gör att man spiller spad över händerna om man öppnar den på frihand.

3. Man skär sig på lockets vassa kanter eftersom man bånghåller burken mot ett plant underlag för att motverka punkt 2.

4. I slutskedet av öppnandet lossnar det sista av locket plötsligt, burken knycker till och det som eventuellt är kvar av spadet skvätter ut.

Ansjovisburken har samma design och problem. Även makrillburken. Men där gör den högre viskositeten i tomatsåsen att det oftast går bra.

Nu finns det såklart sätt att komma runt vissa av de här problemen. Man kan använda en hederlig gammal konservöppnare trots att burken har snabböppning. Man kan också genomlida punkt 1 och sen hälla av resterande spad i vasken genom glipan innan man öppnar vidare. Men då uppstår ett nytt problem, nämligen att några droppar spad alltid hamnar på burkens utsida och gör den hal som satan. Fortsätter man då öppnandet och råkar tappa taget kan det gå riktigt illa.

Ett elände är vad det är. Ja.

... och apropå fantastiska artister

2011-06-08T18:50:00.009+02:00

En av de som har berört mig musikaliskt allra mest genom åren är singer/songwritern/gitarristen Chris Whitley. Ända sedan hans debut Living With The Law, 1991. [Nån gång ska jag berätta nåt alldeles övernaturligt och besynnerligt som hände mig i samband med denna platta. Men inte nu. (EDIT: Men nu.)]

Chris Whitleys stil är i princip omöjlig att etikettera. Grunden måste sägas vara ett minimalistiskt spel på - oftast - resonatorgitarr i olika udda stämningar. En del svart blues, en del noiserock, en del pop och en del soft jazz. Och ovanpå detta hans otroligt själfulla sång och sångmelodier.

Jag hade förmånen att se Chris på Daily News Café i Kungsträdgården (slutet på 1990-talet - början på 2000-talet nånstans). Han rökte som en borstbindare på scen. Satt det inte en cigg i mungipan så satt det en mellan strängarna uppe vid stämskruvarna. Ibland både och.

Inte helt otippat gick Chris Whitley bort i lungcancer, 45 år gammal, vintern 2005.

Redan 1995 hade jag dock blivit varse om dottern, Trixie Whitley, i det att hon då som åttaåring ritade omslaget till Chris' platta Din Of Ecstasy. När han sex år senare släppte Rocket House fick Trixie vara med och sjunga på spåren Chain och Serve You - och redan här hördes det att fjortonåringen hade ärvt pappas själfulla sångförmåga.

Nu är Trixie 24 år gammal och fullfjädrad artist. Vid sidan av sången lirar hon piano, trummor och gitarr. Hon har bland annat slagit sig ihop med gamla kanadensiska producenträven Daniel Lanois (som också var den som upptäckte Chris på en klubb i New York) i projektet Black Dub:

När jag här och var hör pappa Chris i Trixies musikaliska uttryck brukar jag, lättrörd som jag är, få tampas med en tår i ögonvrån.

Jag hoppas få höra mycket mycket mer med och av Trixie.

Om pop-produkter - och Jessie J

2011-06-08T10:40:00.012+02:00

Häromkvällen satt jag på balkongen med en vän och delade på en flaska rosé. Vi kom in på det här med att många soloartister, främst kvinnliga sådana, som har lite framgång i listorna automatiskt ses som "produkter". Det vill säga att konceptet är klart, låtarna färdigproducerade, sången fixas med autotune och för artisten återstår endast att se söt ut i videon. Men att den etiketten är väldigt orättvis på vissa.

Lady GaGa var ett exempel som kom upp. Det är lätt att avfärda henne som endast en galen exhibitionista och poser i fullständigt utomjordiska klädkreationer. Men förutom att vara artist och sångerska ut i fingerspetsarna lirar hon även piano och komponerar många av sina egna låtar (och låtar till andra artister). Hon harvade runt på småklubbar med sitt piano och sin singer/songwriter-akt under sitt riktiga namn, Stefani Germanotta, långt innan Poker Face.

Jag tog upp en annan tjej som gjorde singeldebut 2010, och släppte sin fullängdare i slutet på februari i år - brittiskan Jessie J. Många har kanske hört hennes Price Tag spelas på radion och tänkt -Jaha, ännu en i raden av proffsproddade popprinsessor. Men förutom att också hon komponerar musik (åt sig själv och andra som Chris Brown, Rihanna, Justin Timberlake, Miley Cyrus, Alicia Keys m.fl.) är den största skillnaden dock att den här tjejen sjunger brallorna av de flesta.

Här är en video där hon ackompanjerad av en boombox sjunger sin Who You Are i New Yorks tunnelbana:

Och här, i ett showcase hos skivbolaget Universal (som sedermera signade henne) med den bluesiga Mamma Knows Best:

Talang är bland det mäktigaste jag vet. Och Jessie J ger mig ståpäls.

2011-06-05T22:26:00.001+02:00

Spotify: Slumpa spåren i en spellista

2011-05-31T13:04:00.002+02:00

Häromdagen frågade jag runt om nån visste nåt knep för att slumpa ordningen på spåren i en Spotify-spellista. Alltså inte med Shuffle som ju bara slumpar uppspelningen, utan att "fysiskt" ändra ordningen på spåren.

Dessvärre var det ingen som hade nåt tips.

Men efter ytterligare en söksession på Google hittade jag en snubbe som hade kommit på en lösning. Den bygger på det faktum att urklipp i Spotify blir en textlista med URI:s, och att den därför kan slumpas runt utanför programmet innan den klistras in igen. Lite meck blir det såklart, men inte värre än att det är värt det:

I Spotify: markera alla spår i din spellista (Ctrl+A), högerklicka och välj "Copy Spotify URI".
Klistra in och slumpa textlistan i en texteditor (om du har en med slumpfunktion) eller online på t ex http://textmechanic.com/Randomize-List.html och kopiera resultatet.
Skapa en ny spellista i Spotify (eller töm den ursprungliga), markera den och gå till Edit - Paste i toppmenyn.

Voila! En spellista med fin slumpordning som till skillnad från Shuffle följer med när du delar ut den och inte upprepar samma spår innan alla spår har spelats.

...

Jag kan tänka mig att nån med koll på Spotifys API skulle kunna bygga en funktion där man kan kan klistra in URI:n till en collaborative playlist och få den slumpad direkt. *hundögon*

Men det bästa av allt vore förstås att Spotify bygger in "Randomize list" i applikationen. *ännu större hundögon*

Skölja synden av spädbarnen

2011-05-27T22:44:00.003+02:00

- Om våra religiösa traditioner, del 2

I förra delen skrev jag om de två traditionerna kyrkovigsel och konfirmation. Två djupt rotade traditioner med kristen innebörd, men som trots allt är fritt valda av vuxna - och nästanvuxna - människor.

I detta tredje och sista exemplet är medverkandet inte ett fritt val av individen. Jag talar om barndopet.

Någon gång på vägen från instiftandet fram tills idag har betydelsen av dopet förvanskats totalt i vårt svenska sinne. Det har i folkmun kommit att bli blott en namngivningsceremoni i en högtidlig lokal. En betydelseglidning så till den grad att vi rent språkligt till och med har anammat termen "döpa" då vi ger något ett namn ("jag döpte mappen till Festbilder" osv.)

Men man döps inte till ett NAMN - utan till en TRO. Dopförrättaren säger inte "Jag döper dig till Vemihelvete-Anders, i Faderns...", utan "Jag döper dig, Vemihelvete-Anders, i Faderns..." osv. När det en gång i tiden var kyrkan som höll i folkbokföringen kunde man kanske ha en gnutta fog för denna missuppfattning. Men idag är det skatteverket som håller reda på oss, och den där gnuttan finns inte mer.

Dopet är inom kristendomen en pånyttfödelse i Guds, Jesus och den helige andens namn. Vattnet symboliserar (och enligt tron även åstadkommer) individens renande från synd, genom nåden.

Fundera nu ett slag på om du anser att ett litet spädbarn bär på en synd.

Barnet blir även medlem i Svenska kyrkan om man låter döpa det där. Alltså ett medlemskap i ett trossamfund. En tro. På en livsåskådning. För en individ som knappt är medveten om sin egen fot. Detta är illa nog.

Men där kan man trots allt själv gå ur när man nått myndig ålder. Man beställer, fyller i och skickar in en blankett och bidar därefter sin tid så är man till slut ute ur medlemskapet och den där rent organisatoriska biten är avklarad.

Det man däremot inte kan göra är att avdöpa sig. Man är för resten av livet döpt in i den kristna tron.

Nu kan man ju i och för sig säga att det där med att vara döpt in i en tro ändå bara är symboliskt. Det spelar väl ingen roll att man inte kan avdöpa sig om man ändå inte tror på det.

Men en symbolisk tillhörighet kan kännas nog så illa. För även om jag inte tror på själva guden och anden, så är kyrkan, religionen och samfundet i allra högsta grad verkliga ting. Ponera att du blivit utnämnd till hedersdoktor hos (vi tar nåt som förhoppningsvis ingen av oss vill förknippas med utan tar bestämt avstånd ifrån) Svenska sällskapet för rashygien - och det är en evig och oåterkallerlig utnämning som du inte kan avsäga dig. Hur skulle du gilla det? Det är ju bara en hederstitel. Bara symboliskt. Eller?

Nu är det inte så troligt att religion inom överskådlig tid kommer gå samma väg som Svenska sällskapet för rashygien - dvs försvinna till historiens mörkare rullor. Så dopet som sakrament och tradition kommer att leva kvar länge än.

Det minsta du kan göra som nybliven förälder är att tänka efter både en och två gånger innan du låter döpa ditt spädbarn. Vad dopet inte är; vad det är och symboliserar; huruvida du tror på det själv och vill föra över det på ditt barn.

Ditt barn som ännu inte har möjlighet att välja själv.

Tjuvröka, fingerpulla och dricka häxblandning ...

2011-05-27T15:21:00.005+02:00

- Om våra religiösa traditioner, del 1

Jag är ju, ifall någon skulle ha missat det, inte troende. Jag tycker inte att världsbilden och livet självt vinner varken större mening eller bättre förklaringar på idén om en osynlig och allsmäktig entitet i skyn. Snarare tvärtom.

Inte ens på den svenska mellanmjölksentiteten "något" tror jag. Att tro på "något" är så luddigt att det betyder allt och därför ingenting. Utgår vi från att "något" har haft ett uppsåt så säger vi implicit att detta något har en intelligens. Därför skiljer sig inte den modellen märkbart från ren Gudstro. Om "något" däremot saknar både uppsåt och intelligens så kan det vara universum självt. Eller vad som helst av fysisk natur. Grattis! Om det behöver vi inte tro. Det vet vi redan att det existerar.

Nåväl. Jag förespråkar hur som helst ett sekulärt samhälle, dvs ett samhälle där det står var och en fritt att tro på precis vad de vill och utöva sin tro, men där det gemensamma samhällsbyggandet - staten, politiken, styrandet, lag och rätt - ska stå på gemensamma och allmänmänskliga grunder. Endast då kan vi uppnå full religionsfrihet. Endast då kan kristna, muslimer, hinduister, ateister, buddhister, asatroende, agnostiker, häxor, druider, new ageare och vanliga mellanmjölksnågotare leva sida vid sida i ett gemensamt samhälle. Ett samhälle som inte väljer sida till förmån för någon av dem, utan för det som gäller allas rätt och väl.

-Jamen, säger då någon, om du nu är så icke-troende och sekularistisk, varför firar du jul då? Eller påsk?

Även om man bortser ifrån att de flesta högtider fanns redan innan kristendomen kom och tog över dem (med passande förklaringar om Jesu förehavanden till exempel), så har jag ändå inte som icke-troende några problem med traditioner, även om de har kristen historia.

För mig är julen en familjens högtid. Ljus i vintermörkret. Omtanke om varandra. Glada och ivriga barn. God mat och gåvor. Doften av glögg och saffran. Vacker musik och ledighet. Jesu [påstådda] födelse är inte ens med på topp hundra av associationer kring den högtiden. Sorry. Samma sak med påsken (som är lite av "julen light"). Familj. God mat. Mer ägg och mer färgglatt godis. Jesu död och uppståndelse? Njä ... not really.

Jag har precis lika lite problem med arvet från kristendomen där som jag har av asatron då jag säger "tisdag", "onsdag", "torsdag" och "fredag". Hur är det själv: ägnade du åskguden med hammaren en tanke när du vaknade upp igår morse?

Det jag däremot har problem med, är traditioner som faktiskt har (kvar) en religiös innebörd och konsekvens, men där den ofta förbises. De är tre till antalet och de följer här i stigande obehaglighetsgrad:

Kyrkovigsel behöver inte vara obehagligt alls, i de fall det är två troende människor som viger sig inför Gud som det heter. Är det vanliga mellanmjölkare som ber prästen att "dra ner lite på det där med Gud" så är det kanske lite småknasigt, men inte mer. Det är trots allt två vuxna människor som tagit ett gemensamt och, får man hoppas, genomtänkt beslut. Kyrkan är ju en fantastiskt vacker lokal. Akustiken är fenomenal. Man får liksom en stor del av högtidlighetskänslan på köpet.

Konfirmationen däremot, kan vara rätt obehaglig. I ett av världens mest icke-troende land så lever den till stor del just på tradition. Syskonen konfirmerade sig. Kompisarna gör det. Man får kanske åka på läger och tjuvröka, fingerpulla och dricka häxblandning. Och man får presenter. Att man faktiskt konfirmerar - dvs bekräftar - sin tro på den kristna guden ligger nog långt ned på listan, om ens där. Obehagligt blir det om man faktiskt inte har någon gudstro - utan står och med lögn svär sig in i religionen. Obehagligt och faktiskt rätt sorgligt. Man är ju trots allt bara i tidiga tonåren. Långt ifrån klar över livets stora frågor.

Men obehagligast av dem alla är dopet. Och om denna tradition skriver jag i nästa del »

EU, webben och cookieskräcken

2011-05-19T21:11:00.004+02:00

Från och med 1 juli kommer en ny lag baserad på ett EU-direktiv att börja gälla. Den säger att webbsajter måste fråga om lov innan de får lagra så kallade cookies på din dator.

Det här är så urbota korkat så jag knappt vet var jag ska börja nånstans.

Till att börja med så har inställningen huruvida man accepterar cookies eller ej funnits i webbläsarna i princip lika länge som kakorna. Den som har cookienoja kan helt enkelt stänga av den funktionen.

Men framförallt handlar det nog om okunskap om vad en cookie är för något, vilket har orsakat någon slags obefogad skräck.

Så behöver det ju faktiskt inte vara. Låt mig börja från början:

När du besöker en webbsajt så kan sajten - trots att du kanske är där länge och hoppar fram och tillbaka mellan massor av sidor - komma ihåg de inställningar och val du gjort så att du slipper göra dem om och om igen. Det kallar man för att webbsajten minns din "session". Du använder helt enkelt en liten del av webbserverns minne för att temporärt lagra dina val.

Men om du surfar iväg till andra sajter, eller stänger ned din webbläsare eller dator, så självdör din session efter en stund, och allt det som den kommit ihåg åt dig glöms bort.

När du besöker webbsajten nästa gång måste du göra dina val och inställningar på nytt. För sajten har ingen aning om vad du valde och ställde in förra gången. Om du besöker sajten ofta kan det alltså bli ganska tjatigt.

Men - det finns två sätt att komma runt problemet med denna glömska och tjatiga webbsajt.

Det ena sättet är att man kräver att alla besökare registrerar sig med användarnamn och lösenord, och loggar in på sajten innan de kan ställa in någonting.

Det andra sättet är att man sparar valen och inställningarna (eller bara ett unikt id som sajten hittar på åt dig, typ 1B2E898A8E05F607DEDF4) i en cookie, dvs en liten bit data som lagras hos dig som besökare istället för på webbsajten.

När du väl har dina val och inställningar lagrade i en cookie så kan webbsajten, när du besöker den på nytt, fråga webbläsaren om det möjligen finns en cookie sparad.
-Jajjemen, säger webbläsaren, här kommer den! Och så kan webbsajten återställa dina inställningar. Låter det inte ganska smart - och allt annat än läskigt?

Det är viktigt att påpeka några saker:

En cookie kan inte på något som helst sätt innehålla information om dig som du inte själv, via klick eller textformulär, har givit den aktuella webbsajten.
En webbsajt har inte tillgång till en cookie hörande till en annan sajt.
Det är inte webbsajten som skapar cookie-filen på din hårddisk (den har den självklart inte tillgång till) utan filen skapas av din webbläsare för att den ska kunna hitta informationen igen när den behövs. (Det här är heller ingenting unikt: jämför till exempel med webbläsarens så kallade cache som kan innehålla bilder och annat innehåll från de webbsajter du besöker för att de ska slippa laddas ner gång på gång och sidan snabbare kan visas.)

Det finns slutligen något man brukar kalla tredjepartscookies. En sådan kan skapas om en webbsajt använder en utomstående leverantör av visst innehåll (till exempel annonser). Eftersom delar av innehållet på sajten då hämtas från en annan server på internet så kan även den leverantören tilldela och läsa sin egen cookie. Om en annan webbsajt du besöker har samma leverantör är således samma cookie tillgänglig även den vägen. Tycker man att det verkar obehagligt så finns i webbläsarna en inställning för att endast blockera cookies från tredje part (dvs alla källor som inte är sajten i adressraden).

...

Den här smidiga lilla kom-ihåg-lappen för internetanvändarna vill nu alltså EU krångla sönder genom att kräva att webbsajten ska fråga om det är okej att den skickar en cookie innan den får göra det.

Problemet är - förutom att du går miste om en massa smidig funktionalitet på webbsajterna - att om du klickar nej, så kan inte sajten komma ihåg det till nästa gång. För den får ju inte lagra cookies! Du kommer således att få säga nej igen ... och igen ... och igen ... och igen ...

vem i helvete eu cookies direktiv säkerhet integritet kakor okunskap it webbteknik webbläsare

I Skalmans bibliotek

2011-05-19T13:29:00.000+02:00

Det är mycket Bamse nu. Så jag vill ju inte vara sämre.

Jag hittade en bild över skalmans bibliotek, tecknad av Rune Andréasson själv men utgiven postumt 2002. Han är lite av en idol den där Skalman. Titta till exempel vad han har slängt i soptunnan ...

Länk till bilden » (som jag bara för att jävlas lade på Vem i helvetes Facebooksida istället för här.)

Amnesty kritiserar påven

2011-05-16T14:03:00.000+02:00

I Amnestys årsrapport för 2011^(pdf) riktar man, för första gången någonsin, kritik mot Heliga stolen (alltså påvens kanoniska jurisdiktion över den Romersk-katolska kyrkan) för att inte ha gjort tillräckligt för att stoppa de katolska prästernas sexuella övergrepp mot barn.

Amnesty skriver i sin helhet (sid 162-163 i rapporten):

HOLY SEE

Head of state and government: Pope Benedict XVI

The Holy See did not sufficiently comply with its international obligations relating to the protection of children.

International scrutiny
In May, the Holy See submitted its initial reports on the optional protocols to the UN Convention on the Rights of the Child which at the end of the year had yet to be considered by the UN Committee on the Rights of the Child.

However, by the year’s end the Holy See had again failed to submit its second periodic report on the UN Convention on the Rights of the Child, due in 1997, and the initial report on the UN Convention against Torture, due in 2003.

Children’s rights – response to child abuse
Increasing evidence of widespread child sexual abuse committed by members of the clergy over the past decades, and of the enduring failure of the Catholic Church to address these crimes properly, continued to emerge in various countries. Such failures included not removing alleged perpetrators from their posts pending proper investigations, not co-operating with judicial authorities to bring them to justice and not ensuring proper reparation to victims.

The Pope acknowledged the abuses during visits to countries where they had been reported, such as Ireland, Malta and the UK, and expressed regret. He affirmed that “just penalties” should be imposed to exclude perpetrators from access to young people and stressed that to prevent abuses education and selection of candidates for priesthood should be improved.

In March, in a letter to the Catholics of Ireland, the Pope admitted that “a misplaced concern for the reputation of the Church and the avoidance of scandals” had resulted in the “failure to apply existing canonical penalties and to safeguard the dignity of every person”. He exhorted bishops to fully implement the norms of canon law when addressing child abuse and “to continue to cooperate with the civil authorities in their area of competence”.

Amendments to the canon law promulgated in May introduced the “delicts” of paedophile pornography and abuse of mentally disabled people; the maximum punishment for these “delicts” is dismissal or deposition. Canon law does not include an obligation for Church authorities to report cases to civil authorities for criminal investigation. Secrecy is mandatory throughout the proceedings.

In November, Holy See representatives conducted an “apostolic visitation” to Ireland, to verify “the effectiveness of processes used in responding to cases of abuse and of forms of assistance provided to the victims”. Results of the visit were due to be announced in 2011.
...

Mycket bra av Amnesty. Det är angeläget att mer görs från katolskt håll för att rensa i den här stinkande sörjan.

En liten text om att åka tunnelbana

2011-05-05T14:32:00.004+02:00

Åka tunnelbana.

Det skulle kunna vara så enkelt, så smidigt, så smärtfritt. Men dessvärre är tunnelbanan besudlad av de mest imbecilla varelser som evolverats på Tellus: folk.

Till att börja med så går de sakta.

Varför i hela helvete går man sakta i tunnelbanan? Vi är alla där för att ta oss någonstans. Det är människor bakom som vill fram till det tåg som snart stänger dörrarna. Människor som kanske inte har lust att stå och häcka i underjorden i väntan på nästa. Och i andra änden kanske de ska byta till ett annat tåg eller en buss eller en flight som definitivt inte kommer vänta på dem för att de sitter fast bakom en flock trögloris i en smal passage under gatan.

-Jamen om det är så viktigt så får de väl se till att vara ute i god tid! säger då gåsaktafolket.

Ja, det kanske de var. Från början. Men omständigheter som du inte har den blekaste aning om och proppar som dig har gjort att de inte längre är det. Tugga i dig det. Och sätt lite fart på skånkarna!

Vidare: Nu har en del av folket äntligen lärt sig att man först släpper ut de som ska av (och att detta fungerar allra bäst om man inte står i vägen för dem, utan positionerar sig lite snyggt vid sidan av dörrarna) och därefter stiger man på.

Men se då kommer annat folk. Folk vars tre hjärnceller uppenbarligen formulerat tanken: -Nämen titta här står det människor och chillar längs en tunnelbanevagn! Undrar varför de gör så? Har de ingen trevligare lokal? ... allt medan de armbågar sig in i vagnen mellan de avstigande.

Som om det inte vore nog måste de stackars avstigarna tampas med ytterligare ett hinder. Nämligen folket som står i vägen för dörrarna inne i vagnen. Eller blockerar gången mellan sätena. Där får man såklart stå och vara proppig bäst man vill medan tåget rullar, men när det stannar så se för fan till att dra in magen så man kommer förbi och fram.

Ombordpropparna kan dessutom ha bidragit till att skapa ytterligare ett olägenhetsfolk: De stissiga.

De reser sig upp och skuttar ut i gången när det är en halv evighet kvar till station. Sen får man dem, då man råkar ha ståplats, som ett plåster på ryggen. Man känner deras lite darriga andetag mot nacken. De pysslar och skruvar på sig, så att jag verkligen ska känna det. Man får lyssna till en och annan harkling. Jag ignorerar. Jag ska också av vid nästa. Och vi gör inga som helst logistiska vinster av att byta plats med varandra i vagnen. Dessutom finns risken att stissot förvandlas till sengångare när vi kommit av. Så glöm det.

När man börjar skymta ljuset från plattformen längre fram i tunneln har de redan börjat vibrera där bakom. När tåget börjar bromsa in har de nästan gråten i halsen. Ett stockat "ursäkta..." hörs.

Och just eftersom tåget bromsar är det alldeles extra olämpligt att släppa handtaget och börja smöja runt sig med tanter och väskor eftersom man då riskerar att ramla omkull och ta andra med sig i fallet.

När så dörrarna öppnats och stissot fått kliva av, en mikrosekund efter mig, brukar jag vända mig om och le och säga -Tänk, du kom av idag också!

Jag vet. Jag är ett svin. Men det är ert fel.

vem i helvete stockholm t-banan tunnelbanan folk irritatation misantropi

Från Tim Minchin till Peter Carlsson

2011-04-15T15:04:00.000+02:00

Jag hoppas ni har sett och hört Tim Minchins "Storm" vid det här laget. Det tio minuter långa vassa och humoristiska beat-poesistycket om att på en middag träffa på en sån där som lite elakt brukar kallas för woo woo. Sen en vecka finns hela stycket med animerad video att se på YouTube här: http://www.youtube.com/watch?v=HhGuXCuDb1U. Se den (igen)!

En annan som var inne på ämnet var multikonstnären och musikanten Frank Zappa (1940-1993). I sin låt Cosmik Debris från plattan Apostrophe (1974) berättar han hur en mystisk man kommer fram till honom och vill sälja lite magi.

Vår egen musikant, estradör och berättare Peter Carlsson har gjort en översättning med egen prägel av Zappas låt, med namnet "Mystiska mannen". Den kan man höra på skivan Carlsson på scen (och Blå Grodorna) (1994).

Jag har sökt som en tok, men inte lyckats hitta låten för lyssning någonstans på nätet. Så jag tar mig friheten att lägga upp ljudklippet här - i rent promotionsyfte såklart! Lyssna nedan. Köp sedan Peter Carlssons plattor, gå och se hans shower, lira honom på Spotify och köp actionfiguren! Om du hittar en. Peter är fantastisk.

Peter Carlsson och Blå Grodorna - Mystiska Mannen

vem i helvete tim minchin storm frank zappa cosmik debris apostrophe peter carlsson blå grodorna mystiska mannen skepticism woo woo musik beatpoesi

Vem i helvete var Botulf?

2011-04-14T13:29:00.013+02:00

När ärkebiskopen i Uppsala, Nils Allesson, besökte Gottröra socken hösten 1303 så berättade den lokala prästen om ett fall av kätteri:

Bonden Botulf från Östby hade nämligen efter nattvarden sagt att han inte trodde på att brödet och vinet var Kristi kropp och blod. Och kyrkan, som sedan länge hade bestämt att nattvarden inte bara symboliserade utan bokstavligen var Kristi lekamen, såg detta som ett allvarligt brott.

Botulf ställdes till svars inför biskopen. Han erkände vad han hade sagt. Han fick avsvära sig sin åsikt inför församlingen och blev därefter tilldömd botgöring i sju år. Exakt vad den bestod i är inte känt, men vanligt på den här tiden var att man fick livnära sig på vatten och bröd nästan hela året, var förbjuden att ha samlag och tvungen att sitta i skamstocken utanför kyrkan när det var gudstjänst.

Botulf fullgjorde sin botgöring. 1310 gick han ensam till fots från hemmet i Österby till Uppsala där han fick syndaförlåtelsen av den nya biskopen, Nils Kettilsson.

Vid påsken 19 april samma år var alltså Botulf välkommen in i kyrkan igen, och han ställde sig på knä för att ta emot nattvarden. Prästen såg på honom och sa, enligt vad som finns nedtecknat:

- Nå, Botulf, nu tror du väl ändå att brödet är Kristi kropp?

Botulf svarade:
- Om brödet verkligen vore Jesu kropp skulle du ha ätit upp den ensam för länge sedan. Jag vill inte äta Kristi kropp! Jag vill gärna visa Gud lydnad, men jag kan bara göra det på ett sätt som är möjligt för mig. Om någon skulle äta en annan människas kropp, skulle inte den människan hämnas, om hon kunde? Hur mycket skulle då inte Gud hämnas, han som har makt till det?

Botulf dömdes till döden för kätteri, och brändes på bål 1311, efter ett år i fängelse i Uppsala.

...

Verkligen fascinerande, berättelsen om bonden Botulf från Östby. En, får man anta, jordnära man med stort bondförnuft. Han var med största sannolikhet inte den ende som tyckte det där att bokstavligen äta Kristi kropp var besynnerligt. Men möjligen var han den ende som sa det högt. Varför kan man bara spekulera i. Antingen var han en envis och rättrådig man som inte gärna pratade strunt och lismade. En sån som stod på sig än om det blåste snålt. Eller så var han en mycket enkel man som faktiskt inte förmådde annat än uttrycka sitt oförstående inför kyrkans dogmer.

Jag kan inte annat än känna för Botulf. Jag tänker att det mycket väl skulle kunna ha varit jag som yttrade de där orden i församlingen, om jag hade levat för 700 år sedan. Envis, storkäftad. Låg tolerans mot dogmer. Pratar inte gärna strunt och lismar inte. Och att jag sällan vet mitt eget bästa är jag alltför medveten om.

Botulf blev den ende, såvitt man vet, som avrättades för kätteri i Sverige.

(Tipstack till Gabriella och Vetenskapsradion Historia, 31 mars)

vem i helvete botulf i gottröra kätteri avrättning bränd på bål nattvarden kristi kött och blod bondförnuft religion kristendom

Limerick a'la ytterligheter

2011-04-07T17:47:00.005+02:00

Som trogna läsare kanske minns så har ämnet varit limerickar ett par gånger här på Vem i helvete. Detta för att det varit så mycket haikus och andra halvmesyrer till versmått i ropet - och jag har velat slå ett slag för den ädla limerickformen. Versmåttens Rolls Royce. Eller versmåttens falukorv och makaroner. Beroende på hur man ser det.

Visst, som musikutövare sedan barnsben är jag väl lite rytmskadad. Versmått med sladdriga outlines gör mig alltid lite illa till mods. (Om man vill vara fri och slingrande - varför ens ha ett versmått liksom?).

För precis som i musiken har limericken ett groove. En rytmisk frasering över underliggande taktdelar. Den vanligaste rytmiska figuren i limericken får nog sägas vara tava-tatt (du minns väl musiklektionernas gamla taktstavelser?). Dvs två sextondelar och en åttondel, där åttondelen markerar ettan och sextondelarna alltså utgör upptakten till den. (Tänk riffet i Dio:s Holy Diver så förstår du vad jag menar. Möjligen bär det emot att sjunga "tatt tava-tatt tava-tatte ta" till en heavy metal-klassiker ... men det är nog bara ett sundhetstecken.)

Men limericken måste ju nu inte nödvändigtvis vara bemängd med denna rytmfigur. Så vad händer, tänkte jag, om man går till extremerna. Petar in så många stavelser som möjligt i versen - men fortfarande håller sig till formatet. Känns det fortfarande som en limerick? Och hur blir motsatsen? Hur fåordig kan man bli innan det faller isär till endast spillror av en limerick?

Såhär blev mina alster:

Det var kvinnan som tog bilen ner mot Väster-Närkebygden,

Men fick sladd för att hon tullat smått på Mäster-märkesbrygden.

När hon ratta runt och snurra,

slog hon i sin kussimurra.

Så nu går hon under epitetet "Ester Värk-i-blygden"

Alltså en stavelse på varje sextondel. Inte utrymme för vilopaus nånstans. Varje radavslut har förvisso två lediga sextondelar, men de blir till två sextondelars upptakt i nästa fras. Ettan ligger ju på tredje stavelsen i varje rad. Visst funkar den? Jag tycker det!

Så motsatsen. Det blev den här:

Gossen ifrån Hjo

han bodde i en sko

så grann och slank

men vad han stank

av fotsvett, må ni tro

Här är det istället åttondelar med avslutande fjärdedel som är grunden. Det gör att den fortfarande har åtminstone en hint av ett groove. Jag tycker faktiskt att den funkar.

Nu kan man, om man är förbannat djärv, gå ett steg längre. Tänk en limerick med stavelser på ettorna, och inget mer. En limerick med basen fjärdedel - om den nu fortfarande kan kallas limerick i det här skicket. Jag gör ett försök:

Pär i Ed

fick tarmvred

sket sen

tre män

på moped

Vad tycker ni? Är den godkänd?

EDIT: Läs för tusan Håkans limerickar som svar på den här sista, i kommentarerna nedan :D

vem i helvete limerick dikt ramsa versmått haiku poesi rim språk musik groove sextondelar åttondelar fjärdedelar humor snusk

"Vem i helvete" är stötande skräppost?!

2011-04-07T17:40:00.004+02:00

Är det någon mer än jag som får följande meddelande om ni försöker posta en Vem i helvete-länk på Facebook?

Min spontana reaktion är inte helt otippat: WTF?!?

Nu tror jag bestämt pingstkyrkan, new age-kramarna, homeopaternas riksförbund eller kamratföreningen svenska rasister - eller några andra som fått en släng av sleven här kör med riktigt låga tjuvknep.

Jag har klickat på "Meddela oss" och fyllt i det som efterfrågas där. ~~Du som gillar bloggen kanske kan göra detsamma, om det på nåt sätt kan påskynda processen.~~

EDIT: Nu verkar det fungera igen! Tusen tack alla som hjälpte till att rapportera!

/Anders

Be för Japan. SKÄMS för Golden Resurrection.

2011-03-30T14:36:00.004+02:00

Kristna svenska hårdrocksbandet Golden Resurrection har gjort en låt och tillhörande video för att stödja det katastrofdrabbade Japan. Så här blev det:

- Jag tror att den här låten kan göra skillnad, att folk söker Gud. Det är ju inte ett kristet folk så det gäller att man väger uttrycken vist. Som alltid bad jag mycket över texten för att den skulle hamna rätt, säger sångaren Christian Liljegren (han utan hår) till tidningen Dagen.

- Tanken är ju fin om än uppmaningen i titeln känns hiskeligt verkningslös. Men framförallt är resultatet en närmast traumatisk sekundärskamframkallare, säger bloggaren vemihelvete-Anders.

Eller som twittrande skepticbee nyss uttryckte det: Oh ... oh gods ... I wish I could unhear this ...

Förlåt.

vem i helvete japan hårdrock golden resurrection pray for japan katastrofdrabbade skämskudde sekundärskam dagen

Vem i helvete är nyfiken på: Mariekex

2011-03-29T16:54:00.004+02:00

Säg Mariekex och inte många står frågande över vad du talar om. Denna kexens urmoder. Denna lilla kaka som vid fikadags återfinns mellan lika många oljiga grovarbetarfingrar som salivgeggiga småbarnsfingrar. Avnjuten redan då världen var svartvit och gick lite för fort - och fortfarande idag medan vi Twittrar och samtidigt byter låt i Spotify på iPaden.

Säg Mariekex ... ja, gör det förresten. Säg "Mariekex".

Säg sedan namnet "Marie".

Med största sannolikhet uttalar du det första som "mari-e-kex" och det senare som "mari". Var kom det där e:t ifrån?

Jomen det är såklart ett produktnamn och då bestämmer ju tillverkaren vad de ska heta, eller hur? På förpackningen - om vi håller oss till det svenska "originalet" - står nu inte Mariekex utan "Guld Marie". Så, ska då Marie i "Guld Marie" uttalas med e på slutet?

Jag mailar och frågar: Vad skulle man mest troligt få höra i fabriken: -Nu ska vi göra en batch Mari, eller -Nu ska vi göra en batch Mari-e?

-Nu ska vi göra en batch Mari, skulle man säga, meddelar Jan Jägevall på Göteborgskex.

Inget e där alltså.

Ursprunget då? Ger det någon ledtråd? Var det den emigrerade bagarinnan Marië Koksen Bøfhus som 1887 bakade av ursprungskexet i en gjutjärnsspis i Majorna?

Nej, inte alls. Kakan skapades 1874 av bageriet Peek Frean i London, tillägnad brudparet Alfred av Sachsen-Coburg-Gotha och storfurstinnan Maria Alexandrovna av Ryssland. Den blev sedermera en riktig världshit. Idag kan man köpa Marie Biscuits, Maria Cookies, Galletas María, Guld Marie etc. lite varstans och få samma vaniljsöta små kex.

Med den historian hade det ju kanske legat närmare till hands med Mariakex (eller ~käx, som man stavade det då) kan tyckas. Ingen direkt förklaring till det där uttalade e:t där heller.

Så kan det röra sig om en fogebokstav? Alltså en sån som har tillkommit för att ordet ska ligga bättre i munnen. Vi säger ju som bekant inte kyrkgård, gatkök och nämndman - utan vi stoppar in o, u och e i skarven för att bilda de skönare kyrkogård, gatukök och nämndeman.

Men ligger verkligen "ma-ri-e-kex" bättre i munnen än "ma-ri-kex"? Visst, det känns väldigt ovant; men är det följsammare? Jag är inte säker.

Vad tror ni?

(Jag tänkte försöka undvika att gå in på uttalet av ordet kex. Detta eftersom tjex-folket ändå inte är kloka nånstans.)

vem i helvete mariekex marie biscuits maria cookies kex kakor språk ursprung historia foge-bokstav fogevokal

Men, Britney FFS ...

2011-03-28T09:47:00.004+02:00

Lagom till att nya plattan Femme Fatale är släppt så är Britney Spears på gång och giggar så smått igen.

Och vad finns det för bättre sätt att ta revansch på en tumultartad period och tvätta bort stämpeln som tacky white trash än att stuffa runt i denna outfit:

Efter att ha lyssnat igenom Femme Fatale ett par gånger måste jag säga att den inte är så pjåkig. Singlarna Hold It Against Me och Till The World Ends har skvallrat om att det är en dansant platta. Välproddat. Möjligen lite långtråkig med sina 16 spår och således en hel del fillers. Men några spår sticker ut. Framförallt gillar jag Trip To Your Heart som blandar en pompös trance-pad och en välskriven rar melodi med 80-talsvibbar. Och bagatellen How I Roll som låter leksak, glimten i ögat och en stor nypa Teddybears.

Det jag försöker säga är att den här plattan, precis som föregående Circus, håller högre klass än vad själva uppenbarelsen Britney gör. Vad har hon för crew runt sig, undrar man. Och har de alla otur när de tänker?

vem i helvete femme fatale britney britney spears musik platta album tacky outfit comeback

Vem i helvete gnäller om Geller

2011-03-27T15:02:00.008+02:00

Ikväll kan alla som har Kanal 5 se dem gräva fram en gammal ökänd bedragare och ge honom nytt rampljus - och ett fläskigt gage! Det handlar om Uri Geller och den nya showen Fenomen.

Man hade ju hoppats den här skojaren var för evigt förpassad till de avslöjades, debunkades och utskrattades unkna gamla besticklåda. Men där misstog man sig. Kanske har folk glömt och förträngt, eller tillhör en yngre generation som inte var med. Här kommer iallafall lite påminnelser, signerade James Randi:

Ikväll kommer Geller garanterat att köra trick med folk hemma i tv-sofforna. En tv-publik består av väldigt många människor, så sannolikheten för att han får träff (alltså att det han säger har hänt/ska hända) är väldigt stor. Han har gjort det förut. Han har fått publikens "trasiga" klockor att gå (tas det fram hundratals klockor som legat orörda länge är det högst sannolikt att några tickar igång när de får lite värme/rörelse och en rejäl uppdragning). Han kommer kanske få folk att sluta röka - nåt folk gör av egen maskin hela tiden - men där han kan passa på att ta mental cred i förhand. Stort urval. Suggestion. Och, som vi sett på videoklippen, en viss fingerfärdighet (eller kanske inte).

Klassiska mentalist- och illusionisttrick.

Och sånt finns det andra, uppriktiga och långt mer sympatiska, underhållare som sysslar med.

vem i helvete kanal 5 james randi uri geller fenomen mentalist illusionist suggestion medium psykokinesi övernaturligt bluff bedragare skojare

Har du koll på new age-trenderna?

2011-03-24T14:19:00.001+01:00

Kan det finnas nåt värre än att ge sig helhjärtat in i nån new age-metod och sen upptäcka att den är sjukt otrendig?

Tågtidningen Kupé to the rescue! I följande diagram kan man kolla vad som är hett just nu:

Faksimil från Tidningen Kupé jan/feb 2011

Således; kliv upp ur delfinbassängen, kasta ouijabrädan i återvinningen, släck kolbädden och bläddra förbi horoskopen. Köp istället en amegastav*, planera semestern efter mayakalendern och koppla upp dig mot ett healande universum.

Eller sejfa och börja tro på Gud. Lika mycket vanföreställningar, men större posse. Hett och rätt.

*Amegastaven är "ett healingverktyg som har blivit laddat med Zero Point Energy frekvens. Den är fylld med en mineralblandning och laddad i en högteknologisk kammare i 21 dagar. Efter 21 dagar är energin konstant och behöver aldrig laddas om. Amegastaven är den enda staven på planeten som är inpräntad med Zero Point Energy frekvens genom den unika uppfinningen AMized Fusion® Technology". Den är din för lite drygt 3 papp.

Om du nu känner att du hellre vill berika utbudet i alternativgeschäftet så kan jag rekommendera följande snabbkurs av Vetenskapsmagasinets Rasmus Åkerblom:

Lycka till!

vem i helvete new age trender healing amegastav alternativmetoder kupé gud vetenskapsmagasinet rasmus åkerblom

Birro och polaren Petrus

2011-03-16T12:25:00.009+01:00

Häromsistens skänkte Marcus Birro oss ännu en krönika via Expressen. En samling betraktelser från ett soligt torg i det Rom han har flytt till. Betraktelser och, vad det verkar, ett stycke fakta:

När man grävde på platsen under mäktiga Peterskyrkan hittade man en äldre gammal kyrka där under. Under den hittade man ytterligare en kyrka, från bara några hundra år efter Jesus födelse. På muren som satt samman med kyrkan hade tvåtusen år gammalt klotter sparats. Efter massor av år av forskning och studier runt det där klottret (bara en sådan sak, läste du kulturministern?) kom man fram till att aposteln Petrus verkligen begravdes där. Snacka om Dan Brown på speed. Fast på riktigt!

Jag håller med Birro. Det är verkligen Dan Brown på speed. Självaste aposteln Petrus ur Nya Testamentet. Petrus; klippan. Han som av Jesus fick nycklarna till himmelriket och blev Sankte Per, pärleportens Fadde. Och där låg han alltså. På riktigt.

Men hur "på riktigt" är det egentligen?

Jo, det fanns mycket riktigt en äldre gammal (!) kyrka där Peterskyrkan nu ligger. Nämligen kejsar Konstantins basilika som invigdes år 326. På samma plats låg innan dess påve Anacletus oratorium från första århundradet. Hela rasket byggdes ovanpå en äldre hednisk begravningsplats med underjordiska katakomber.

Vid bygget av basilikan rev man och fyllde igen en stor del av de gamla katakomberna, och utgrävningar har sedan skett vid flera tillfällen. På en vägg i katakomberna som man kallar klotterväggen (the wall of graffiti) har man hittat inskrifter på latin, daterade till 300-400-talet, från de tidiga kristna som besökte platsen. Självklart nämns kristendomens superstars. Däribland Petrus.

1968 utropade påve Paulus VI att man hittat benen efter en 60-70-årig man, och att det garanterat var kvarlevorna efter aposteln Petrus. För fyndplatsen låg ju ganska precis under Peterskyrkans kupol, och man hade även funnit gyllene tråd och tygfibrer i purpur.

Rätt ålder, glassig outfit och bra plats! Det kan ju inte röra sig om någon annan än självaste Petrus, eller hur?

Nu bestod dock fyndet av ben från fler än en människa. Närmare bestämt fyra stycken. Varav en kvinna. Och benen efter flera olika djur. Benresterna var dessutom tagna från platsen redan 15 år tidigare och hade sedan dess legat i en låda.

Benen sorterades upp och lades i flera genomskinliga plastboxar som placerades i hålrum i väggen, och vips hade man en fantastisk relik. Och, om kyrkan fick säga det själv, ett utomordentligt arkeologiskt bevis för en biblisk person.

Så vem är jag att tvivla på detta? Det kan väl mycket väl röra sig om den verklige Petrus sista viloplats? Visst. Ett stort problem är dock att inga tillförlitliga historiska källor nämner Petrus. Precis det problem som figuren Jesus dras med.

För andra viktiga samtida personer, som Pontius Pilatus, Quirinius, Herodes och kejsar Augustus, finns historiska belägg. Men inte för aposteln Petrus, som enligt kristen historia skulle varit den första påven. Besynnerligt.

Eusebios (263-339) talar om Petrus. Detsamma gör Tertullianus (160-220). Men båda är de kristna kyrkofäder - den ene biskop och polemiker, den andre teolog och apologet. De återger den kristna berättelsen. Precis som kristna gör än idag. Ponera att någon om ett par tusen år råkar gräva upp den gode Birros krönika (på ett tappat USB-minne eller vad det nu kan bli) där det med tyngd och utan tvivel berättas att Petrus begravdes där Peterskyrkan nu står. Utgör den då en pålitlig historisk källa för detta?

Det kanske är så att Petrus (precis som Jesus) faktiskt får anses vara en mytisk figur tills något annat är bevisat. Och ska man bevisa en mytisk persons faktiska historicitet, begravningsplats och till och med kvarlevor krävs det rejält mycket mer än klotter på en vägg, några benrester och tygfragment.

Men det håller såklart inte Marcus Birro med om.

...

Om det nu skulle råka stå Salpetersyran istället för Peterskyrkan någonstans i det här inlägget så är det inte av vanvördnad för denna magnifika byggnad utan vad rättstavningen i browsern ville ha det till.

vem i helvete rom vatikanen påve jesus aposteln petrus peterskyrkan marcus birro historia

Jag mailar supporten

2011-03-11T10:36:00.005+01:00

Hej [webbhotellet]!

Vi ska inom kort bygga om webbsajten för [kunden].se, och det verkar som om den hostas hos er, kan det stämma?

Med vänlig hälsning,
Anders
blablabla

Man kan såklart be kunden själv om alla uppgifter kring domäner, registrar, hosting, inlogg och sånt. Tyvärr har de oftast ingen aning (vilket är helt förståeligt) och får ägna timmar åt att leta i gamla pärmar och ringa runt till före detta IT-konsulter. Så därför vänder jag mig ofta, som här ovanför, till webbhotellet direkt.

Hejsan Andreas!

När jag söker på en sida som heter iis.se så hittar jag följande information.

Namnserver: [ett par namnservrar]
Registrar: [en känd domännamnsregistrar]

Detta är alltså inte [webbhotellet]s namnservrar eller registrar.

Återkom.

Med vänlig hälsning,

Daniel
blablabla

Whoah ... Förutom att Daniel kallar mig Andreas, svarar på nåt helt annat än det jag frågar så försöker han upplysa mig om iis.se. Det är som att tala om för en snickare vad en fogsvans är. Two can play this game ...

Hejsan Nathaniel!

Tack, jag känner till iis.se - och whois generellt.

Men min fråga var inte om ni agerade registrar eller namnservrar för [kunden].se, utan om ni hostade den.

www.[kunden].se löser upp till 91.xxx.xxx.xxx

och en slagning på det ger:

org-name: [webbhotellet jag just pratar med]
address: [ -||- ]
address: [ -||- ]
address: [ -||- ]
e-mail: [ -||- ]

Så vad sägs, ska vi börja om?

Hostar ni möjligen sajten [kunden].se?

Med vänlig hälsning,
Anders

... alltså: kundens hemsidas IP-adress pekar rakt in hos det företag Daniel sitter på. Vilket var vad jag försökte säga i mitt första mail, fast mindre babbligt.

Hejsan Andreas!

Denna domänen är inpekad mot en server som ligger i vårat nät.
Dock är detta inte [webbhotellet]s servrar utan en server som ett företag hostar av oss.

Med vänliga hälsningar,
Daniel

Andreas ... igen. Och "hostar av oss" var märkligt. Jag gissar att Daniel menar "hostar hos oss" eller "hyr av oss". Men skitsamma var det. Jag förstår. Och ger upp ...

‎Hejsan Gunilla!

OK! Då tar jag och ringer runt till lite olika företag och sånt så får vi se om de har en server hostad hos er.

Tack för all hjälp!

Med vänlig hälsning,
Anders

TGIF!

vem i helvete support webbhotell dns pekningar registrarer hosting idioter arrogans

Lösningen på röda tråden

2011-03-02T09:34:00.003+01:00

Benicio Del Toro spelade Che i filmen med samma namn. Den ökända stiliserade bilden av Che Guevara skapades av konstnären Jim Fitzpatrick som även är känd för att ha skapat de flesta av bandet Thin Lizzys skivomslag. Gary Moore lirade med Thin Lizzy till och från mellan åren 1973-1979.

Åsa var på rätt spår från två håll och satte både Che och Thin Lizzy. Rebecca var inne och tassade i rätt riktning men missade lite i mitten.

Till slut kom Dumfan (vilket känns som ett otroligt missvisande nick i sammanghanget) och sydde ihop säcken med Jim Fitzpatrick.

Den var bevisligen riktigt klurig. Bra jobbat! :-)

EDIT: Jag måste ju såklart dela ut ett pris ... så här kommer det: Alla vinner en lyssning på ovanstående fantastiska Thin Lizzy-album, Black Rose (1979), på Spotify: http://open.spotify.com/album/0nTpOQTPiYYeqBtoKnocEr

vem i helvete röda tråden tävling klurigt bildgåta benicio del toro che guevara jim fitzpatrick thin lizzy gary moore

Vem i helvete vill ha en "jått"?

2011-02-25T10:38:00.002+01:00

En "jått"? Really?

Alltså, allvarligt ... vad var det för sopprot som kom på att båttypen yacht skulle uttalas "jått" på svenska?

För så står det nämligen i flera ordböcker, både tryckta och online. (Vissa frifräsare med noll koll säger "jattch". Dessa tänker jag inte ägna mer tid än att säga: kamma till er för fan!)

För snacka om språklig dissonans. En "jått" låter ju som en ömklig minivariant av en jolle. Jag ser framför mig en stackare som sitter i en diskbalja och paddlar sig fram. -Kolla grabbar, där kommer Benny stånkandes i sin lilla jått! Oj, nu krockade han med en gädda och kapsejsade! Aja, skit i det! Nu går vi till strandcafét och klämmer en ansjovismacka och en pilsner!

Det är en jått det. Ganska precis motsatsen till en yacht.

Ordet i sig är detsamma som vårt svenska "jakt". Möjligen har det sitt ursprung i fornnordiskans jaght och har tagit ett varv via nederländskan, tyskan och engelskan. Klart är iallafall att yacht avser en lätt och snabb skeppstyp som är väldigt lämplig att åka ifatt andra med. Ett jaktskepp alltså. På senare tid har ordet också fått en klang av mycket stålar, lyx och flärd. En lustjakt, således.

Men så var det då uttalet. Ska man härma engelskan blir det snarare ja:t, med långt a. Jag har ännu inte hört någon engelskspråkig person, varken av brittisk eller amerikansk härkomst, uttala ordet ens i närheten av jått.

Tycker man ja:t låter tramsigt så kan väl helt enkelt jakt få duga. Eller varför inte de jag nämner ovan: jaktskepp resp. lustjakt, beroende på vilken sort man menar.

Det jag försöker säga är väl kort och gott: låt oss sänka jått-helvetet en gång för alla. Please.

vem i helvete språk yacht uttal etymologi jakt jått jaktskepp lustjakt

Bildgåta: Röda tråden

2011-02-24T12:32:00.006+01:00

Vad sägs om ännu en bildgåta, fast på nytt sätt - Röda tråden!

Ge mig den bästa ~~och kortaste~~ kopplingen mellan följande två herrar:

Jag frågar alltså inte efter likheter mellan de två (det där med kortaste förvirrade er nog bara) utan en högst påtaglig röd tråd som löper från den ene till den andre. Inget trams och hittepå. Visst, den kan kräva lite googlande (eller en del allmänbildning). Och den kan mycket väl vara i fler än ett led ... :D

vem i helvete bildfråga bildgåta röda tråden tävling kändisar

Hoppsan, det var TV

2011-02-24T09:08:00.004+01:00

Dags- och kvällspressens webbupplagor har lagt sig till med ett jävla otyg.

De kallar det "TV".

Du vet vad jag menar: Man klickar på en nyhetsrubrik som verkar intressant. Men istället för att komma till den artikel man förväntar sig möts man av en stor svart ruta som buffrar ett videoklipp.

Därefter får man - i bästa fall - se ett taffligt gjort "TV"-klipp om nyheten ifråga. I värsta fall får man först titta på en i sammanhanget oproportionerligt stor dos reklamfilm (beroende på klippets längd kan det ju bli uppemot 50%), och först därefter inslaget.

Nu vill jag bara förtydliga: Inget fel på videoklipp på webben. Youtube är en av världens bästa och välförtjänt mest välbesökta webbsajter.

Men problemen här är flera. Förutom att klippen är rätt rackigt ihopkomna så är bilderna sällan bärande. Halvt irrelevanta bilder och voiceover berättigar inte ett videoklipp. Då passar det mycket bättre som text.

Men det största problemet - för undertecknad den riktiga dealbreakern - är att klippen har, och kräver, ljud.

Det är inte ofta jag sitter vid datorn utan att Spotify, webbradio, nån podcast eller annat ljud är igång. Har jag inte det så är det antagligen för att jag slösurfar i TV-soffan, eller i sängen innan sovdags.

Inte i nåt av fallen vill jag eller andra eventuella närvarande ha nåt videoklippsljud som drar igång.

Så jag undrar: Finns det någon som tycker att det här med nyhetssajternas påtvingade "TV" är bra?

Visst, fortsätt gärna med videoklippen. Men gör dem som komplement till textartiklarna och inte innehållsexklusiva. Och gör för fan inte video där det är totalt oberättigat och rörliga bilder inte tillför någonting. Och inbilla er inte att vanliga TV-reklamspotar på 15-30 sek, som är anpassade för en helt annan mängd content, är okej.

Det svider lite att ta till en sliten klyscha; men här passar den: Gör om, gör rätt!

vem i helvete aftonbladet expressen dn svd tv nyheter videoklipp reklamfilm irritationsmoment störande ljud

Vem i helvete behöver andlighet?

2011-02-20T12:18:00.006+01:00

Om det är nåt begrepp som ger mig lite mer klåda än andra så är det andlighet.

Varför då, kanske nån undrar. Andlighet är väl fint?

Kanske. Kanske inte. Mitt problem är att jag anser att det kan betyda i princip allt, och därför inte betyder någonting. Låt mig förklara:

Vissa som pratar sig varma om andlighet brukar mena att känslor och viljor förringas om de förklaras rent kroppsligt, psykologiskt och kemiskt. Jag menar precis tvärtom. Det är förringande att påstå att den magnifika organism som är våra fysiska kroppar, våra sinnen, vårt medvetande, vår intelligens och vårt intellekt skulle behöva ytterligare en inneboende, osynlig och utomvärdslig entitet i sig för att känslan på något sätt ska vara "äkta".

Jag känner känslan. Den är verklig. Den är fjäderlätt eller stark och stormig, alldeles underbar eller alldeles förfärlig. Men den är min och den finns. Den påverkar mig och jag påverkar min omgivning utifrån den. Den är inte mindre värd för att den skulle kunna mätas och registreras av avancerade apparater. Det behövs ingen andlig dimension för att förklara min känsla. Bara ett medvetande. En intelligens. En fantastisk process av elektriska och kemiska signaler. Och en fantastisk organism där allt detta ryms.

Vissa menar att andlighet är att plinga med klockor, tända rökelser, meditera, ligga på spikmatta eller lyssna på valsång.

Att stimulera - eller låta vila - våra sinnen är en högst kroppslig företeelse. Avkoppling, stimulans och njutning; allt det där är vi rustade för och behöver. Sinnena finns på plats. Centran för att ta emot och tolka sinnesintrycken finns på plats. Och förmågan att behandla och blanda sinnesintrycken med och till minnen, tankar och känslor finns på plats. Allt i vår magnifika mjuka maskin. Det behövs ingen ande i den ekvationen för att allt ska falla på plats. Det är redan där. Så plinga gärna på med klockorna och njut av rökelsen, eller lyssna på Periphery och smutta på en Laphroaig. Gör allt det där ditt sinne och din kropp mår bra av, men tro inte att det är för någon ande du gör det.

Vissa menar att andlighet är att tro på högre väsen, gudar, krafter och energier som är osynliga och övernaturliga och inte kan mätas.

Vi vet redan att det ligger i vår natur att försöka förklara det ännu oförklarade. Det är så vi har överlevt och utvecklats. Men där vår förståelse inte räcker till försöker vi fylla i med nåt som kan passa. Och det övernaturliga passar alltid. Det passar så bra just för att det inte kan mätas och vägas och registreras. För det är fluffigt. Det är allt och inget. Och det fyller alla gap oavsett gapets form.

Men om vi tänker bara lite klarare så inser vi snart att vi gjort oss själva en otjänst genom att fylla det där gapet med fluff. För där finns då inte längre någon plats för den verkliga kunskapen. Den verkliga förklaringen. Den verkliga utvecklingen. För där gapet redan är fyllt, där slutar vi att fylla. Där slutar vi att ställa frågor och söka svar.

Om jag tror och sitter nöjd med min tro så har jag ingen anledning att försöka få veta.

Om andlighet däremot betyder näring för och omvårdnad av medvetandet, det undermedvetna, tanken, känslorna och det som är jag - den psykiska varelsen - då är jag med er. Då köper jag idén. Jag har fortfarande lite problem med själva ordet i det att det redan är så laddat med fluff, men jag kanske kan komma över det också en vacker dag. Det vill säga om fluffet gradvis avtar och försvinner och ger plats för det verkliga.

För du är verkligen alldeles fantastisk, du lilla kolbaserade säck av mestadels vatten på ett dammkorn i universums avkrok. Det bor med största säkerhet ingen ande i dig. Och du är alldeles fantastisk ändå.

vem i helvete andlighet känslor vilja kroppen psykologi medvetandet intelligens new age religion gudar övernaturligt

Jag ringer Swedbank ...

2011-02-11T16:09:00.001+01:00

-Välkommen till Swedbank! Vad kan jag hjälpa till med?

-Ja, hej! Anders heter jag. Jag har letat runt på er sajt utan framgång... Jag söker närmaste kontor med myntinsättningsautomat. Spargrisen börjar väldigt tung och jag har inte lust att springa runt stan med den. Jag befinner mig på Liljeholmen i Stockholm.

-Då ska vi se ... Östermalmstorg! Där har du närmaste!

-Hmm ... men jag vet att det finns till exempel på Medborgarplatsen, och det är mycket närmare än Östermalm ...

-Då ska vi se ... ja, på Medborgarplatsen finns det!

-Precis. Och nu undrar jag om det finns någon närmare mig.

-Jag kan inte se det!

-Nä. Okej.

-Midsommarkransen ... men jag kan inte se nån uppgift där.

-Nähe ... Marievik, vet du om de har?

-Marieberg menar du?

-Nej. Marievik.

-Jag kan inte se att det finns nån uppgift där överhuvudtaget.

-Okej. Tack. Jag bär iväg spargrisen till Medborgarplatsen.

-Okej! Trevlig helg!

-Detsamma. Hej.

vem i helvete banker kundtjänst swedbank mynt växling automathall hursvårtskadetvara

En av apokalypsens fyra ryttare

2011-02-08T19:18:00.001+01:00

Här är ett videoklipp från MSNBC med bilder från oroligheterna i Kairo. Mitt bland folkmassorna visar sig en spöklik gestalt till häst. Det rör sig givetvis om en av apokalypsens fyra ryttare.

Någon skulle kanske hävda att det rör sig om en linsreflex eller något annat värdsligt. Men hur troligt är det egentligen?

vem i helvete egypten kairo upplopp apokalypsen linsöverstrålning pareidolia

James Randi utmanar homeopatin (igen)

2011-02-07T17:23:00.001+01:00

James Randi berättar i detta Youtubeklipp vad homeopati är och utlovar en miljon dollar till den kan bevisa någon effekt med homeopatisk "medicin".

Seså. Upp till bevis nu, homeopater.

Vem i helvete söker jag? (ny bildgåta)

2011-02-02T08:41:00.006+01:00

Jag tyckte det var hög tid för en ny bildgåta på bloggen, så här kommer en.

Som vanligt är det en person jag söker. Som vanligt vill jag att du berättar kopplingen mellan bilderna och din gissning. Som vanligt får ni gärna hjälpas åt. Som vanligt består priset av ära och ståt. Nu åker vi: Vem i helvete söker jag?

... OCH VI HAR RÄTT SVAR! Fransa, Dumfan, Asa och Mattias satte den med gemensam ansträngning! För hela lösningen, klicka nedan!

↓ Visa svaret

Rätt svar är: Ozzy Osbourne

1) Mapledurham Watermill i Oxfordshire som kompletterad med kvinna i svart utgjorde omslagsbilden till Black Sabbaths debutalbum från 1970 (th). Sjöng på plattan gjorde förstås Ozzy Osbourne.

2) Osmos (eng. osmosis). Det fysikaliska och kemiska fenomen som kan uppstå genom ett halvgenomsläppligt membran med en vätskelösning på båda sidor. Ozzys platta "Ozzmosis" kom 1995.

3) Unicursal hexagram. Symbolen för ockultisten Aleister Crowleys religiösa-mystiska filosofi. Ozzys låt "Mr. Crowley" kom 1980 på plattan "Blizzard of Ozz".

4) Israels f.d. premiärminister Ariel Sharon. Ozzy och frun Sharon Osbourne har varit gifta sedan 1982.

Bra jobbat! Och stort grattis till:

Fransa, som kände igen osmos, Ariel Sharon och hexagrammet.
Dumfan som satte Black Sabbath-omslaget och Aleister Crowley.
Asa som var först med rätt person.
Mattias som sydde ihop säcken med Ozzy och samtliga bilder.

Hurra för vinnarna! Ära vare härmed installerad på eder!

↑ Dölj svaret

Goodbye to Standby?

2011-02-01T18:05:00.005+01:00

Elbolaget E.ON är just nu ute och plockar PK-poäng genom kampanjen Say Goodbye to Standby.

Jag säger PK-poäng just för att de faktiskt lever på att sälja el till oss. Att säga åt oss att förbruka mindre för miljöns skull är förstås en stor skopa varumärkesbyggande och poängplockeri.

Och det kanske kan behövas. Andelen el från fossila bränslen och sopförbränning var visserligen relativt låga 13% av totalen för E.ON Sverige (perioden 2008-2009). Men E.ON internationellt är riktigt usla: smutsig sop- och fossil-el stod för hela 63.6% av deras total för samma period.

Så då kan man ju passa på att säga åt oss att gå fram och stänga av teven på den fysiska strömbrytaren istället för via fjärren.

Visst, standby-läget drar el i apparater vi inte använder. Och det är ju såklart dumt.

Men behöver det verkligen vara så att apparaterna drar så pass mycket el i standby-läget? Det sägs ofta att i princip hela apparaten är spänningssatt under standby. Detta för att snabbt kunna återkalla funktion och senaste läge.

Just detta känns för jävla onödigt. För det är ju knappast den korta tiden fram till full funktion som gör att vi sätter apparaterna i standby, utan bekvämligheten med att kunna stänga av och sätta på med fjärrkontrollen. Att slippa gå runt och flippa strömbrytare och dra ur och sätta i kontakter.

Den enda krets som egentligen skulle behöva vara spänningssatt i apparaten är IR-mottagaren (och den skulle kunna få en del konstruerad extra strömsnålt och dedikerat för just på/av-signalerna i detta läget så man inte ens behöver ha hela den intelligenta avkodningen igång). Smartare flashminneslagring av aktuella program och inställningar skulle kanske kosta nån spottstyver extra i tillverkning, men i gengäld inte kräva någon ström för att minnas. Vi snackar då totalt om några promille av full ON-strömförbrukning för standby-läget. Och en nästintill obefintligt ökad risk för el-/brandolyckor jämfört med den fysiska strömbrytaren.

För folk i största allmänhet kommer nog - elkampanjer och miljömedvetenhet till trots - fortsätta vara bekväma och stänga av sina prylar från soffan. Så vad säger ni, E.ON och andra "miljökämpar"; ska vi inte ta och rikta en kampanj mot hemelektroniktillverkarna nästa gång?

vem i helvete el elförbrukning reklamkampanjer elbolag standby pk hemelektronik miljö fossila bränslen

Birro, heter stolpskottet.

2011-01-25T16:36:00.008+01:00

En poesiskrivande skitnödig katolik vid namn Marcus Birro. Ja, så heter stolpskottet. Birro är en okunnig fjant som inte kan något om skrivande.

Denna fega jävla insekt, denna förbannade broms av smuts, får härja vart fan han vill, men han ska veta att hans jävla fasoner är uppmärksammade, att han i denna stund är en hårsmån från att bli anmäld och han ska veta att det inte finns en snöbollschans i helvetet att jag tänker låta detta lilla surrande kvalster komma innanför min port. De ska dö vid min ytterdörr. Birro och hans anhang, hans armé av idioti.

Han är ohyra och damm från de allra sunkigaste hörnen. Alla människor som överhuvdaget orkar resa sin skalle från kudden varje dag är bättre än Marcus Birro. Han borde fan inte få skriva för packade krabbor på en sandstrand under resten av sitt liv.

---

Nej. Det här var ju elakt. Orden är dock inte mina, utan är citat från Marcus Birros blogginlägg och krönikor (cred till Magnus Bråth för sammanställningen). Jag har bara bytt ut namnet och professionen.

Detta alltså från den man som gång efter annan ropar "näthat" och "nätmobbing" och gråter ut i media över sin sargade konstnärssjäl.

Jag ropar hyckleri.

Om du mot förmodan missat hela Birrogrejen kommer här en bantad recap:

Birro skriver en krönika: http://www.expressen.se/kronikorer/1.2296622/marcus-birro-lardomar-lita-aldrig-pa-sma-flickor-i-rullstolar-som-ber-dig-om-nagot
Betnér twittrar: "Alltså, jag får verkligen ont i kroppen av att läsa @marcusbirro:s texter. Finns det en större idiot som skriver någonstans?"
Birro twittrar: "Ni vinner! Grattis Betner och alla andra hatets lakejer! Jag lägger ner detta. Detta blir sista texten. Hej då." http://twitter.com/#!/MarcusBirro/status/27777944503975936
Betnér replikerar på bloggen: http://www.magnusbetner.com/2011/01/birro/
Birro om komikerelitens hat, på Newsmill: http://www.newsmill.se/node/32296
Aron Flam tycker till på SVT Debatt: http://svtdebatt.se/2011/01/komikereliten-birro-ar-som-ett-pubertalt-barn/
Rullstolflickan visar sig vara en TV3-sketch: http://www.dagensmedia.se/nyheter/tv/article3077058.ece
Birro flyr landet: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article8462365.ab

vem i helvete marcus birro birro birrogate twitter krönika blogg näthat nätmobbing hyckleri dagen dagen folkbladet dt ab

Flickor som går med rädda tår

2011-01-24T16:08:00.002+01:00

För ett par somrar sedan hörde jag en hundraåring säga: "Unga flickor går inte vackert nuförtiden! De går kobent med tårna inåt!"

Jag hade reflekterat över samma sak men funderat på om det alltid varit så och jag bara inte hade uppmärksammat det. Men jag kunde inte påminna mig att tjejerna gick sådär när jag var i tonåren. Gamlingens observation tydde på samma sak, och dessutom över ett betydligt större spann av år.

Sjuåriga flickor går inte såhär. Femtonåringarna gör det. Så, har det hänt något drastiskt med just tonåringars skelettstruktur på senare år? Nej, det känns osannolikt. Det lutar mer åt att det här är ett inlärt - medvetet eller omedvetet - beteende.

De balla killarna lägger ju sig till med cowboystajlen. Smått hjulbent. Knän, tår och armbågar pekandes utåt. En cool svagg med osynliga hinkar i hand. De tycker att de förtjänar space, och de tar den. De allra ballaste fjädrar lite på tå också. Sådär så att man ska se att de är redo att studsa upp och kicka dig i skallen om du tjafsar.

Så motsatsen. Vinkla in allt som går att vinkla in och se liten, nätt och hjälplös ut. Söt? Eller kanske ämlig och smått imbecill?

Företeelsen har även en kusin i den så kallade modebloggsposen. Lindrigare såtillvida att det är en ögonblicklig pose inför kameran och inte ett rörelsemönster. Jävligare såtillvida att den bidrar till att sprida detta manér vidare som nåt attraktivt.

Det finns bara en bra sak med det här beteendet, och det är om man hamnat bakom en tårna-inåt-fjortis i snömodden så plogar de upp vägen väldigt bra.

Men seriöst, jag funderar på vad som händer om man konsekvent går såhär i flera år medan kroppen växer. Är det ens möjligt att räta ut gången igen?

Vad är era insikter?

vem i helvete fjortisar flickor flockbeteenden trender kobent tårna inåt modebloggsposen balla killar

TSIF (Thank Spaghettimonstret It's Friday!)

2011-01-21T12:29:00.005+01:00

Thank God It's Friday, lyder ju den populära frasen. Nu kändes det dock lite konstigt att tacka Gud i en blogg som denna, så därför fick Spaghettimonstret ta över facklan.

Ikväll har jag det angenäma giget att fotografera drinkar. Och jag har försäkrat mig om att de efter fotografering får lov att drickas upp. Behöver jag säga att jag ser fram emot kvällen? :)

...

Jag irriterar mig lite på att jag är mycket mindre irriterad nuförtiden. Jag menar, har man en blogg som heter Vem i helvete?! och säger sig blogga om vardagens förtretligheter och dumskallar så får man ju se till att vara lite surputte. Men antingen håller jag på att bli snäll, eller så är antalet förtretligheter ändligt och jag har nått Peak Annoyances. Jag vet inte.

Fast idag är jag lämpligt nog rätt irriterad på beteendet hos somliga människor, både i offentligheten och privat, som gärna uttrycker åsikter men inte är beredd att ta diskussionen kring dem. Såna där som drar sig undan med ett "Men får jag tycka som jag vill eller?" när de blir ifrågasatta och får motargument.

Eller ännu värre - skriker "mobbing!" och tar på offerkoftan. Pinsamt.

Är det nåt jag har lärt mig som åsiktsbloggare så är det att man får skit av de som inte håller med. Framförallt de anonyma. Det får man liksom räkna med.

Jag blir inte ledsen av att bli kallad "idiot". Då vet jag bara att det jag skrivit har berört. Ibland struntar jag i att svara och ibland känns det skoj att författa ihop nåt litet svar. Nån dräpa med stil. Ju längre man kan hålla sig från invektiven, desto större tillfredställelse.

Att dessutom få mothugg med substans sporrar mig att vässa mina argument och min retorik. Och framförallt min kunskap.

Därför är det rätt provocerande att - när man har bemödat sig att lägga fram sina motargument, kanske refererat till fakta och formulerat de där vassa frågorna - få tillbaka ett "Jag tycker som jag gör. Du tycker som du gör." och så blir det inget mer. No shit? liksom. Ge mig nåt tillbaka istället.

Ett gammalt ordspråk om att ge sig i leken snurrar hastigt förbi i huvudet. Sen börjar jag tänka på de där drinkarna igen. Och imorrn är man fri och ledig och alldeles obokad.

Tack söta rara spaghettimonstret för att det är fredag.

vem i helvete fredag tgif drinkar åsikter argumentation mobbning bloggande twitter betnér birro spaghettimonstret

Ov Fire and the Void

2011-01-14T19:21:00.000+01:00

Helt utan förekommen anledning så ville jag bara säga att metalpolackerna Behemoth har en förbannat snygg video till sin Ov Fire and the Void.

OBS: Videon är NSFW och innehåller blod och tuttar och annat tufft som man tar skada av. Enjoy.

vem i helvete musik musikvideo vimeo metal behemoth