Vem i helvete?

Jag twittrade lite kort med @nickenordmark och @philanthropizt  igår om knasiga uttal av ord. Det fick mig att grunna lite på ett par klassiska irritationsnervkliare för gemene språkpolis:  ejengklien och  ordengklit . Alltså, de ord som stavas egentligen och ordentligt  som i mångas uttal, kanske framför allt hos yngre talare, har blivit till ejengklien och ordengklit . Hur har det blivit så här? Vi gör i princip allihopa det som lingvistiken kallar  reduktion när vi pratar; dvs kastar bort lite "onödiga" språkljud här och var för att förenkla uttalet. Ofta blir ju -ligen till -lien , och framförallt -ligt som med få undantag blir -lit. Men utöver reduktionen har det hänt nåt annat med de här orden. Det är uppenbart att n -ljudet (som är en alveolar , dvs den typ av språkljud där tungspetsen möter tandköttet) har gått och blivit blivit ett  ng -ljud [ŋ] (som är en velar , den typ av språkljud där tungryggen möter mjuka gommen). När det sen är dags för en  klusi

-Doctor ... he's flatlining! -Get a crash cart in here! -Paddles! OK! Clear! *BZZZZZ* -Nothing! Hit him again! *BZZZZZZZZZ* -We got him! He's back! Ungefär så är vi vana att se den. Defibrillatorn , eller hjärtstartaren som den populärt kallas numera. Det är lätt att tro att det är en apparat som i princip kan återuppväcka döda. Och sjukhusserierna på tv gör inte direkt nåt för att slå hål på den uppfattningen. Kan man då elchocka igång ett hjärta som helt har stannat? Nej. Den medicinska termen för ett hjärta som är stilla och "strömlöst" är  asystoli . Det är det här som är teveseriernas dramatiska flatline.  På det tillståndet fungerar inte defibrillering. Ett hjärta som står stilla får man igång med hjälp av bröstkorgskompressioner (dvs hjärt-lungräddning) eller hjärtmassage. Men vadå? Är det inte vid hjärtstillestånd man använder defibrillatorn? Jo, precis. Men, och det är här nånstans som begreppen kan bli lite förvirrande för en lekman