7 maj 2008

Vem i helvete vill köpa en livsstil?

Varumärken. Våra nya hjältar. De är överallt. Vi fyller hemmet med dom. Vi bär dom på oss. Vi möter dom på reklampelare. Vi ser dem presentera teveprogram och sponsra evenemang.

Jag har egentligen inget emot varumärken. De kan fortfarande representera en viss design, stil eller kvalitet. Inte för att jag inbillar mig att de är tillverkade i egen fabrik - det funkar ju sällan så numera - men för att de som månar om ryktet åtminstone kvalitetssäkrar grejerna innan de klistrar dit loggan.

Men när nån försöker sälja mig en livsstil, då blir jag bara så jävla anti.

När en trettiosekunders reklamfilm består av tjugonio sekunders snabba klipp på grafitti, folk som dricker mochaccinos på språng, dansar på trottoaren och hänger knäveck i skyddsräcken och avslutas med en sekunds stillbild på nån pryl och en generisk payoff - då vet man att man har utsatts för lifestyle-sörjan.

Det handlar om att varumärket tillsammans med reklambyrån försöker bygga ett ideal som du ska identifiera dig med - inte som den du är utan som den du vill vara - för att du ska känna behovet att köpa produkten.

Problemet är bara att lifestajlaren per definition blir en karikatyr. Så stereotyp att man bara blir irriterad. Jag vill inte hoppa bungyjump med eran läsk i handen. Jag vill inte springa runt i rivningskåkar i era jävla sneakers. Jag vill inte dansa i silhuett med eran jävla mp3-spelare.

Det läskiga är att folk går på det! De köper livstilen och de köper prylarna. Och när bollen väl är i rullning kan märkesmånglarna luta sig tillbaka och hålla på sina reklampengar ett bra tag. Viljesvaga anhängare ute i vardagen tror på myten och spär på den. Den här skaran är ännu läskigare då de inte ens har nån profit att kamma hem.

Sorry, men jag gillar inte när nån ska tala om för mig vem jag är. Såvida ni inte lyckats göra en helt galet bra oumbärlig produkt så kommer jag att bojkotta den så länge ni kör på med lifestyle-skiten.

Vad säger ni kära vänner, är ni med på en tyst revolution?


(OBS! Reklambilden ovan är ett skämtmontage gjort av bloggaren - inte av Kungsörnen.)

10 kommentarer:

  1. Vadå?! Jag tror verkligen att jag blir såå otroligt vacker om jag använder schampo-X och hårfärg-Y. Jag har också blivit mindre stressad, slank och energisk av dryck-Z. Allvarligt jag är på!

    Förresten när i h-e blev mensblod blått?

    SvaraRadera
  2. Visst är det märkligt/skickligt när varumärken blir ett begrepp: Topz, Svinto och O´boy t ex.

    SvaraRadera
  3. Eva-Lena: Javisst är de fantastiska de där produkterna! :-D

    Men det är ändå inte riktigt det där jag vänder mig emot. Att du blir vacker av schampo "X" kan ändå (om än långsökt) tillskrivas produkten. Det jag menar är när man försöker sälja in ett ideal som inte på nåt sätt har med produkten att göra. Typ: Om du dricker vår läsk blir du en actionsportare. Köp vår mobiltelefon så ingår du automatiskt i gruppen unga medvetna innerstads-professionals! (Spelar ingen roll att du är lantbrevbärare i Brunflo)

    Och sen det att folk på gatan bygger vidare på det där. Jag är hip-hopare, och vi ska bära märke Y, osv. Patetiskt.

    SvaraRadera
  4. Ja, det är en unik position de fått. Först, störst och vad man brukar kalla top-of-mind så kan man få den äran. Och sen underlättar det ju om själva varan har en krånglig benämning också... bomullspinne och chokladdryckspulver.

    Stålull borde ju iofs inte vara aktuellt just för det.

    SvaraRadera
  5. Coke Zero är nog värst. Det sorgligaste är att det faktiskt fungerar...

    SvaraRadera
  6. Sign me up.
    Jag har nästan helt slutat dricka fanta. Sen de började med sina livsstillsjippon till reklamfilmer så har jag helt enkelt ledsnat på drycken.
    Coke Zero kom ju till bara för att det visade sig vara en majoritet tjej er som dricker Coke Light.
    Coke Zero är just inget annat än Coke Light i en maskulin förpackning och konsumentkommunikation.

    Dock är det roligt när ett varumärke blir degenererat och tappar sin komersiella koppling till ursprungsprodukten. T.ex. Ketchup, Grammofon och Termos som alla från början var egna varumärken.
    Fast då kan man ju alltid lägga till "The original" efter, så har man ju löst även det problemet. "Gladpack - the original".

    Nu kom jag att tänka på den gamla hederliga freestylen. Var fan fick dem det ifrån?

    SvaraRadera
  7. Fast en produkt som jag fastnat ordentligt för och som jag tycker förmedlar en rättvis bild är den där ansiktskrämen för män, med han den snygge storebrorn i "Party of Five". "I live life to the fullest"...."I don't allow myself to look tired...." En produkt som verkligen visar hur det är att vara man och använda ansiktskräm.

    SvaraRadera
  8. Anders, kan du inte blogga lite om när man skall använda de eller dem. Folk använder det fel otroligt ofta, t.ex. i Bilsons inlägg ovan - "Var fan fick dem det ifrån?".

    SvaraRadera
  9. "Nästan slutat dricka Fanta"...Va fan, antingen är du väl med oss eller så är du emot oss, Bilson. Det är vi mot dem, framåt march!

    SvaraRadera
  10. Ja, Coca-Cola Company kan verkligen vara vidriga. Dessvärre har dom en så stark produkt att den närmast faller i den kategorin jag kallar "oumbärlig" eller åtminstone "ofrånkomlig" (då menar jag såklart inte Zero-tramset).

    Nike är också äckliga i sitt imagekräng. Likförbannat spelar jag badminton i deras dojor.

    Fast det kan nog räknas som en motaktion eftersom jag suger.

    SvaraRadera