Lite om Lars Winnerbäck. Och mer om att vara ologisk ...

Jag är ologisk.

Alltså, jag försöker alltid att resonera logiskt och rationellt. Och tycker att jag lyckas rätt bra med det. Men ibland fallerar det fullständigt.

Till exempel: Jag tycker att artisten Lars Winnerbäck är genomusel. Jag anser att hans alster består av banal och simpel musik satt till banal och simpel poesi. Det är i mina öron trötta gamla klyschor levererade med tillgjord röst till svårt begagnade halleluja-ackordsrundor*. Jag tycker vidare att han tar sig själv på alldeles för stort allvar och jag finner honom väldigt pretentiös i förhållande till denna mediokra talang.

Man kan utan vidare byta ut Lars Winnerbäck i resonemanget ovan mot Per Gessle, Håkan Hellstrand, Markus Krunegård, Patrik Isaksson, Anders Wendin, Lasse Lindh, Håkan Hellström... säkert några tjejer också även om jag inte kommer på nån just nu (EDIT: Fast nu gjorde jag det, så då får de åka med: Melissa Horn. Pernilla Andersson). Vi kan hädanefter kalla dem: X.

Dessa skapare och deras skapelser tillför inte min tillvaro någonting av värde, och borde alltså sorteras in i hjärnans arkiv under "Sånt jag skiter fullständigt i", varpå frid och fröjd torde infinna sig på torpet.

Men så händer det märkliga: När folk runtomkring talar sig varma om X, går på konsert med X, köper plattor med X, sportar en t-shirt med X; samt när recensenter hyllar X, radion spelar massor med X och X syns i tidningar och tv. Då växer en irritation fram vars storlek står i direkt proportion till haussen. Dock bara i viss grad emot fan-folket och mediakanalerna. För framförallt växer irritationen emot självaste X.

Det här är ju väldigt korkat. Måhända mänskligt. Men fullständigt ologiskt.

Elvis-tolkaren Eilert Pilarm sjunger rejält mycket sämre än t ex Håkan Hellström. Men inte hyser jag nåt agg mot Eilert. Ingen påstår att Eilert är bra. Men Håkan ... oh my...

Jag blir smått förnärmad när en restaurang ställer fram ketchup till 165-kronorshamburgaren. Skulle de ställa fram apelsinmarmelad skulle jag nog bara skratta och tycka att de var skönt galna. Massor av människor tycker att ketchup passar till hamburgare. Jag har aldrig hört någon förespråka apelsinmarmelad.

Och för att dra ett exempel som ligger den här bloggen nära: "Tonterapeut" Helen Rosenblad spelar flöjt för sjuka och menar att tonernas vibrationer läker ut sjukdomen. Det är dock mig veterligen inte så många som är anhängare av flöjthealing. En annan kvacksalveriform är homeopatin. Massor av folk går fortfarande till homeopaterna i tron att de kan få en legitim sjukdomsbehandling. Det förstnämnda kvacksalveriet finner jag till största delen skrattretande, medan det andra gör mig riktigt upprörd och irriterad.

Jag tror inte jag är ensam. Du kanske känner igen dig? Ju fler som är för nåt (som i dina ögon är) dumt eller kasst, desto mer emot tenderar du att bli.

Det värsta med den här reaktionen är dock att den inte tar hänsyn till proportioner:

Pol Pot var en kambodjansk diktator som lät mörda 1,7 miljoner människor. Och detta i modern tid (han avsattes 1979 och levde ända till 1998).

Handen på hjärtat har jag ägnat fler indignerade tankar åt den skit Lars Winnerbäck har gjort än den skit Pol Pot har gjort.

Vilket ju är alldeles förfärligt skevt.

Men vi är trots allt bara människor, du och jag. Så länge vi ibland stannar upp och reflekterar över våra tankar och åsikter och eventuella tillkortakommanden så är vi nog ändå på rätt väg.

För i ärlighetens namn: Är det inte lite skönt att få irritera sig som fan på nånting? Att få älska att hata?

Och det funkar ju liksom inte på sånt som alla håller med om. Det som är så uppenbart genomont, som just Pol Pot, folkmord och tortyr. Vi vill ju känna att vi genomskådat nåt och upptäckt bluffen.

Och bluffen, det är Lars Winnerbäck. Och lite annat ... ;)


*Halleluja-ackord är ackord på de tre första banden på en gitarr, ofta med en eller flera lösa strängar och oftast rena dur- eller mollklanger utan andra färgningar. Halleluja-prefixet kommer antagligen av att Frälsis-gänget på torget kompar sina andliga sånger med denna typ av ackord.