13 maj 2010

Torsdagsfundering

Alltså, vad är grejen med folk som skriver på Facebooks evenemangssidor för stora officiella happenings och ursäktar att de inte kan komma?

Man kikar in på sidan för nåt stort evenemang med tusentals deltagare. Nog fan har det varit nån random Berit/Niklas/Maria/Alex där och skrivit "Tack för inbjudan, men jag är på besök hos min svägerska i Kalvsvik då!"

Nämen attans att Berit inte kan komma på Malmöfestivalen i år!! Nåväl, vi får hålla tillgodo med de andra 1 399 999 besökarna... :(


Förbryllande.


4 kommentarer:

  1. Jag tror att de ofta tror att de svarar den som skickat inbjudan till dem personligen ...
    Det är lite som när folk har privata konversationer i sin logg så att alla vänner (och ev vänners vänner) kan se dem.

    SvaraRadera
  2. Du är inte ensam:
    http://www.facebook.com/profile.php?id=589022637#!/group.php?gid=30530650006

    SvaraRadera
  3. Det är märkligt att det i ett land där man inte umgås så otvunget och inte pratar så mycket, är noga med att markera för andra som någon sorts statusmarkör, hur pass eftertraktad man är socialt. (lite som när folk sitter på bussen knäpptysta för att när mobiltelefonen ringer, plötsligt prata med skrikhög röst inför medpassagerarna)
    Det händer ibland när man är på sta'n med någon bekant. Kommer det fram någon som den personen känner, blir det storskrik, a la: "Åååhh, Kattttis" Tjeeena!!" så att hela kvarteret hör. Och då pratar jag om två personer som sällan ringer varandra eller träffas. Men det är på något sätt viktigt i Sverige att markera inför omgivningen att man har en massa bekanta och middagsinbjudningar.

    SvaraRadera
  4. Z: Det är väl hela vitsen med fakebook, att man ska visa för alla andra hur stor vänkrets man har? Annars hade man väl aldrig låtit den där alldagliga killen/tjejen som man åkte samma hiss som för tretton år sedan vara ens vän? Det är totalsumman som räknas.

    SvaraRadera