13 oktober 2010

En nörd gör musik

Mitt inlägg "En nörd bokar tvättstuga" var ganska uppskattat, så jag tänkte härmed dela med mig av ett annat nedslag i vardagen.

Jag hade tråkigt häromkvällen och satte mig ner vid datorn. Tänkte att jag ju kunde spela in lite musik eller nåt sånt skoj.

Plockade upp gitarren. Plinkade lite. Same old same old. Fuskade lite på klaviatur istället. Intet nytt under solen. Inspiration noll.

Här behövdes nåt fräscht. En kompositör utan gamla inkörda hjulspår. Så jag började plita ihop ett javascript. Det skulle få slumpa ut noter, hade jag bestämt. Men med vissa regler. Jag kom att tänka på den Österrikiske tonsättaren Arnold Schönberg och hans påfund tolvtonstekniken - i korthet ett musikaliskt regelverk som säger att en spelad ton inte får återkomma innan alla de andra tonerna också är spelade.

Taget. En slumpfunktion. En array med tolv kromatiska toner. När en ton är slumpad är den död, och kan inte slumpas igen. Där hade jag slumpfunktionen för melodins toner.

Men en melodi behöver ju rytmik också. Nästa slumpfunktion. Regel nummer ett var att notlängderna skulle vara 1, 2 eller 3 sextondelar (eller som en notkunnig skulle föredra att säga: en sextondel, en åttondel och en punkterad åttondel), viktade 2:1 till förmån för 1 och 3 (eftersom jämna tal är lite tristare :-). Regel nummer två var att frasen skulle gå jämnt ut i fem takter. Fem. Ojämnt. Roligt.

Den fick löpa två varv för att skapa två stycken tolvtonsfraser över totalt tio takter. Såhär blev det:


Som synes ingen åttondel i första frasen. Två i den andra. Viktningen hade effekt. Och inga återkommande toner i någon av fraserna. Det fungerade!


Steg två var nu att göra någon slags musik av detta. In i inspelningsprogrammet. Frasen på repeat och fram med gitarren. Efter en stund hade jag tagit ut melodin. Den dissonanta känslan hade nåt brutalt över sig, så jag bestämde att det här fick bli metal. På med disten och in med de stora trumljuden. Hårt och tight spel med många cymbalslag blev perfekt.

Men den var ju lite kort, den där tiotaktersfrasen. Fastän jag upprepade den. Det var dags att dryga ut musiksnutten lite, och där föll liksom ett break med galet pianospel - lite åt Simpsonshållet tycker jag nog själv - på plats ganska omedelbart. Och så lite elektroniska breaks på det. Sen på med metalstället igen. Originalfrasen med helt avskalat och muppigt "datorljud" fick inleda hela kalaset, och gav en total speltid på en minut. Det fick räcka för en knäpp slumpmetal-låt! Så här blev resultatet:



Galet, dissonant, hårt och konstigt! Jag är rätt nöjd faktiskt! :)