18 oktober 2010

Slaget om "det"

Jag börjar fundera på om inte framtiden ser rätt mörk ut för ordet det i svenskan.

Språket är ju som bekant levande och föränderligt. Det är brukarna som bestämmer. Nya ord som kommer till, gamla som faller bort, eller en förändring i uttal eller stavning av befintliga - allt är det majoriteten som råder över.

Språkproffsen kan förstås rekommendera och föreslå. Men mot majoriteten är de ändå chanslösa.

En titt på vardagligt icke-korrat skriftspråk visar vartåt det bär: Det ligger, om inte i dödsryckningar, så åtminstone dubbelvikt med svåra smärtor i ändan.

Vi uttalar aldrig t-ändelsen i det, och folk har slutat att skriva t:et. Många skiter nog i att skriva det med t fastän de vet att det stavas så, för så många andra gör likadant - i nån slags sms-bråttom-och-ont-om-utrymme-mentalitet. Många vet nog inte ens att det stavas med t, och skriver vad de tror är rätt.

"De var jätteroligt på klubben"
"Jag har sagt de förr: True Blood äger!!"
"...och jag visste inte de"

På en språkintresserad (a.k.a språkpolis) svider det här förstås i både hjärta och ögon.

När det kommer till det:s utrum-syskon, den, uttalar vi alltid ändelsen, och där har ingen problem med stavningen. Den sitter säkert och mår gott.

Men stackars det kommer, gissar jag - innan en supernova hunnit sluka oss - att officiellt få ändelsen avhuggen och bli till ett sanktionerat de.

Fast de blir ju lite tokigt, kan man tycka, eftersom de redan är upptaget i svenskan som personligt pronomen tredje person plural. Men skam den som ger sig. Där kommer en besläktad reform att ha betydelse: folk vet ändå inte skillnad på de och dem längre. Så den dom-stavningsreform som diskuterats sedan 60-talet kan genomföras, och vips blir de ledigt. Då kan vi skriva "De var så länge sen jag såg dom! De ska bli skitkul!" med äran i behåll.


Alternativt så kammar vi till oss och lär oss själva och våra barn och elever och vänner och bekanta att stava det som det och de som de och dem som dem - och hur, när och varför vi gör det. Men det är kanske inget mer än en famlande språknörds sista önskedröm.

För ni har ju redan fått in "ett racket" i ordboken, era jävlar.


41 kommentarer:

  1. Men usch, vilka framtidsutsikter. Jag har nog bara upptäckt ett par vuxna människor som uttrycker sig på liknande bedrövligt sätt i skrift (det vill säga att de hoppar över bokstäver här och var, precis som om det tar så mycket mer energi att trycka på en extra tangent). I övrigt ser jag bara dessa tendenser hos mina yngre släktingar (upp till 15-16 år gamla ungefär). Det vore sannerligen förfärligt ifall deras blogg- och communityspråkbruk skulle ta över svenska språket helt och hållet.

    Å andra sidan vore det ganska intressant ifall det gick helt överstyr, och ledde till att alla talade med Internet-förkortningar a la "FTW", "ROFL", "LOL" och så vidare om ett par hundra år. Tänk vad många underhållande missförstånd det skulle kunna bli!

    SvaraRadera
  2. Jag tycker att vi ska betrakta skriftspråket som ett (1) språk, skilt från den talade svenskan. En av anledningarna att vara konservativ med stavningen och inte i allt för hög grad låta dialekter ta över skriftspråket är, att det skrivna meddelandet ska kunna förstås av en försäljare av midnattsol i Korpolombolo såväl som en såckorbejtsreinjöurare fråun Yjstau ij söudrau Skåune.

    Böurje S.

    SvaraRadera
  3. Varför stanna vid "de", kidsen idag använder väl bara "d"?

    SvaraRadera
  4. "På en språkintresserad (a.k.a språkpolis) svider det här förstås..."

    Heter det inte "För en språkintresserad..."


    Tycker för övrigt det är rätt kul att folk förfasar sig över att språket utvecklas. Språk är kul. Utveckling av språk ännu roligare. Den utvecklingen är omöjlig att stoppa. Vid varje officiell språkrevision har skriftspråket blivit mer likt talspråket. Varför skulle det bli annorlunda nästa gång? Bort med DeT. Fram för D!

    /Radikalen

    SvaraRadera
  5. Tro no att de e precis som du säjer! Talspråket komme ta övö mer å mer.

    SvaraRadera
  6. Det svider i hjärta och ögon på språkpolisen. Eller för. Det går nog bra vilket som.

    SvaraRadera
  7. Jag har, precis som Sara F.E. endast sett detta beteende (alltså att strunta i T) hos personer i 15-17 års åldern. Jag ryser varje gång och inbillar mig att de kommer vänja sig av med detta och lära sig hur det ska vara. Dock måste jag väl anstränga mig lite extra för att detta ska hända eftersom jag är lärare.

    Men jag tycker ändå att du har missat ett riktigt hemskt beteende som jag har sett i alltför stor utsträckning och det är att man använder Dem istället för De. Det blir alltså helt och hållet fel. "Dem ville ta en burgare". Usch. Språkmisshandel av värsta sorten...

    SvaraRadera
  8. Själv stör jag mig på det extremt vanliga och möjligen korrekta "slutändan". Det har väl ändå med ände att göra? Ingen säger ju "i ändan på korven".
    /Marcus

    SvaraRadera
  9. Åsa: Det är det jag menar med "folk vet ändå inte skillnad på de och dem längre". Håller helt med om att det är hemskt.

    SvaraRadera
  10. Brorson Johan2010-10-18 20:29

    Språkpolisen som skrev "Även fast" för något inlägg sedan. :p

    SvaraRadera
  11. Brorson Johan: Se på fan. Då har jag förverkat min rätt att gnälla. Slutar härmed med det.

    SvaraRadera
  12. Ingen mer som lagt märke till att folk som skriver med versaler, t.ex. på reklamskyltar har fått dille på att klämma in en prick över bokstaven I? Nu när jag blivit uppmärksam på fenomenet ser jag det i snitt en gång per dag.

    SvaraRadera
  13. Trots att den medvetna sms-bråttom-mentaliteten har smugit sig ner i åldrarna, där den kanske beblandar sig med klassikern "jag bryr mig inte alltså är jag", är det väl så enkelt att t:et i "det" klipps bort för att folk inte orkar uttala den kontrasten; där å andra sidan m:et i dem/dom smälter in rätt bra.

    För några dagar sedan såg jag dessutom ett reklamplakat för en rekryteringsfirma med en särskrivning och en/ett emoticon. Apokalypsen är nära. Språkalypsen?

    SvaraRadera
  14. Några av mina Facebook bekanta har börjat "imonn" istället för "i morgon" (eller kanske snarare imorrn).
    Detta gör så ont i själen att jag mår illa trots att jag värken är direkt bra på svenska eller anser mig vara språkpolis.

    Ser jag detta i ett inlägg av en 70-talist så kliver fördomsdjävulen upp på min axel och drar en massa människor över en kant (http://www.vemihelvete.se/2007/09/vem-i-helvete-drar-ver-en-kant.html :) ) med hänsyn till deras förmodade intellekt.

    SvaraRadera
  15. Nu underdriver du ;) man skriver väl inte "De" eller "är" längre, det har sjunkit längre än så man använder sig av minsta lilla som "d" "e" jobbigt och det tackar vi Facebook ocg msn för :s

    SvaraRadera
  16. Jag kan bara instämma med att det verkligen känns som om det håller på att gå rätt åt helvete med språkutvecklingen.

    Särskrivningar, talspråk och allt vad det är, jag blir uppriktigt störd och ser ner på människor som inte kan uttrycka sig ordentligt i skrift. Fattar de inte att de framstår som idioter?

    Har dessutom en 13-åring hemma som försöker introducera "sitt" språk på oss andra hemma, och jag känner mig verkligen som en grinig gammal gubbe som klankar ner på ordval, stavning, uttryck, olämpliga ordval, direkt felaktiga ordval osv, men jag vill verkligen inte att mina barn ska uppfattas som hjärndöda spån för att de inte kan uttrycka sig ordentligt i tal och skrift!

    Jag kommer inte ge upp denna strid lättvindigt!

    SvaraRadera
  17. Kamilla --> Det är bara i trakter där man uttalar "är" som e (Stockholm och Göteborg) som man skriver e. Jag som sörmlänning skulle i så fall skriva Ä. :)

    SvaraRadera
  18. 1984. Obra. Okul. Onajs. Oful.

    Bra, Anders, slå en singal till Stephen King, som tydligen var mycket tidigare än vad du var i kampen om "det", och ragga lite på den svenska språkpolisens president Jonas Hallberg så tror jag min själ att ni kan få ordning på det.

    SvaraRadera
  19. Jag tycker att det finns en viss skillnad på sms-språket och det "dåliga" språket. De flesta som skriver d för det (eller de), e för är, lgh för lägenhet, afk, brb, lol, sthlm, kph, gbg osv, gör detta i brist på plats, tex i sms eller i chattar i spel. De skulle antagligen aldrig göra det i ett brev eller en uppsats i skolan. Det finns en annan kategori som helt enkelt verkar ha tappat alla stavnings- och grammatiska regler och det är mycket mycket värre enligt mig (alltså de som beskrivs i inlägget). Särskrivningar, frånvaron av punkter som avslutar meningar och mellanslag mellan meningen och utropstecknet (eller de 10 utropstecken man ofta ser) är ytterligare galna exempel.

    SvaraRadera
  20. Mest underhållande, eller mest magsårsåsamkande kanske, är de som uppenbarligen känner till att det finns ett par avlägsna släktingar till dom, vid namn de och dem, men som inte känner dem närmare. Min iakttagelse är att man om man vill låta lite duktigare än andra, exempelvis i forum på nätet, använder sig av de och dem istället för dom. Problemet är bara att effekten blir den diametralt motsatta om man inte klarar hålla isär de båda kusinerna utan skriver dem istället för de. Vips for man baklänges nedför imponanstrappan igen...

    SvaraRadera
  21. @ Dagger. Rätt! Tycker verkligen inte att förkortningar i sms springer i fronten av attacken på språket. Snarare, precis som du skriver, är missbruket av skiljetecken den folksjukdom vi verkligen borde oroa oss för?!? Visst gör det ont?

    Vill dessutom minnas att språkpolisens president Jonas Hallbergs ständige opponent Göran Everdahl har kallat emoticoner för språkets stödhjul. Om vi nu redan kan cykla, vem i helvete behöver då använda stödhjul? Kan det visa sig att stödhjulen med tiden har berövat oss egenskapen att cykla utan dem?

    SvaraRadera
  22. @Rickard.
    Om man vänder på det där om stödhjulen kan det ju vara så att emoticoner hjälpt vanligt folk (till skillnad från till exempel mig själv, som har ett intresse för svenska språket även om jag inte doktorerat) att skriva? Om man tar ett kliv bakåt i tiden och hamnar i 80-talet behövde ju en text vara tydlig nog för att inte tolkas på fel sätt. Idag räcker det med att avsluta ett kort meddelande med en emoticon, så förstår mottagaren det som istället hade kunna uttryckas med mycket fler ord. Däremot blir det fånigt när de används i en bok, av uppenbara skäl.

    SvaraRadera
  23. "Det" verkar få sällskap av "att" ner i graven. Beklagligt.

    SvaraRadera
  24. @ Torkel. Ja, det är ju sant. Att emoticoner kanske har utvecklat och spridit andra dimensioner av kommunikationen, typ ironi som över huvud taget är svårt att förmedla i en text. Men frågan är väl om emoticoneriet sprider sig "uppåt" och just gör folk osäkra nog att missbruka det.

    @ annapanna. Detta kan vara Göteborgs-exklusivt, men "att" har ju av någon outgrundlig anledning sköljts med i talspråksvarianten "å" av "och". T.ex. "Han lovade å göra det å sen gjorde han de".

    SvaraRadera
  25. Ett racket.. Låter.. Fel..

    För övrigt har jag APSVÅRT att skilja på de/dem, men jag gör så gott jag kan och läser lathund efter lathund. Det värsta jag vet är när man läser en text:

    "Dem hittade hatten där dem gått över dem fula bergen. Dem visste inte att dem hade blivit förföljda. Dem visste dock att dom borde vara ett mer lämpligt ord här, då man blir dum i huvudet av att läsa dem hela tiden."

    etc. etc...

    SvaraRadera
  26. Nikita: Kan du engelska? Folk brukar sällan ha problem att skilja på they och them. Då kan man tänka they = de, them = dem.
    I saw them = Jag såg dem
    They were there = De var där


    ... ett av alla hundratals tips och minnesregler, men de jag drar det för brukar gilla det.

    SvaraRadera
  27. Rickard: Ironitecken finns faktiskt (jag är djupt källkritisk när jag nu länkar till wikipedia؟)


    http://sv.wikipedia.org/wiki/Ironitecken

    SvaraRadera
  28. Jag kom förresten på en sak som dåligt språkbruk /-kunnande har fört med sig. Något som är riktigt jobbigt för en språkpolis som mig.

    De(/-t) gör mig till en språkmissbrukare genom att jag ibland/ofta måste googla (åsikter på det ordet någon?) särskrivet för att hitta det jag söker efter. Jag måste således ibland/ofta utgå från att den information jag söker är författad av någon som är "dummare" än mig.

    SvaraRadera
  29. "De ska bli skitkul!" kommer aldrig att kunna skrivas med äran i behåll.

    SvaraRadera
  30. @N
    Jo, om eleverna på en clownutbildning.

    SvaraRadera
  31. Jag tycker det är tråkigt att det numera stavas "dej" och "mej"

    SvaraRadera
  32. I vetenskaplig anda scrollade (?) jag igenom "home"-sidan på facebook och började undra om den där "sms-bråtton-mentaliteten" verkligen finns. Eller om man ska skilja den från en, kanske, chat-mentalitet. För att poängtera en fråga med 17-18 fråge- och utropstecken eller, vilket också är ett jävla beteende, att skriva ut flera vokaler på rad måste ta lika lång tid som att skriva korrekt. Nu kanske det är mina "vänner" det är fel på, men plockar spontant "vi måste haaaa update snart?!!!" ur högen. För att skriva det måste man avsiktligt hålla ner två tangentknappar; varför gör man det?

    SvaraRadera
  33. När en 14-åring skriver "åååh, d ska bli super najz!!!!!!!" på facebook kan jag himla med ögonen och gå vidare med livet. När min 50-åriga kollega på myndigheten X skriver brev i liknande stil blir jag mörkrädd.

    Skulle jag själv få ett brev från random myndighet med särskrivningar, stavfel, inkorrekt meningsuppbyggnad och mer än ett frågetecken/utropstecken i rad [...] skulle jag bli förbannad, ärligt talat.

    SvaraRadera
  34. Om man inte vill använda utländska språk som referens så är ju detta en fantastisk minnesregel:
    http://www.studentlitteratur.se/o.o.i.s/5017
    Där de/dem går att ersätta med 'vi' är det 'de' som skall användas. Där de/dem går att ersätta med 'oss' är det 'dem' som skall användas.

    SvaraRadera
  35. De = subjekt, dem = objekt.

    SvaraRadera
  36. När vi ändå talar om engelska ord: att inte fler fattar skillnaden mellan "it's" och "its".

    Hur jävla svårt kan det vara?

    SvaraRadera
  37. Bengt Jovovich: (släkt med Milla?) Mm. Eller your och you're, eller there och their och they're.

    SvaraRadera
  38. Vart är det på väg? Vart bär det hän?
    Var befinner det sig? Var har det hamnat?

    Är inte oförmågan att skilja på var och vart också en ryslig språktokighet?

    SvaraRadera
  39. "(släkt med Milla?)"

    Lyckligtvis inte, så jag kan para med mig henne hur mycket jag vill utan att känna blodskammen isa längs ryggraden. Sen om hon vill eller inte ska vi låta vara osagt.

    Blev just påmind om att ordet "blodskam" borde användas oftare.

    SvaraRadera
  40. @Bengt Jovovich
    Klart hon vill! Du är ju på pricken lik Ricky Gervais ju!

    SvaraRadera