29 september 2011

Om skämslåtar (och private listening)

Häromsistens satt jag med en god vän som pratade skämslåtar. Alltså fenomenet låtar man helst inte berättar för någon att man gillar.

Jag ville gå lite på djupet med vad som utgjorde det skämmiga i skämslåtarna. Detta eftersom jag - faktiskt - inte kunde komma på nån egen skämslåt. Att det i högre grad var artisten än låten stod rätt klart. Det är en fråga om artistens status, anseende och aktning - eller som man gärna säger idag: creddighet. Ett mått jag känner en rejäl avsmak för.

Vännen menade att jag precis som många andra var slav under creddigheten. Jag hävdade motsatsen; att jag bedömer en artist - eller vilken annan yrkesutövare som helst egentligen - uteslutande efter dennes prestation (som är resultatet av fallenhet/begåvning, kunskap, känsla och vilja). En låt efter kvalitet.

Jag tycker ofta ingenting om det som är kass. Förrän det blir creddigt. Då blir jag surgubbe. Ohälsosamt mycket surgubbe. Jag vill tatuera "Vad i hela helvete är grejen?!?" över bröstet och gå i polemik med alla creddängsliga.

Det gör mig däremot inte anti-credd: jag slutar inte gilla det som är bra även om det skulle råka bli creddigt.

Här börjar det bli dags för musik. Sånt där som kanske skulle vara skämslåtar för den som har skam i kroppen. Vad sägs om "Rosa Helikopter" med Peaches. Drar nån igång den här på en fest så tokdansar jag gärna. Och jag skäms inte ett dugg.



Och lite på samma tema (musik av och för kids): "Shooting Star" med Amy Diamond. En bra låt på riktigt. Refrängen är förvisso en gammal välanvänd ackordsrunda - men tillräckligt välskriven för att inte kännas trött och mossig. Det är så man gör pop.



Och nostalgi då ... sånt man lyssnade på när man var yngre och oförståndigare - och som man fortfarande inte lyckas begripa att det är kass. Ska man skämmas över det? Självklart inte. Här är lite äkta norsk hairmetal. "10000 Lovers" med TNT. Jane Hellen, folköl och petting.




Som de flesta väl har sett eller hört så har Spotify integrerat sig hårt med Facebook i dagarna. Bland annat så att allt du lyssnar på listas i din feed. Mardrömmen således för alla skämslåtelyssnare. Men nu rullar Spotify ut en uppdatering till klienten med ett "private listening"-läge. Flippa om och du kan lyssna utan att Facebook eller Last.fm får veta på vad.

Men hur är det: Har ni några skämslåtar? Vad är det som gör en skämslåt? Behöver man skämmas? Och är credd nåt man bör beakta, ever?

30 kommentarer:

  1. Jag skäms sällan för musik jag lyssnar på, eller jag säms sällan, punkt. Men alltså Mohombi... det tangerar gränsen till skämsartist. Dock lyssnar jag ju på ngn av hans låtar ändå.. och skäms lite.

    Jag ogillar, precis som du, creddighet och åtskillnad mellan fin- och fulkultur. Det är kultur. punkt. Ser du hur jag jobbar med punkt.. är bestämd.

    SvaraRadera
  2. Men tänk på alla sten hårda metallpojkar och kvinnor som kanske skäms över att då och då lyssna på Rihanna och Lady Gaga! Funktionen passar ju dem asbra!

    Hade en mer seriös kommentar om ytlighet och tvångstankarna om att vara som alla andra, men jag orkar inte skriva ner allt

    SvaraRadera
  3. Haha, Shooting Star är min favvoskämslåt!

    SvaraRadera
  4. No question: Hanson.

    http://www.youtube.com/watch?v=NHozn0YXAeE&ob=av3e

    Please don't tell anyone.

    SvaraRadera
  5. GES - Jävel på kärlek och Markoolios första platta.

    SvaraRadera
  6. Robban Brobergs Båtlåt brukar jag ligga lågt med.

    SvaraRadera
  7. Det lustiga är ju att alla vi som brukar poängtera att det inte finns några skämslåtar, att kultur inte är fin eller ful utan bara kultur, nästan alltid ändå följer upp med att lista vad som VORE våra skämslåtar om vi skulle ange några...

    ...vilket på något vis antyder att vi trots allt skäms lite, någonstans. Syntax error på den, liksom.

    Skall jag som metalhead ange mina skämslåtar - som jag alltså inte skäms för eftersom jag tycker de är bra; häng med lite nu - kommer dessa högt upp på listan:

    Gloria Gaynor - I Will Survive
    Garbage - Cherry Lips
    Gyllene Tider - Billy

    :-)

    SvaraRadera
  8. Signaturerna till en del av barnprogrammen som ungarna kör på Bolibompa hela tiden  (Charlie och Lola, Martin Morning, Dr Dogg). Skulle aldrig erkänna offentligt att jag tycker de är coola :-)

    SvaraRadera
  9. Njä. Att vi har hajat mekaniken bakom varför en skämslåt är en skämslåt behöver ju inte betyda att vi skäms, ens lite. 

    SvaraRadera
  10. Albert Svensson2011-09-30 09:52

    Du skulle säkert kunna lyssna på Takida också utan att skämmas? Själv drar jag gärna en lans för fulkulturen. Ägnade stora delar av veckan åt att spela väldigt obskyr musik på Spotify bara för att stressa ängsliga typer på Facebook.

    SvaraRadera
  11. Men hur är det: Har ni några skämslåtar?
    Hah! Skämslåtar är the story of my life.

    jag har sedan högstadiet gillat gammal blues, enkla swinglåtar, 70-talsglamrock a la Marc Bolan (funkade inte super bland skolpolarna på 90-talet), Jeff Lynne, etc; att vara väldigt avvikande och dessutom ha okända men konstigt låtande favoritbitar som folk i min ålder fnyser åt och ställer tjugo frågor om, det är jag väldigt van vid.

    Här kommer en väldigt enkel som får mig glad:  Ya-ya med Lee Dorsey
    http://www.youtube.com/watch?v=NcwD7kh28M0

    SvaraRadera
  12. Skämslåtar står ju i proportion till ens egna attityd. Tex för mig som tjock hip-hoppare blir ju låtar som Spice Girls - Viva Forever och Atomic Kitten - It's OK automatsikt skämslåtar vare sig jag vill det eller inte.

    SvaraRadera
  13. Hehe, vet verkar som Metro läser din blogg,  http://blogg.metro.se/prylbloggen/2011/09/30/sa-lyssnar-du-pa-skamslatar-pa-spotify/

    SvaraRadera
  14. Ja, det är klart, om man identifierar sig med en genre blir det såklart klurigare :/


    Själv skulle jag aldrig kunna gå in så i en given musiksubkultur. En given dag kan jag gå från att vara brutal dödsmetallare via jazznisse och hitpoppare till knätofsfolkis. Med lite blues och glitchig house däremellan.
    Så min undran blir snarare: hur kommer det sig att man går in för en subkultur/musikgenre?

    SvaraRadera
  15. Det är inte säkert man går in för en subkultur. Det kan vara så enkelt som att man har en musiksmak, med flera riktningar, som allihopa är out-of-date för kidsen i ens egen ålder. Eller att man lyssnar på några av de miljoner låtar som är okända för klasskompisarna/ålderskompisarna. Det brukar räcka för att få en massa konstiga blickar. Det var inte förrän i 25årsåldern som folk började gilla 60talsblues, dvs gick med mig till olika festivaler. Innan dess var det nästan bara Bruce Springsteen och Sisters of Mercy (inget ont om dem) som gällde för de flesta av mina bekanta. Det var de enda namnen de kände till. Mainstreammusik blir gärna "De artistnamn som blivit spridda och som folk har hört om". jag blev t ex väldigt glad då Jamiroquai dök upp, på 90-talet. Det innebar att jag äntligen kunde berätta att jag gillar en viss artist som de andra höll med om, för de hade ju sett honom på MTV, etc.

    SvaraRadera
  16. Fast jag menade då man identifierar sig så att man faktiskt kallar sig "hip-hopare", "hårdrockare" osv. Och kör hela kittet med kläder och stajl och lingo.

    I mitt fall skulle det bli en schizofren stajl :S

    SvaraRadera
  17. carlfromsweden2011-10-01 15:22

    Själv skäms jag inte för någon musik. Bara å andras vägnar. T.ex. när de gillar 80-talsmetal och Amy Diamond.

    SvaraRadera
  18. Ah. Inte creddigt nog för dig?

    SvaraRadera
  19. Jag har inga skämslåtar, eftersom min musiksmak huvudsakligen består av vad många skulle klassa som skämslåtar är det bara att stå för den. Jag är 29 år och gillar Smurfhits.

    SvaraRadera
  20. carlfromsweden2011-10-03 00:14

    Är det ditt bästa försvar för att gilla skitmusik, att de som inte gillar den är creddpajasar? Känns lite som sverigedemokraternas "politiskt korrekt"-försvar (inte för att du skulle vara associerad med sverigedemokrater på något plan).

    SvaraRadera
  21. Ja, exakt så. Det är credd-pajaseri att dissa en låt utefter credden hos den artist/artisttyp som framför den. Du sågade inte låtarna i sig, utan "Amy Diamond" och "80-talsmetal". Precis det fenomen jag försöker belysa i inlägget.
    Rakt i fällan, med andra ord.

    SvaraRadera
  22. Nisse Wångstedt2011-10-03 08:16

    Det jag stör mig mest på med samarbetet var att man försöker dölja att allt skickas till FB. Tog en skärmdump och skrev lite om det: https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10150299685581516

    SvaraRadera
  23. Danza kudoro blir det för min del. Skamnivån är så pass hög att jag försöker dölja det för grannarna :-\

    SvaraRadera
  24. Roger Larsson2011-10-09 17:05

    Hej,

    Att Amy räknas som en av Sveriges minst creddiga artister har jag förstått sen länge.
    Riktigt varför förstår jag inte - jo förutom att hon inte bor i någon storstad och hänger på inneställena. Sen ska riktigt creddiga artister självklart 'skriva' sina egna låtar - precis som Elvis.
    Så hon gör väl alla fel - egentligen...

    Men likafullt hon börjar ha många låtar att välja bland - tycker att många är så bra att jag satt ihop en Spotifylista.

    Amy Diamond for grownups
    http://open.spotify.com/user/roger_j_larsson/playlist/1EPGJHBSutp3gwexYpjSRp

    Ett intressant faktum är att rätt få av våra Svenska artister som verkligen slagit utomlands var creddiga innan de slog.

    SvaraRadera
  25. Som Elvis? Var det inte Lieber/Stoller? Eller...aha... du är ironisk...?

    SvaraRadera
  26. Det var väl bara en tidsfråga innan Spotify skulle komma på att "samarbetet" med Facebook inte skulle vara så lyckat... men skämslåtar? Njä. Jag har nog inga? - eller så har jag så pinsam musiksmak rakt igenom att jag inte kan peka ut nån som är värre än nån annan?

    SvaraRadera
  27. Roger Larsson2011-11-25 13:48

    (upptäckte just att du kommenterat)

    Jo, jag är ironisk. För jag tror inte någon skulle påstå att inte Elvis är creddig.

    Detta är listan på låtar som har Elvis Presly som låtskrivare
    http://en.wikipedia.org/wiki/Category:Songs_written_by_Elvis_Presley

    jämfört med hela listan
    http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_songs_by_Elvis_Presley

    Men tittar man närmare på listan han står med som låtskrivare så är det bara två eller tre han faktiskt bidragit på.

    SvaraRadera
  28. Henrik Barck2012-10-10 01:38

    Brukar som ofta hävda att jag "bara" lyssnar på hård musik, dvs rock och punk.
    Men... nog blir en del pop ibland. När det gäller skämslåtar så tycker jag oftast att de är förknippade med minnen, en låt som du hört när du upplevt något positivt och tycker därför att låten är lite bra. Men den ingår inte i din ordinarie musikdiet och därför mörkar man lite att man lyssnar på den.

    För övrigt anser jag att ordet creddig ska förgöras....

    SvaraRadera
  29. Klassiker! Svordomsvisan är ju en svensk kulturskatt =)

    Kul att du gillar! Välkommen!

    SvaraRadera
  30. Tony Malmqvist2012-10-10 01:38

    På temat skämslåtar borde väl Magnus& Brasse,s platta: Varning för barn, ligga bra till?
    Kul och intressant blogg du har! Återkommer mer än gärna
    Mvh Tony M

    SvaraRadera