17 mars 2009

"Vem i helvete" svarar Joel

Signaturen Joel skrev i kommentarerna till mitt inlägg "Dö, skivbolag. Dö":
Får också ta och blanda mig i diskussionen. först och främst vill jag säga att din text var väldigt läsvärd och jag håller med dig på många punkter.

Men jag undrar om du själv är musiker? saken är den att jag är en artist som precis släppt skiva. jag är skitnöjd med materialet, och mina vänner likaså. 'det här kommer slå får jag höra.
men ingenting har hänt sedan den kreativa processen avslutades och jag tryckte skivan. jag kan nämligen inte ett skit om merchandise, om promotion. så ingen lyssnar. jag blir inte hörd.

Det är denna information sitter skivbolagen inne med. därför kan jag mycket väl tänka mig att någon tar en del av mina intäkter. jag får valuta för pengarna.

Man kan dra paralleller till varför man ska anlita en mäklare när man säljer sin bostad. Varför? för att det är bevisat att du får högre bud om någon som kan branschen åtar sig uppdraget än om du säljer på blocket.

Går också att jämföra med programmet Dragons' Den, om du sett det. det går ut på att uppfinnare får visa upp sin uppfinning för fem affärsmän med väldig branschkännedom, och för 50% av sitt företag så pungar affärsmännen ut med pengar och kunskap.

Ja, det går att klara sig utan ett skivbolag. men det är inte alla (t ex jag) som har tid, lust eller ork att sätta sig in i en värld som är helt obekant för dem. jag är musiker, inte reklamare.

/Joel

En intressant och tänkvärd kommentar som jag tyckte förtjänade ett utförligare svar än bara i kommentarsfältet. Så, Joel:

Jo, jag sysslar också med musik. Som upphovsman snarare än artist, vilket inte lockar just mig.

Hursomhelst, jag tror tyvärr att du precis som väldigt många andra fastnat i tänket runt den gamla modellen av produktifiering och distribution som inte längre är attraktiv för kunderna. Jag uppfattar det som att (och rätta mig om jag har fel) du har låtit pressa en upplaga av din CD, och det är denna du vill sälja och nå ut med.

Redan där har du gjort det svårare för dig menar jag, i det att folk idag inte vill köpa musik dyrt på plastplatta för att sedan behöva gå hem och rippa av den innan man kan lyssna i sin dator, mobil eller mp3-spelare.

Om jag nu förutsätter att din musik faktiskt är jävligt bra och potentiellt kan få en stor publik, så är ditt problem att denna stora publik ännu inte vet om det.

I den utdöende modellen löste man detta från skivbolagens sida genom att skrika högst, dvs spendera en reklambudget.

Ponera en sådan budget på 200 000 kr - en liten rund summa för enkelhetens skull - som innefattar allt från annonsering till lönekostnader. Denna insats bör då minst resultera i 2000 sålda skivor för att man ska nå break even (grovt räknat om vi drar av tillverkning, distribution, butiksavanser, moms osv). Du har alltså efter dessa 2000 plattor inte gjort någon reell vinst, men summan av marketinginsatsen är nu värdet av ditt "varumärke", alltså värdet av de människor som nu känner till att du finns och pratar om dig, oavsett de köpt din skiva eller ej.


Så knäckfrågan för en modernare affärsmodell är: Kan man uppnå detta värde utan ett skivbolag i ryggen?

Låt oss se. Vi vänder på steken. Vi säger att du skiter i att pressa upp plastplattor, utan istället ser till att din musik finns tillgänglig på alla stora digitala musikmarknadsplatser på nätet (detta kostar dig i princip ingenting). Redan där har du en given fördel i det att din marknad är global - din musik är i ett ögonblick distribuerad till hela världen. Musiken är dessutom direkt portabel till alla typer av lyssningenheter. Din egen avans i reda pengar är större än den som skivbolagen erbjuder, och priset som dina fans får betala är dessutom lägre.

Här är det dags att sätta igång en buzz. Ex: Skänk bort din första singel. Lägg upp den på nätet för gratis nedladdning. Pumpa ut den till alla vänner och kontakter och ge dem tillåtelse att sprida den vidare. Låt folk fritt lägga ut den på Youtube och andra nätforum. Publicera den på torrentsajterna. Eftersom den digitala distributionen inte kostar dig någonting så spelar det ingen roll om du skänker 2000 eller 200000 singlar. Ju fler desto bättre.

Är din musik bra kommer den att spridas. Ditt varumärke får ett värde.

Precis som i exemplet med skivbolaget är det först NU du kan börja försöka räkna hem en vinst, om detta är en av avsikterna med ditt artisteri (detta genom musikförsäljning/-utleasning, liveframträdanden, merchandise & what not).


Jag vill avsluta med ett (litet - men ändå) erbjudande:
Jag lovar härmed att du får pusha för din platta eller singel, för lyssning eller nedladdning, i delar eller helhet, inklusive text, bild och länk, här på bloggen Vem i helvete...?!

Om det är bra så lovar jag - och mina läsare (det kan ni ställa upp på va?) - att buzza om dig och din musik till andra.

Deal?


( Joel nappade, och inlägget finns att läsa HÄR! )

10 kommentarer:

  1. Mycket bra svar från Anders.

    Ja, det går att klara sig utan ett skivbolag. men det är inte alla (t ex jag) som har tid, lust eller ork att sätta sig in i en värld som är helt obekant för dem. jag är musiker, inte reklamare.

    Detta är inget unikt för musiker - alla måste göra även sådant som vi kanske egentligen inte vill. Är du möbelsnickare måste du få ut dina möbler till kundkretsen, är du ekonom måste du få ut din kompetens till kundkretsen, dvs arbetsgivarna.

    Är man sedan en duktig möbelsnickare, ekonom eller musiker skapas då ett "buzz", dina varor/tjänster efterfrågas och du kan lugnt ägna dig åt det du vill göra och förhoppningsvis är bra på. Men för att komma dit måste man arbeta, även om man är artist.

    SvaraRadera
  2. Medicinmannen2009-03-17 20:57

    Det är klart vi buzzar om det är bra!

    SvaraRadera
  3. "Ja, det går att klara sig utan ett skivbolag. men det är inte alla (t ex jag) som har tid, lust eller ork att sätta sig in i en värld som är helt obekant för dem. jag är musiker, inte reklamare"

    Är inte det där en ganska bortskämd attityd? Livet är inte en räkmacka, det krävs en del hårt jobb för att lyckas.

    SvaraRadera
  4. Lätt att det buzzas om det är bra! =)

    SvaraRadera
  5. Jag inte bara buzzar den utan lovar på stående fot (eller sittande rumpa i alla fall) att köpa den! Helt utan att ha hört den.
    Allt man kan göra för att få skivbolagen att fatta att dom är passé hjälper jag hjärna till med.

    SvaraRadera
  6. vilket bra svar på en intressant kommentar. femma anders!


    ps. johnny, jag ser inte alls det som bortskämt.

    joel skriver ju att han är beredd att betala för skivbolagets tjänster. på många sätt är jag beredd - och ibland tvungen - att göra detsamma. tycker du t ex att jag är bortskämd som tar bilen till verkstad? som köper mitt bröd på bageri? som engagerar snickare i mitt altanbygge? the easy way är inte gratis, men för den som väljer att betala; varför är det fel?

    SvaraRadera
  7. oj, det var ingen dålig reaktion! tack för det uttömmande svaret anders.
    jag är helt inne på ditt spår med att det ska vara gratis, vara tillgängligt för nerladdning (vilket albumet är) och jag har skickat massmejl på last.fm och facebook och myspace.
    jag är dock medveten om att min musik inte är allt för mainstream men fortfarande känns det lite väl dött. som du säger måste man nog skapa en buzz.

    ditt erbjudande låter hur trevligt som helst!


    här har du lite länkar:
    http://www.myspace.com/115986211

    http://thepiratebay.org/torrent/4637351/

    nöjesguidens skivredaktör skrev lite om mig också:
    http://nojesguiden.se/blogg/patrik-forshage/storytelling-utan-ord


    ps. ytterst fyndig rubrik på ditt inlägg

    SvaraRadera
  8. Hittade åter till det här inlägget och ville bara säga att jag i stort sett använt det som lärobok för o-övertygade musiker-vänner :D
    Som vanligt strålande Anders, sakligt och otroligt välskrivet!
    Hoppas det kommer en update på Joel med mer "tips" på hur man klarar sig utan de stora bolagen.

    SvaraRadera
  9. Joel, bra musik!

    Anders, bra skrivet - här och i resten av bloggen. Lockades till ett besöka då jag såg bloggnamnet på critics.se. I like.

    SvaraRadera
  10. Såhär två år efter inlägget publicerades kommer jag med en fundering. Det fysiska mediet som fenomen lär ju inte dö ut på ett tag, oavsett vad man vill kalla det, CDn hänger ju kvar som ett, i det närmaste, kulturfenomen och ett solidaritetsuttryck, och LP/EP är på uppsving hos oss pseudo-retro-kids. 

    Dessutom känns det ju bra att ha sin dyrköpta musik (oavsett om man fick lägga 250 pix på Åhléns eller 9 kroners på iTunes) så att man kan ta på den, och lägga undan den. Kan man ta på något är det ju mer riktigt, och sist men inte minst så får man ju Den Handgripliga Symbolen, den runda, vackra plastbiten som symboliserar konstnärligt lidande och pengamässig transaktion.

    Borde man inte, som ung och aspirerande artist, kunna sälja typ brandade USB-stickor med musiken på? De kostar inte så mycket för en stor batch och är ganska enkla att fylla med musik. Är man avancerad plockar man upp en USB-hub och så går processen att fylla dem med material mycket snabbare också. 

    Komplettera detta med någon form av elektronisk kvittens som gör att man enkelt och kostnadsfritt (för både kund och kreatör) kan hämta ut sin digitala musik igen i den händelse minnet kraschar eller man råkar slänga filerna i papperskorgen.

    Digital musik, rätt enkel och billig distribution, handgripligt medium. De första som gör det lär ju få buzzpoäng för sitt unika sätt att sprida musik på dessutom.

    SvaraRadera