5 oktober 2010

Det kom en kommentar (om tro och ateism) ...

Det kom en kommentar från "A" på inlägget 118800 och "Vem var Jesus?" som var ganska lång och välskriven. Den förtjänar ett ordentligt svar:

"Det är viktigt att förstå att ateister också är 'troende'. Att man som ateist skulle veta med säkerhet och skulle ha alla svar är galet och högmodigt. Det är ingen som vet hur allt är skapat, hur människan kom till, etc. Det är där det viktiga ligger; att alla ska ha rätten att bilda sig en egen tro och uppfattning."

Nej, en ateist säger sig inte ha svar på de där sakerna. Det ligger inte i begreppet ateism. Ateism antyder endast ett, och det är att man inte har en gudstro.

Att påstå att ateism är en tro är lika galet som att säga att det är min hobby att inte spela golf.

Hur är det med dig själv - tror du på gudarna Ganesha, Amaterasu, Huitzilopochtli, Apollon, Oden och Quetzalcoatl? Min gissning är att du inte gör det. Det enda jag gör är att tro på en gud mindre än dig.

Alla ska ha rätt att bilda sig en egen uppfattning. Där håller jag med dig till 100%. Frågan du bör begrunda är: Hur har organiserad religion ställt sig till det genom tiderna? Hur många människoliv har spillts - i religionens namn - för att någon annan uttryckt en annan tro och uppfattning? Jag tänker till exempel på korstågen och inkvisitionen. Och hur har man tagit emot vetenskapliga landvinningar, t ex de som Galileo och Kopernikus gjorde, tycker du?

Vad det gäller vetenskapen (vilket du inte ska blanda ihop med ateism, även om de flesta vetenskapare är eller blir ateister) har du rätt i att man inte vet allt. Men man vet väldigt väldigt mycket. Och inget av det man vet kräver någon gud med i ekvationen. Magiska och övernaturliga skeenden behövs helt enkelt inte - för det finns naturligare och rationellare förklaringar. Hur människan kom till vet vi oerhört mycket om idag - där är vi väl överens hoppas jag?

"Det jag tycker är tråkigt är att ateister ofta är aggressiva och irriterade i diskussioner kring ämnet, som i dessa kommentarer. Eftersom Sverige är ett så pass sekulariserat land så har det nästan blivit okej att öppet dumförklara och se ner på kristna människor. Det är en otroligt sorglig utveckling. Enligt mina erfarenheter och framför allt enligt bibeln så har inte kristna samma aggressivitet mot 'otroende' ".

Jag vill börja med att ge dig delvis rätt om att folk ("vi") kan vara verbalt aggressiva och irriterande. För det är tacksamt och enkelt  - till exempel som simpel bloggare - att göra sig lustig över religionernas dogmer, heliga skrifter och (som man kan tycka - helknasiga) föreställningar om hur världen är beskaffad.

Men det tycker jag faktiskt att ni får ta. Vi lever i en tid av ironi, satir och åsiktsfrihet - men framförallt en tid av gigantiskt informations- och mediaflöde, kritiskt granskande, faktakoll och vetenskap.

Produkter, företag, klubbar, föreningar, idéer och åskådningar granskas, synas, bedöms, beröms och kritiseras. Religionen ska inte åtnjuta någon fristad från dessa grundpelare i vår samtid.

Organiserad religion har (i de bästa och flesta av fallen) slutat slå ihjäl folk, vilket gör att de som är kritiska till den mer och mer vågar säga sitt. Det är inte en sorglig utan en sund utveckling.

Och såklart, som någon sa: "If you don't want your beliefs to be ridiculed then you shouldn't have such ridiculous beliefs!". ;-)

"Lite mer förståelse skulle inte skada istället för denna bedrövliga attityd."

Kanske det. Fast nu ledde ju den här "bedrövliga attityden" till en liten debatt här. Det var väl bra, eller hur? :-)