Vem i Helvete lyssnar på Håkan Hellström


Förlåt mig Lars Winnerbäck, men jag konstaterade just att du bara är näst vidrigast inom svensk musik.

Håkan Hellströms senaste platta "2 steg från paradise" finns nu på Spotify, och jag lyssnade precis på den.

För enligt samma mekanik som Winnerbäckgrejen så blir jag nyfiken och vill veta vad hypen handlar om. Varför skriker folk "Äntligen!" när Håkan släpper nytt? Varför är de så lyriska över hans låtar?

Men jag går bet.

Det är lätt och upptempo, men blir ändå aldrig habil popmusik på grund av allt det påklistrat svåra och de vämjeliga pretentionerna.

Det är visor och svärmiska melodier, med de blir aldrig vackra eller berörande eftersom de är trötta, ospännande och ihopsnickrade av gammalt surt rivningsvirke.

Det är poppoesi som siktar på hjärtat, men missar styggt och träffar sekundärskamcentrat. Och jag kan inte låta bli att fundera över hur mycket som är snott rätt av även den här gången.

Retrostuket sitter där det ska. Plonkiga tolvor. Reverbmättade körer i bakgrunden. Trummorna är lätta och låter rum. Vi har hört det i femtio år, och det håller faktiskt än även om det börjar kännas lite tjatigt. Här domineras det plåtreverbspyntade sångljudet av gäll falsksång. En stil som Hellström och hans gamla bandkompis Henrik Berggren är Sveriges främsta företrädare för.

Det finns en hel massa sätt på vilka musik kan beröra. Det kan vara svängigt. Det kan vara vackert. Det kan vara sorgset. Det kan vara ilsket. Det kan vara fyndigt, klokt eller poetiskt. Det kan vara fullt med känsla eller fullt med ekvilibrism - eller fullt med båda.

Det här är bara fullt med ingenting. Jag blir rent folkilsken av att lyssna på en platta med Håkan Hellström. En musikant, sångare och kompositör utan särskild talang för något av de tre. Men med en helvetes massa hype och påhejare.

Och det jävligaste av allt är att man inte kan diskutera smak. Det finns inga logiska resonemang eller argument som kan leda fram till att Håkan Hellström faktiskt och bevisligen är skit, hur mycket man än försöker sätta ord på det. Så hela det här inlägget är egentligen helt onödigt.

Men det känns iallafall lite bättre nu. Så. Varsågod. Släpp lös lynchmobben ...