Vem i helvete bryr sig om poker?
En hel massa folk, tydligen.
Men nu får det väl ändå räcka. Eller nu är förresten fel ord. Jag hade kunnat skriva det här blogginlägget redan för ett år sen eller mer. Fast då hade jag ingen blogg att göra det i.
Pokersajter, pokerbloggar, pokerartiklar, poker-teveprogram och fradgande pokerfreaks. Det går inte att klicka sig in på en webbsajt, slå upp en tidning eller knäppa på teven utan att man bombarderas med pokertugget. Varenda jävla kändis ska spela poker och babbla om det i media.
Pokerproffsen blir till rockstars och dejtar innebrudarna. Det blir stora nyheter när Alexandra Pascalidou har pratat lite för mycket vid nåt pokerbord. Man ska sitta ner, hålla både käften och masken. Annars blir det rubriker.
Själv sitter jag bara och önskar att jag hade en gigantisk smälla med vilken jag kunde splatta pokerflugan till döds mot sitt fjantgröna filtbord. Och sen ge den några rejäla smällar extra tills den låg där med pannkaksplatt skalle och utskitna inälvor.
Efter det skulle jag vilja ställa upp Ken Lennaárd, Johan Storåkers, Peter Swartling och alla de andra på en rad med blottade skinkor och smaska på med samma jättesmälla tills deras pokerrövar var blossande hjärterröda. Jag vet inte riktigt vad det här sista tilltaget skulle tjäna till. Men det låter skoj.
