Tjat om mat
För att bli en äkta köksbesserwisser bör man ha koll på glosorna och uttalen. Min egen uppfattning är att det är lite si och så med det på sina håll. Och ironiskt nog är det oftast de mest pretentiösa av hemmakonnässörerna som slänger sig med flest konstigheter.
Vem i Helvete, som vanligt, to the rescue:
Chèvre uttalas just så, med betoning på -èv-. Inte chevreee. (Vill du vara extra frankofil så kan du göra sista e:t till ett kort ö, gärna så kort så det bara antyds).
Cointreau slutar på å och inte på ö: ko-ang-trå. Det tycks av någon anledning vara enklare med t ex bordeaux och château; för bordö och chattö har jag nog aldrig hört.
Entrecôte slutar som synes inte på eau och uttalas enklast an(g)-tre-kått. Alltid lika festligt med servispersonal som "rättar" en med ett artikulerat "Okej, en antrekåå".
Focaccia - Är en fo-katt-cha, och ingen fokassia eller fokascha.
Att italienska cc blir sje-ljud med inledande t-anslag gäller dock inte om det åtföljs av h. Cch uttalas som vårt ck:
Zucchini - suckini (eller tsuckini för den extraprettiga), inte suttchini.
Gnocchi - njåcki, inte gnåttshi.
Det japanska risvinet Saké uttalas sake - helst utan emfas på någon av stavelserna. Det avslutande é:et kom dit i transkriptionen för att engelskspråkiga inte skulle uttala drycken som deras sake ("sejk"). Men vi svenskar ska alltså inte förväxla det med é i ord som idé och supé.
Drambuie är en skotsk whiskylikör och uttalas dramm-bo:-i med betoning på mittenstavelsen (eller om du föredrar engelsk fuskfonetisk skrift: dram-boo-ee). Passa förresten på att lära dig hur man stavar till whisk(e)y i olika producentländer när du ändå håller på.
... och så lite engelska köksord:
Steak är som de flesta vet inte stek, utan biff.
Så beef är således inte biff, utan nötkött (och fläskkött heter som bekant pork)
Ground beef (eller faktiskt hamburger) är vad amerikanerna kallar nötfärs. Ground har inget med marken att göra utan kommer från grind (mala). Engelsmännen säger hellre minced istället för ground. Oavsett adjektiv kan du alltså kombinera det med meat, beef eller pork osv beroende på vad du är ute efter.
Steka heter fry, fritera heter deep fry. Deep fried är inte djupfryst (hör ni det nu, undertextkids?).
En roast är en stek, av "roasted" som närmast betyder helstekt/ugnsstekt, dvs med torr värme på avstånd. Här hemma (kanske även på andra håll?) dristar vi ju oss ibland till att koka eller bräsera våra förbrynta stekar. Skämtet "I'm boiling a roast" i filmen Den Nakna Pistolen blir alltså inte fullt lika knasroligt översatt till svenska.
Roast beef är således en tillagad stek av nöt och kan, men måste inte nödvändigtvis, vara detsamma som vår rostbiff som ju även avser en styckningsdetalj mellan dubbelbiffen och lilla fransyskan.
Spring onion kallar vi knipplök eller salladslök. Vårlök är en däremot en blomma som på engelska kallas Yellow Star-of-Bethlehem.
Med syrup avses oftast en tjockare sockerlag, inte sirap. Vår sirap är snarast en golden syrup eller treacle.
Cumin är spiskummin. Kummin heter caraway eller caraway seeds.
Edit: Susanne påminde i kommentarerna om en annan klassiker: nämligen engelskans anchovies. Det är sardeller man använder i remouladsåsen och på pizzan, inte den kryddpepparkryddade skarpsill vi kallar ansjovis. Spara den till Janssons Frestelse.
Just det ... jag glömde en fransk:
Croque Monsieur (~åck mess-jö) är en knaperstekt trafikförolyckad herre, serverad på bröd.
Så.
(Bt, du skulle ha missat det; läs gärna också mitt gamla inlägg: Vem i helvete tror på sprit-myterna?)
Vem i Helvete, som vanligt, to the rescue:
Chèvre uttalas just så, med betoning på -èv-. Inte chevreee. (Vill du vara extra frankofil så kan du göra sista e:t till ett kort ö, gärna så kort så det bara antyds).
Cointreau slutar på å och inte på ö: ko-ang-trå. Det tycks av någon anledning vara enklare med t ex bordeaux och château; för bordö och chattö har jag nog aldrig hört.
Entrecôte slutar som synes inte på eau och uttalas enklast an(g)-tre-kått. Alltid lika festligt med servispersonal som "rättar" en med ett artikulerat "Okej, en antrekåå".
Focaccia - Är en fo-katt-cha, och ingen fokassia eller fokascha.
Att italienska cc blir sje-ljud med inledande t-anslag gäller dock inte om det åtföljs av h. Cch uttalas som vårt ck:
Zucchini - suckini (eller tsuckini för den extraprettiga), inte suttchini.
Gnocchi - njåcki, inte gnåttshi.
Det japanska risvinet Saké uttalas sake - helst utan emfas på någon av stavelserna. Det avslutande é:et kom dit i transkriptionen för att engelskspråkiga inte skulle uttala drycken som deras sake ("sejk"). Men vi svenskar ska alltså inte förväxla det med é i ord som idé och supé.
Drambuie är en skotsk whiskylikör och uttalas dramm-bo:-i med betoning på mittenstavelsen (eller om du föredrar engelsk fuskfonetisk skrift: dram-boo-ee). Passa förresten på att lära dig hur man stavar till whisk(e)y i olika producentländer när du ändå håller på.
... och så lite engelska köksord:
Steak är som de flesta vet inte stek, utan biff.
Så beef är således inte biff, utan nötkött (och fläskkött heter som bekant pork)
Ground beef (eller faktiskt hamburger) är vad amerikanerna kallar nötfärs. Ground har inget med marken att göra utan kommer från grind (mala). Engelsmännen säger hellre minced istället för ground. Oavsett adjektiv kan du alltså kombinera det med meat, beef eller pork osv beroende på vad du är ute efter.
Steka heter fry, fritera heter deep fry. Deep fried är inte djupfryst (hör ni det nu, undertextkids?).
En roast är en stek, av "roasted" som närmast betyder helstekt/ugnsstekt, dvs med torr värme på avstånd. Här hemma (kanske även på andra håll?) dristar vi ju oss ibland till att koka eller bräsera våra förbrynta stekar. Skämtet "I'm boiling a roast" i filmen Den Nakna Pistolen blir alltså inte fullt lika knasroligt översatt till svenska.
Roast beef är således en tillagad stek av nöt och kan, men måste inte nödvändigtvis, vara detsamma som vår rostbiff som ju även avser en styckningsdetalj mellan dubbelbiffen och lilla fransyskan.
Spring onion kallar vi knipplök eller salladslök. Vårlök är en däremot en blomma som på engelska kallas Yellow Star-of-Bethlehem.
Med syrup avses oftast en tjockare sockerlag, inte sirap. Vår sirap är snarast en golden syrup eller treacle.
Cumin är spiskummin. Kummin heter caraway eller caraway seeds.
Edit: Susanne påminde i kommentarerna om en annan klassiker: nämligen engelskans anchovies. Det är sardeller man använder i remouladsåsen och på pizzan, inte den kryddpepparkryddade skarpsill vi kallar ansjovis. Spara den till Janssons Frestelse.
Just det ... jag glömde en fransk:
Croque Monsieur (~åck mess-jö) är en knaperstekt trafikförolyckad herre, serverad på bröd.
Så.
(Bt, du skulle ha missat det; läs gärna också mitt gamla inlägg: Vem i helvete tror på sprit-myterna?)
