Vem i helvete är nyfiken på: Mariekex

Säg Mariekex och inte många står frågande över vad du talar om. Denna kexens urmoder. Denna lilla kaka som vid fikadags återfinns mellan lika många oljiga grovarbetarfingrar som salivgeggiga småbarnsfingrar. Avnjuten redan då världen var svartvit och gick lite för fort - och fortfarande idag medan vi Twittrar och samtidigt byter låt i Spotify på iPaden.

Säg Mariekex ... ja, gör det förresten. Säg "Mariekex".

Säg sedan namnet "Marie".

Med största sannolikhet uttalar du det första som "mari-e-kex" och det senare som "mari". Var kom det där e:t ifrån?

Jomen det är såklart ett produktnamn och då bestämmer ju tillverkaren vad de ska heta, eller hur? På förpackningen - om vi håller oss till det svenska "originalet" - står nu inte Mariekex utan "Guld Marie". Så, ska då Marie i "Guld Marie" uttalas med e på slutet?

Jag mailar och frågar: Vad skulle man mest troligt få höra i fabriken: -Nu ska vi göra en batch Mari, eller -Nu ska vi göra en batch Mari-e?

-Nu ska vi göra en batch Mari, skulle man säga, meddelar Jan Jägevall på Göteborgskex.

Inget e där alltså.

Ursprunget då? Ger det någon ledtråd? Var det den emigrerade bagarinnan Marië Koksen Bøfhus som 1887 bakade av ursprungskexet i en gjutjärnsspis i Majorna?

Nej, inte alls. Kakan skapades 1874 av bageriet Peek Frean i London, tillägnad brudparet Alfred av Sachsen-Coburg-Gotha och storfurstinnan Maria Alexandrovna av Ryssland. Den blev sedermera en riktig världshit. Idag kan man köpa Marie Biscuits, Maria Cookies, Galletas María, Guld Marie etc. lite varstans och få samma vaniljsöta små kex.

Med den historian hade det ju kanske legat närmare till hands med Mariakex (eller ~käx, som man stavade det då) kan tyckas. Ingen direkt förklaring till det där uttalade e:t där heller.

Så kan det röra sig om en fogebokstav? Alltså en sån som har tillkommit för att ordet ska ligga bättre i munnen. Vi säger ju som bekant inte kyrkgård, gatkök och nämndman - utan vi stoppar in o, u och e i skarven för att bilda de skönare kyrkogård, gatukök och nämndeman.

Men ligger verkligen "ma-ri-e-kex" bättre i munnen än "ma-ri-kex"? Visst, det känns väldigt ovant; men är det följsammare? Jag är inte säker.

Vad tror ni?


(Jag tänkte försöka undvika att gå in på uttalet av ordet kex. Detta eftersom tjex-folket ändå inte är kloka nånstans.)