Limerick à la ytterligheter


Som trogna läsare kanske minns så har ämnet varit limerickar ett par gånger här på Vem i helvete. Detta för att det varit så mycket haikus och andra halvmesyrer till versmått i ropet - och jag har velat slå ett slag för den ädla limerickformen. Versmåttens Rolls Royce. Eller versmåttens falukorv och makaroner. Beroende på hur man ser det.

Visst, som musikutövare sedan barnsben är jag väl lite rytmskadad. Versmått med sladdriga outlines gör mig alltid lite illa till mods. (Om man vill vara fri och slingrande - varför ens ha ett versmått liksom?).

För precis som i musiken har limericken ett groove. En rytmisk frasering över underliggande taktdelar. Den vanligaste rytmiska figuren i limericken får nog sägas vara tava-tatt (du minns väl musiklektionernas gamla taktstavelser?). Dvs två sextondelar och en åttondel, där åttondelen markerar ettan och sextondelarna alltså utgör upptakten till den. (Tänk riffet i Dio:s Holy Diver så förstår du vad jag menar. Möjligen bär det emot att sjunga "tatt tava-tatt tava-tatte ta" till en heavy metal-klassiker ... men det är nog bara ett sundhetstecken.)

Men limericken måste ju nu inte nödvändigtvis vara bemängd med denna rytmfigur. Så vad händer, tänkte jag, om man går till extremerna. Petar in så många stavelser som möjligt i versen - men fortfarande håller sig till formatet. Känns det fortfarande som en limerick? Och hur blir motsatsen? Hur fåordig kan man bli innan det faller isär till endast spillror av en limerick?

Såhär blev mina alster:


Det var kvinnan som tog bilen ner mot Väster-Närkebygden,
Men fick sladd för att hon tullat smått på Mäster-märkesbrygden.
När hon ratta runt och snurra,
slog hon i sin kussimurra.
Så nu går hon under epitetet "Ester Värk-i-blygden"


Alltså en stavelse på varje sextondel. Inte utrymme för vilopaus nånstans. Varje radavslut har förvisso två lediga sextondelar, men de blir till två sextondelars upptakt i nästa fras. Ettan ligger ju på tredje stavelsen i varje rad. Visst funkar den? Jag tycker det!

Så motsatsen. Det blev den här:

Gossen ifrån Hjo
han bodde i en sko
så grann och slank
men vad han stank
av fotsvett, må ni tro


Här är det istället åttondelar med avslutande fjärdedel som är grunden. Det gör att den fortfarande har åtminstone en hint av ett groove. Jag tycker faktiskt att den funkar.

Nu kan man, om man är förbannat djärv, gå ett steg längre. Tänk en limerick med stavelser på ettorna, och inget mer. En limerick med basen fjärdedel - om den nu fortfarande kan kallas limerick i det här skicket. Jag gör ett försök:

Pär i Ed
fick tarmvred
sket sen
tre män
på moped


Vad tycker ni? Är den godkänd?