Öppet brev till Norstedts ordboksredaktion

Hej!

Det här är, om jag inte missminner mig, fjärde eller femte gången jag kontaktar er i detta ärende. Det är dock första gången jag gör det i ett öppet brev på detta sätt. Detta brev går samtidigt till er e-postadress och ut på min blogg, vemihelvete.se.

Detta dels för att det inte hänt något med den felöversättning jag påpekat i er Engelska Ordbok, och för att ni tråkigt nog inte har besvarat mina mail, med undantag för en gång då jag fick svaret: "Tack för ditt mejl. Tjänsten kommer att utvecklas successivt och i samband med uppgraderingar kommer vi att se över synpunkter som har kommit in". Det var ett och ett halvt år sedan, och det tycks som att ni på något sätt tolkade mitt ärende som att jag hade synpunkter på hur er webbaserade tjänst fungerade, vilket inte alls var fallet.

Så till saken: För flera år sedan började jag lägga märke till att ordet "organic" (om odling och livsmedel) i engelskspråkiga tv-program och filmer med få undantag översattes till biodynamisk i de svenska undertexterna. Det förbryllade mig eftersom det engelska ordet syftar på naturbruk och grödor framställda utan kemiska bekämpningsmedel och konstgödning etc. - dvs det vi kallar ekologisk.

Biodynamik är en typ av naturbruk som, utöver ovanstående förhållningssätt, har andliga och ockulta föreställningar (astrologi, kosmisk energi, nedgrävda kadaverdelar) och förklaringsmodeller som innefattar mytologiska varelser (gnomer, undiner, sylfer och salamandrar). En lära som enligt upphovsmannen själv, österrikaren Rudolf Steiner, kommit till honom under hans telepatiska besök i andevärlden.

Den mest korrekta översättningen av organic i denna kontext är tveklöst ekologisk. Konceptet organic farming har inga som helst andliga eller ockulta konnotationer (http://en.wikipedia.org/wiki/Organic_farming).

Så jag kontaktade några av översättarna och frågade varför de översatte organic på detta missvisande sätt. Samtliga av de som svarade berättade att de gjorde det därför att de som referensverk i sitt arbete använde Norstedts Stora Engelska Ordbok, och att den översatte ordet precis så. Jag plockade upp ett exemplar och tittade efter, och det visade sig stämma. Senare fann jag även online-versionen av ordboken vilken listade samma översättning.

Jag kontaktade då er om saken - jag vill minnas att första gången var 2007. Därefter har jag gjort det några gånger till, men har alltså fått inga eller knapphändiga svar. Och översättningen organic - biodynamisk står fortfarande kvar.

Med detta öppna brev hoppas jag nu för det första få ett svar från er; är översättningen avsiktlig från er sida, och isåfall hur lyder resonemanget kring detta - eller är den ett misstag som har undgått rättelse i flera år? Och slutligen, kommer ni att åtgärda den?


Med vänlig hälsning,

Vemihelvete-Anders
Bloggare med intresse för språk, miljö och vidskepelser.


EDIT: Fantastiskt! Det tog bara några timmar så kom ett svar från Norstedts:

Hej Anders,

Tack för ditt mejl. Vi är glada över att få synpunkter från engagerade ordboksanvändare.

När det gäller det som du skriver att du har mejlat många gånger utan att få svar, så kan jag säga med ganska stor säkerhet att de mejl som når oss på ordboksredaktionen svarar vi på – ofta samma dag, så gott som alltid inom en vecka. Du fick också ett svar, som du själv skriver (den 27 mars 2012, dvs. för knappt ett år sedan, dvs. inte ett och ett halvt år sedan, om man ska vara petig), och varför du inte fick svar på de tidigare mejlen vet jag faktiskt inte, men jag tror att dina mejl vid de tillfällena helt enkelt inte nådde fram till oss på ordboksredaktionen.

Och så till själva sakfrågan. Ordet ”organic” har i våra ordbaser översättningen ”ekologisk” sedan en tid tillbaka, och i den senast utgivna av våra tryckta ordböcker (Norstedts stora engelska ordbok) finns den översättningen. I vår allra största engelska ordbok, Norstedts engelska ordbok – Professionell, finns dock den gamla översättningen kvar. Det kommer naturligtvis att korrigeras även där – om det kommer en ny tryckt upplaga. Det som gäller nu är ju främst det digitala.

Tyvärr finns översättningen ”biodynamisk” kvar även på vår tjänst ord.se. Av olika anledningar har vi inte haft möjlighet att uppdatera hela ordbasen på ganska länge, men kommer att göra det under våren. Då kommer alltså inte bara nytillagda ord utan även ändringar som har gjorts i äldre artiklar.

Hör gärna av dig om du har fler synpunkter.

Vänliga hälsningar
Håkan Nygren
Chef Norstedts Ordbok

Stort tack, Håkan Nygren, för svar och klargörande! Tackar även för rättelsen av när jag fick mailsvaret om uppgraderingar av webbtjänsten. (Mycket riktigt var det i mars 2012. Fel av mig.)

Det glädjer mig att höra att felet är rättat i den vanliga tryckta ordboken. Och jag hoppas innerligt att ni kommer att kunna åtgärda det även i den större professionella, då jag misstänker att det till stor del är denna som legat bakom felöversättningarna i film och tv. Jag hoppas också att ni snarast får möjlighet att komma åt er databas så ni kan ändra detta även på ord.se, för som du själv säger är det ju främst det digitala som gäller nu.

Jag håller lite utkik på ordet framöver så får vi se! Annars hörs vi igen! :)

Mvh
Anders

Fick mail från Google ...

Hej!
Det här är ett varningsmeddelande för att göra dig uppmärksam på att du måste åtgärda ditt AdSense-konto så att det uppfyller kraven i vår·programpolicy för AdSense. Mer information följer nedan, tillsammans med en beskrivning av vilka åtgärder du måste utföra.

Webbplats som påverkas: vemihelvete.se
Exempelsida där överträdelsen inträffade: http://www.vemihelvete.se/2009/03/vem-i-helvete-bygger-undermaliga.html
Åtgärd som krävs: Utför alla ändringar på webbplatsen inom 72 timmar.
Aktuell kontostatus: Aktiv

Förklaring av överträdelsen

BARNFÖRBJUDET/ SEXUELL HÄLSA ELLER SEXTIPS: Enligt vår programpolicy får AdSense-utgivare inte placera Google-annonser på sidor med barnförbjudet innehåll. Det kan innefatta vissa behandlingar som har att göra med sexuell hälsa och även tips och råd om sex. Mer information om den här policyn finns i vårt hjälpcenter (https://www.google.com/adsense/support/bin/answer.py?hl=sv&answer=105957).

SEXUELLA HJÄLPMEDEL och FETISCHER: Enligt vår programpolicy får AdSense-utgivare inte placera Google-annonser på sidor med barnförbjudet innehåll. Det innefattar innehåll med sexuell innebörd eller innehåll som inte kan anses familjevänligt, till exempel sexuella hjälpmedel, sexprodukter och fetischer. Mer information om den här policyn finns i vårt hjälpcenter (https://www.google.com/adsense/support/bin/answer.py?hl=sv&answer=105957).

Ja jösses ...

Detta alltså på grund av att jag skrev om en notis hos NBC om en olycka i sänghalmen som innefattade en tigersåg och en sån där pinne med batterier i som vibrerar, ni vet.

Under de år jag haft vemihelvete.se så har Google-annonserna genererat några sketna hundringar. De har långt ifrån ens täckt kostnaden för domännamnet. Så det kunde egentligen kvitta. Men å andra sidan gillar jag ju när det annonseras för pseudovetenskapliga hälsoprylar och annat lurendrejeri i samband med att jag sablar ner skiten i nåt inlägg (annonserna matchas ju som bekant på ord i inläggen). Bara vetskapen att charlatanerna fått betala en, om än ynka, summa för att synas på vemihelvete bredvid en text om hur verkningslös deras produkt är skänker mig stor tillfredsställelse. Så jag vill nog ändå ha kvar annonserna. Jag kommer därför att censurera inlägget. Dock så lite som möjligt. Återstår att se hur mycket det är.

EDIT: Jag pixlade över bilden på leksaken, och tog bort alla ord om densamma. Det dög inte för Google som nu har stängt av min AdSense. Nu är inlägget helt bortplockat och överklagan är skickad.

(Faximil av det ursprungliga inlägget går att se externt, här)

Vemihelvete förklarar: anekdotisk bevisföring

Faksimil från annons i Expressen

Den som vill sälja alternativa hälsoprodukter, det vill säga produkter som inte är vetenskapligt grundade eller evidensbaserade, står inför ett problem: Hur övertygar man kunden?

Det går såklart, som många gör, att försöka fejka en vetenskaplighet. Man kan klä en fotomodell i läkarrock. Man kan leta upp nån obskyr professor på dekis (eller helt enkelt fabricera en) och låta denne bli affischnamn för produkten. Man kan författa svepande förklaringar om energier, blockeringar och holism. Och man kan slänga in lite vetenskapliga termer, visa diagram och tabeller som egentligen inte betyder någonting eftersom de alla är dragna ur det proverbiala arslet.

Men den kanske vanligaste metoden är den att låta kunden komma till tals och berömma produktens fantastiska kvalitet, funktion och effekter.

I generella reklamsammanhang kallas det testimonials och finner sin styrka i att man som potentiell kund identifierar sig med och litar på andra kunders utsagor. Om jag är lite osäker på om det här är en bra grej så finns där andra, kanske precis i min situation och demografi, som tydligen har provat och är positiva.

Redan när det här reklamgreppet tas för vanliga konsumentprylar bör man ta det med en stor skopa skepsis. Finns ens de här personerna på riktigt? Det är ju trots allt företaget självt som publicerar lovorden från "Lars-Erik, Uddevalla" och "Margareta, 57". Och även om det skulle vara verkliga människors verkliga utsagor: hur representativt är urvalet av de utsagor vi får läsa? Gick det måhända fyrtioåtta sågningar på de två hyllningarna? Och det kanske viktigaste: Lars-Erik och Margareta må vara hederligt pålitligt folk - men betyder det att det de säger är fullständigt pålitligt?

När det gäller hälsoprodukter har vi ett besvärligt gap att överbrygga. Nämligen det att vi inte kan se produkten göra sitt jobb. Alla kan se om en smörgåsgrill fungerar. Lägger jag i en smörgås och den kommer ut varm och gyllene med härligt smält ost i mitten så har produkten fungerat enligt löfte. Det är rimligt att anta att det var just smörgåsgrillen och inga andra tillfälligheter som gjorde att smörgåsen kom ut varm och gyllene. Med hälsoprodukter är det besvärligare. Jag kan egentligen bara gissa mig till huruvida det är produkten i fråga som har orsakat den hälsoförbättring jag eventuellt upplever.

Vi människor är skapta för att dra orsakssamband. Det har vi haft stor nytta av evolutionärt. Så vi gör det ofta och gärna. Men vi överskattar ofta vår förmåga. Det kanske vanligaste felet är detta: om jag gör någonting och relativt kort därefter sker någonting, så måste det senare bero på det första. Det här felslutet är så vanligt att det fått ett namn: "Post hoc ergo propter hoc" vilket är latin för "efter detta, därför på grund av detta". Att det är ett galet antagande kan man enkelt bevisa: Tuppen gol, därefter gick solen upp. Alltså var det galandet som orsakade soluppgången. Eller?

Säg att jag har varit förkyld i en vecka. Jag är så less på att ligga sjuk så när en vän erbjuder mig den homeopatiska produkten Oscillococcinum så tar jag den. Och dra på trissor! Jag är frisk på ett par dagar! Jag kommer då antagligen att ta Oscillococcinum varje gång jag blivit förkyld. Och jag kommer att berätta för alla mina vänner om dess fantastiska effekt. Tanken att min förkylning rent statistiskt var i slutfasen och skulle läkt ut ändå på ett par dagar föresvävar mig inte. Jag har gjort en klockren "post hoc".

Så åter till de lovordande kunderna. När man använder folks egna utsagor för att försöka leda något i bevis (som t ex "det här magnetarmbandet fungerar mot trötthet, ledvärk och flatulens") kallas det för anekdotisk bevisföring. Anekdot i detta sammanhang betyder inte den lilla festliga storyn om när farbror Allan fick en hängränna i skallen, utan kort och gott en enskild persons återberättelse av någonting. Dess bevisvärde är i allt väsentligt lika med noll. Det gäller alldeles oavsett hur många anekdoter man än presenterar, eftersom 0 + 0 = 0.

Många som läser den här bloggen är bekant med begrepp som bias (förutfattade meningar och liknande som påverkar utfallet, både medvetet och omedvetet) och placeboeffekt (medicinsk förväntanseffekt). Dessa är ytterligare några aspekter som bidrar till anekdotens obefintliga bevisvärde.

Så vad göra, om man vill vara trovärdig och seriös? Jo, då ska man till att börja med undvika anekdoterna. Det som gäller är tester med dokumenterade observationer. Man får lov att konstruera sitt test så att man minimerar felkällorna. Man måste i en tillräckligt stor testgrupp jämföra vad som händer hos de som får produkten och de som får nåt till synes likadant, fast fejk (placebokontroll). Och man ska se till att vare sig de som testas eller de som har hand om testen vet vem som får vad (dubbelblindat). Sen dokumenterar man hela processen och resultaten noggrannt så att andra kan granska, utvärdera och kanske till och med upprepa testet.

Det finns ett namn för det du har sysslat med då: vetenskap. Alldeles äkta, riktig vetenskap.

Tyvärr är risken stor att det då visar sig att din alternativa hälsoprodukt är fullständigt verkningslös. Statistiken är tyvärr inte på din sida i det fallet. Du kan då välja att försöka uppfinna en ny och bättre produkt och göra nya tester, eller slå ifrån dig all vetenskap och kalla den trångsynt, oförstående och köpt - och gå tillbaka till fotomodellen i läkarrock och anekdoterna.

Förhållningsregler ur Bibeln

Så här med nytt år och allt tycker jag det kan vara läge att läsa på lite på viktiga förhållningsregler ur Bibeln (3 Mos 20-27)

• Var och en som förbannar sin far och mor skall straffas med döden. Han har ju förbannat sin far och mor, skulden för hans död är hans egen. (Mohahaha ... passa er noga, mopsiga tonåringar!)
  

• Om en man begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, skall både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan straffas med döden. (Varför läser inte prästen den här vid alla kyrkbröllop? Det vore väl påpassligt)
  

• Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen. (Ja, slå ihjäl bögarna för fan. De gör livet outhärdligt för alla andra.)
  

• Om en man har samlag med en kvinna under hennes menstruation och blottar hennes blods källa, liksom hon själv blottar den, skall båda utstötas ur sitt folk. (Hoppla. Säkrast att ha lampan släckt och täcket på at all times.)
  

• Om någon tar sin brors hustru till hustru, är det en vedervärdig handling. Han skändar sin bror, och de blir barnlösa. (... mm, såvida inte brorsan är död. För då träder svågerplikten in: 'Änkan skall inte gifta om sig med någon utanför släkten, utan hennes svåger skall ligga med henne, han skall ta henne till hustru och göra sin svågerplikt mot henne.' - 5 Mos 25)
  

• En man eller en kvinna som har en ande från en död eller en spådomsande i sig skall straffas med döden. Man skall stena dem, skulden för deras död är deras egen. (Eh. Ja. Såklart.)

Nej. Den som för ett ögonblick inbillar sig att det här är nåt annat än påhitt av vanliga människor i mellanöstern för 2500-3000 år sedan borde kamma till sig. VARFÖR håller vi sånt här strunt heligt idag?

Timing

Måste faktiskt dela med mig: Jag satt just och lyssnade på Blind Eye Halo med Soilwork samtidigt som @_jorgen_e på Twitter postade den här animerade gif-bilden:

Och magi uppstod. Testa själv:

Jag kan även bekräfta att den funkar utmärkt med en annan av mina favoritlåtar:

#angeläget_kvalitetsbloggande

Twitter är bäst. Facebook är sämst. Och tvärtom.

Den senaste veckan har jag hamnat i några kortare ordväxlingar om Twitter vs. Facebook.

De har inletts på typ samma sätt. Jag har nämnt nåt om Facebook - på Twitter ska väl tilläggas - och fått svaren, ungefär: Facebook suger. Jag loggar aldrig in längre. Jag har gått ur Facebook. Jag kör uteslutande Twitter nu. Twitter är så mycket bättre.

Helt okej för mig. Du ska självklart hänga i de sociala medier du gillar.

Däremot har jag lite svårt att förstå jämförelsen. För mig är användningsområdena så skilda att det nästan blir som att jämföra Wikipedia och Prisjakt.

Facebook använder jag för att interagera med mina vänner. Dvs IRLosarna. De jag hänger med, går och tar en öl med, har växt upp med, gått i plugget med eller jobbat med. Eller rättare sagt, de jag gillar av dessa. Där är jag med i gruppchatten "aw på torsdag?", eventet "Inflyttningsfest" och fotoalbumet "Kroatien 2012". Jag använder ibland listor när jag postar nåt, beroende på vilka jag tycker det berör. Och ibland, som sagt, ända ned till gruppchatten med en handfull folk om en förestående bira.

Twitter använder jag för att publikt spy ut min skit (dvs tankar/funderingar/åsikter och fullständigt trams på upp till 140 tecken) till mer eller mindre bekanta och fullständiga främlingar. Och läsa och diskutera deras skit. Man pratar vitlöksmarinad med en generaldirektör, diskuterar en DN-artikel med en bildlös och anonym twittrare med nicket @Frustbock och byter roliga översättningsmissar med Kikki Danielsson.

Självklart är inte de här användningsområdena fullständigt exklusiva för respektive tjänst. Man kan posta skit med sekretessinställningen "Offentlig" på Facebook också, och hoppas på att folk går loss på Dela-länken. Och man kan skicka DM (direktmeddelande) och vara myshemlig på Twitter. Man kan, men dessa bonusfeatures är verkligen inte deras starkaste sidor.

Så därför är det svårt, menar jag, att utröna vilken tjänst som är bättre än den andra.

Tekniskt sett så är Twitter en smärre katastrof. Diskussioner trådas inte; det är ett litet helvete om man kommer i efterhand att försöka lappa ihop vem som sa vad och när. Begränsningen på 140 tecken - som ju är vald så och ingen teknisk begräsning - gör att längre repliker måste delas upp i flera poster. Fine. Men nån förbannat irriterande bugg (feature?) i gränssnittet gör att i flera lägen visas bara den sista av de delade posterna. Bilder som postats hamnar i en liten tillfällig rulle där de efter ett tag faller bort och försvinner. Det kryllar av "Oops, something went wrong" och andra felmeddelanden. Tredjepartsapplikationer tar hand om och fixar några av besynnerligheterna, men långt ifrån alla.

Innehållsmässigt sett är dock ofta Facebook en smärre katastrof. Sponsrade meddelanden och sociala annonser mitt ibland övrigt innehåll. Spel-invites och testresultat och automatgenererat skräp som ser ut att komma från din vän. Det går förvisso att få bort en stor del genom rätt inställningar och blockera-funktionen. Men inte allt. I gengäld bjuder Facebook på den för närvarande (i mitt tycke)
bästa minst dåliga instant messaging-appen för mobilen och skrivbordet, Facebook Messenger. Den kan allt det som den inbyggda chatten/meddelandeboxen kan vad det gäller att kommunicera med folk som är påloggade på sajten - men framförallt med de icke påloggade men som har mobilappen. Snabbt, enkelt och push-notifierat. I min bekantskapskrets täcker den in betydligt fler än WhatsApp, Skype, Touch, Kik och whatstheirnames. Facebook uppdaterar även min telefon med bekantas aktuella kontaktuppgifter så att det inte blir mitt jävla ansvar att hålla reda på andras tappade lurar, bytta jobb och nya sim-kort.

Klientelmässigt så är det måhända en skillnad mellan tjänsterna. Twitter är, eller åtminstone var, en tummelplats för många inom media, journalistik, reklam och kommunikation. Alltså folk som är vana att "skapa content" och uttrycker sig ganska väl i text. Ställer man det mot Facebook som fångar in alla människor, och därigenom även de där statusuppdateringen kanske är den enda skrivna text de har formulerat på en dag, så blir det förstås påtagligt. Men skulle du störa dig så till den grad på taffligheten är det inte svårare än ett klick på "Ta bort vän" (eller "Visa inte i nyhetsflödet" om du vill vara mindre drastisk). Att avsluta sitt Facebook-konto pga detta känns lite tramsigt och onödigt elitistiskt.


Det var mina 5 cents. Så vilken tjänst är då bäst av Twitter och Facebook? Svar: ansjovissmörgås.

Favorit i repris: Obama om religion

"[...] given the increasing diversity of America's population, the dangers of sectarianism are greater than ever. Whatever we once were, we are no longer a Christian nation; at least not just; we are also a Jewish nation, a Muslim nation, a Buddhist nation, a Hindu nation, and a nation of nonbelievers.

And even if we did have only Christians in our midst, if we expelled every non-Christian from the United States of America, whose Christianity would we teach in the schools? Would we go with James Dobson's, or Al Sharpton's? Which passages of Scripture should guide our public policy? Should we go with Leviticus, which suggests slavery is ok and that eating shellfish is abomination? How about Deuteronomy, which suggests stoning your child if he strays from the faith? Or should we just stick to the Sermon on the Mount - a passage that is so radical that it's doubtful that our own Defense Department would survive its application? So before we get carried away, let's read our bibles. Folks haven't been reading their bibles.

Which brings me to my second point; democracy demands that the religiously motivated translate their concerns into universal, rather than religion-specific, values. It requires that their proposals be subject to argument, and amenable to reason. I may be opposed to abortion for religious reasons, but if I seek to pass a law banning the practice, I cannot simply point to the teachings of my church or evoke God's will. I have to explain why abortion violates some principle that is accessible to people of all faiths, including those with no faith at all.

Now this is going to be difficult for some who believe in the inerrancy of the Bible, as many evangelicals do. But in a pluralistic democracy, we have no choice. Politics depends on our ability to persuade each other of common aims based on a common reality. It involves the compromise, the art of what's possible. At some fundamental level, religion does not allow for compromise. It's the art of the impossible. If God has spoken, then followers are expected to live up to God's edicts, regardless of the consequences. To base one's life on such uncompromising commitments may be sublime, but to base our policy making on such commitments would be a dangerous thing. And if you doubt that, let me give you an example.

We all know the story of Abraham and Isaac. Abraham is ordered by God to offer up his only son, and without argument, he takes Isaac to the mountaintop, binds him to an altar, and raises his knife, prepared to act as God has commanded.

Of course, in the end God sends down an angel to intercede at the very last minute, and Abraham passes God's test of devotion.

But it's fair to say that if any of us leaving this church saw Abraham on a roof of a building raising his knife, we would, at the very least, call the police and expect the Department of Children and Family Services to take Isaac away from Abraham. We would do so because we do not hear what Abraham hears, do not see what Abraham sees. So the best we can do is act in accordance with those things that we all see, and that we all hear, be it common laws or basic reason.

[...]

So we all have some work to do here. But I am hopeful that we can bridge the gaps that exist and overcome the prejudices each of us bring to this debate. And I have faith that millions of believing Americans want that to happen. No matter how religious they may or may not be, people are tired of seeing faith used as a tool of attack. They don't want faith used to belittle or to divide. They're tired of hearing folks deliver more screed than sermon. Because in the end, that's not how they think about faith in their own lives."

Mamma ringer.

-Ja, det är Anders!
-Jahadu den där teven du hjälpte mig att köpa, den fungerar inte alls idag. INGENTING FUNGERAR!
-Jaså, det var illa? Vad är problemet?
[läser innantill från tv-skärmen]
-Det betyder att den inte har nån insignal. Har du satt på Boxer-boxen?
-Vad är det?
-Den som står under teven. Den du siktar på när du byter kanal.
-Men ojoj så mycket olika saker det ska vara!
-Det är inte en enda pinal mer än du hade med gamla teven! Den där boxen hade du sen innan. Dessutom har jag beställt en liten grej som är på väg i posten, som gör att du kan stoppa Boxer-kortet direkt i teven. Då kan du ta bort boxen. Men för nu måste du sätta på den. Är den på? Ser du om den lyser?
-Jaså, nej den är svart.
-Då sätter du på den.
-Jaha! Vad trycker jag på då då? Play står det här ... och .... rewind ...
-Men va, står det Play på Boxer-boxen? Nej men du ... läser inte du på videon nu?
-Jo men du, det är ju videon det där!
- Mm ... vad ska du med video till förresten ... när tittade du på den senast egentligen? Du borde koppl... eller skitsamma ... lyser Boxer-boxen?
-Hur ser jag det då?
-Du tittar på den.
-Jaha, ja det är nån ring som lyser...
-Ja det låter lovande. Då är den nog p...
-... det står standby...
-Jas...jaha... svårt att säga om den är på eller av på den infon. Kan vara vilket som. Du får prova. Med teven fortfarande på - tryck på, eller av ... vilket det nu blir, boxen!
-Hur gör jag det då?
-Men den är ju inte ny, snälla mamma! Gör så som du gjort när du slagit igång för att titta på tv!
-Jamen det är ju så mycket nytt här! Inte kommer väl jag ihåg det!
-Kommer ihåg?! Din gamla pajade ju för mindre än en vecka sen!
-Ja ... nej jag borde inte trycka och krångla så jag förstör nånting ...
- Men du, inte förstör du vä...
- ... och så har jag ju ringt efter [väninnans son som råkade vara i närheten och hjälpte henne koppla in teven igår]!
-Men VA?! Har du ringt efter honom?! Så nu ska han vara support för att han råkade vara snäll och hjälpte till igår? Snälla du, jaga inte honom ...
-Nej jag jagar inte, jag ringde bara [mamman] och fick hans nummer och då var det en på hans jobb som svarade och sa att jag skulle ringa [mobilnr] och prata in ett meddelande så jag gjorde det och sen ringde [mamman] och berättade att han ringt upp och sa att den [yngre sonen] var i närheten så han skulle komma och hjälpa ...
- Åh. Herre. Min. Je.
-Du, det ligger en sladd bredvid här ... kanske den måste sitta i?
-Vaddå för en sladd?
-En vit. Ihoplindad. I en plastpåse.
-Du tänkte att den har åkt ur, lindat ihop sig och lagt sig i en plastpåse sen igår när det fungerade?
-Jag vet inte alls jag hur det fungerar. Ska vi sluta förresten? Du verkar upptagen med datorn.
-Upptagen med datorn?! Jag sitter och surfar febrilt efter en manual eller en bild på din fjärrkontroll så jag har en susning om vad du skulle kunna prova att trycka på ...
-Neeej, inte vågar jag trycka på nånting. Då kanske jag förstör.
-MEN VAD RINGER DU MIG FÖR DÅ? VILLE DU LIKSOM BARA UPPLYSA MIG OM ATT DET INTE FUNGERAR OCH JAG SKULLE TACKA FÖR INFORMATIONEN, SÄGA GODDAG OCH LÄGGA PÅ ELLER?!
-Bråka inte på mig! Det är inte så lätt!
-Nej, det är sant. Förlåt. Det blev lite ... jobbigt i hjärnan bara ...
-Jag ska ringa [svågern] sen och se om han kan komma ikväll!
-Ja. Gör så. Kan inte du be att han ringer till mig då?
-Kan jag väl. Varför då?
-Jag vill dels höra vad det var för fel så jag vet till nästa gång. Dels vill jag förvarna honom om att det kommer en CA-modul i din brevlåda och att han tyvärr kommer få göra en uttryckning till då.
-Jaha ska jag ha ännu mer saker!?!
-Åkejhejdåmamma! Vi hörs!
-Du nu måste jag åka ner och låsa upp för PRO-pysslet!
-Mmm! Hörs sen. Kram hej!
-Hej då!

*är vibrerande geleklump på golvet**skriver terapi-referat på bloggen*

"Your a fag and nobody cares go burn in hell queer.!"

Religiösa homofober i USA kom på en fräsig slogan för en tid sen: "God made Adam and Eve, not Adam and Steve".

Jag har ju lite svårt för religiöst folk som går så långt så de tror på skapelseberättelsen. Och i synnerhet sådana som anför dylika dumheter som argument för sin ignoranta homofobi.

Så jag kunde såklart inte låta bli att peta lite med en pinne i myrstacken. Och se, en myra kröp upp ...

Ge en man en fisk ...

Ge en man en fisk och han är mätt för en dag. Lär honom fiska och han är mätt för livet, säger man ju. Här är olika politiska ideologiers varianter på denna klassiker i min, givetvis obestridligt korrekta, tolkning (från Twitter):

Varför är det egentligen så ...

Varför är det egentligen så att hamburgerkedjorna tycker att folk som gillar ketchup kan få sin dipsås gratis, medan vi andra får betala extra för vår?

Jag mailar med Posten

Det är 3 september. Jag har ett ärende där jag behöver logga in på Mina Sidor på Posten.se. Så jag klickar in mig, anger min e-postadress och det lösenord jag är tämligen säker på att jag har där. Men det går inte alls bra:

Ojdå. Jag måste ha fått lite hjärnsläpp. Glömt vilket lösenord jag hade här. För visst har jag reggat mig på Mina Sidor nån gång? Jag går för säkerhets skull till registreringssidan, fyller i alla mina uppgifter och klickar OK.

Hmm. Kan det vara så att "Internt fel" är Postens något besynnerliga sätt att tala om att jag faktiskt ÄR registrerad redan. De kan ju ha varit lite lata och inte orkat koda ihop en felhantering för det. Nåväl, jag går tillbaka till inloggningen, klickar på Glömt lösenordet, fyller i min e-postadress och klickar på Skapa nytt lösenord ...

Gladare grannar med komprimerat!

Ni kanske känner igen problemet. Klockan är 23.45 on a school night. En drama-action-mystery-comedy-romance-thriller rullar. Och volymen är alldeles perfekt för att höra vad alla säger ...

Plötsligt börjar pukor dåna, rymdskepp sprängas, hjältar och skurkar att vråla på varandra och köra omkull med Ford Pintos. I vad som känns som 750 decibel. Man kastar sig på fjärrkontrollen och får bukt med dundret precis i det ögonblick då filmen övergår till en tystlåten dialogscen som man nu inte lyckas uppfatta ett ord av.

Jag har absolut inget emot en mäktig ljudupplevelse. Men ibland går det lite till överdrift med dynamiken. Den är ofta mer dimensionerad för en biosalong eller kåk på landet än en tvåa i stan runt midnatt.

Så jag har en tid funderat på om man inte skulle kunna klämma in en kompressor/limiter (en ljudbehandlare som enkelt uttryckt minskar spannet mellan starka och svaga ljud) för att få lite pli på det här problemet. Höja snacket och sänka explosionerna, helt enkelt. Och nu kom jag till skott ...



Hjärtat i min mediasetup är en liten Fujitsu Siemens Esprimo Q5030, en vanlig PC i miniformat på vilken jag kör Windows 7 och mediacentret XBMC. Alltså ett helt öppet system som jag gör vad jag vill med. Att köpa och ställa in ytterligare en burk i form av en hårdvarukompressor i skåpet känns både dumt och överflödigt. En mjukvarulösning är det som gäller. Det kanske inte blir helt lätt, men det blir med största säkerhet kul och intressant ...