8 november 2014

Vem i helvete tror inte på evolutionen?

Till vänster: varg. Till höger: hund av rasen russkiy toy.


På någonstans mellan 11 000 - 16 000 år har vargen, Canis lupus (mest troligt en numera utdöd förfader till vår moderna varg) genom avel blivit till hunden, Canis lupus familiaris, som vi känner den idag.

Det kan tyckas som en lång tid, men i perspektivet att jorden är 4,54 miljarder år gammal och att liv har existerat på den i 3,6 av dessa så är ~16 000 år bara ett ögonblick. Och i detta ögonblick av tid har den vilda vargen blivit vita små pälsbollar med koppel och en tant ansluten i andra änden. Till exempel.

Så frågan blir uppenbar: Vem i helvete tror inte på evolutionen?

Ganska många, tyvärr. 20% av svenskarna uppger att de inte tror på evolutionen. Samma siffra i USA är sanslösa 60%.

-Ja men vänta, invänder någon, det är ju människan som har avlat fram hundraserna! Det skulle ju snarare utgöra ett bevis för intelligent design!

Nej, verkligen inte. Människan ligger inte bakom de mutationer som i små små steg har modifierat arvsmassan hos Canis lupus. Människan ligger inte heller bakom de mekanismer för arv och fortplantning som fört den modifierade arvsmassan vidare. Det enda man skulle kunna säga att vi människor varit inne och petat i är urvalet. Och urval sker ändå, utan vår inblandning. Inte ett urval på samma kriterier såklart. Vi kanske ser fördelar med gosig päls och vänligt kynne - medan det i det vilda är andra saker som är fördelaktiga. Men likväl är de urval. I fallet hunden var vi var med och petade i processen; vi skyndade på den och förgrenade den mer än vad naturen skulle ha gjort. Men processen existerar ändå, alldeles oberoende av oss.

-Jo men alltså, invänder nån annan, evolutionen ÄR BARA EN TEORI!

Du förväxlar den vetenskapliga innebörden av ordet teori med den vardagliga. När vi till vardags säger att vi har en teori menar vi oftast nåt vi tror och misstänker men inte har några belägg för. Den beskrivningen når inte ens upp till statusen hypotes i den vetenskapliga världen. En vetenskaplig teori är den förklaringsmodell som inskaffad kunskap, vetenskapliga fynd, vetenskapliga experiment och andra sorters bevis stödjer. Dvs så nära den absoluta sanningen vi kan komma. Som jämförelse: gravitationen är också en teori.

-Okej, säger ytterligare någon [Hur många ÄR dom egentligen?!], men nu är ju faktiskt både hunden och vargen en pälsbeklädd gynnare med ett ben i varje hörn och en känslig nos längst fram bland munnen! Jag kan köpa att det försiggår mikroevolution som ger små förändringar, men inte makroevolution som gör en mollusk till en mammut!

Det finns ingen funktionell skillnad på mikro- och makroevolution. Det är bara vissa evolutionsförnekare som använder begreppen på det sättet. När biologer använder begreppen är det för att definiera storleken på de evolutionära sprången. Makroevolution är bara massor av mikroevolution. Makroevolution är bara mikroevolution under väldigt lång tid. Återigen ... 3,6 MILJARDER ÅR, folks!


Det är väl orimligt att tro att vi någonsin kommer ner i 0% evolutionsskepsis. Men 20% är lite väl högt för ett land med så pass hög kunskapsnivå ... för att inte tala om 60% ... eller som i vissa religiösa kretsar: 92% (Jehovas vittnen). Men man kanske i alla fall vågar hoppas på en förbättring. Nu har ju till och med påven erkänt evolutionen.



Faktareferenser:
http://en.wikipedia.org/wiki/Origin_of_the_domestic_dog
http://en.wikipedia.org/wiki/Age_of_the_Earth
http://en.wikipedia.org/wiki/Life
http://en.wikipedia.org/wiki/Level_of_support_for_evolution
http://en.wikipedia.org/wiki/Scientific_theory
http://en.wikipedia.org/wiki/Hypothesis
http://en.wikipedia.org/wiki/Macroevolution#Misuse


Läs mer ...

17 september 2014

Tankar om och till den SD-röstande åkaren


Igår publicerade Aftonbladet ett inlägg av åkaren Björn Gustavsson (http://www.aftonbladet.se/.../politik/article19543273.ab) som berättade varför han hade röstat på Sverigedemokraterna. Björn skriver att han röstade på SD av missnöje och att orsaken till missnöjet är att han anser att politiker inte lyssnar. Det handlade om frågan kring s.k. fri cabotage i transportbranschen en fråga på EU-nivå som Sverige f.ö. riskerar ett överträdelseförfarande om vi inte efterlever. Jag bekymras över ett antal saker i Björns resonemang:

- Björn drar slutsatsen att politikerna inte lyssnar baserat på en yrkesspecifik fråga där utfallet inte blivit så som Björn med åkarkollegor hade önskat. Är det verkligen fog för en dylik slutsats (dvs att de etablerade partiernas politiker inte lyssnar) och konsekvens (dvs att lägga sin röst på ett främlingsfientligt parti med rötterna i nynazist- och vit makt-rörelsen)?

- Kanske skulle politikerna ha lyssnat om någon hade talat. Man vill ju fråga Björn: Har du på något sätt gjort dig hörd om saken innan - till media eller till din riksdagsledamot - eller väntade du till efter lagd SD-röst med att skicka en insändare till tidningen? Ingen politiker, hur än lyhörd, kan höra någon som sitter missnöjd hemma på kammarn och håller käft. Jag hade själv aldrig uppmärksammat cabotagefrågan innan jag läste inlägget. Jag har, trots intresse för politik och rätt flitigt nyhetsläsande, helt missat den. Måhända för att jag endast är människa - precis som våra politiker.

- Kanske har politikerna lyssnat, men inte funnit några rimliga argument för att föra en sådan politik. I synnerhet inte då Sverige ingår i en union där frågan varit uppe. Politiken kan inte sätta upp skyddsmurar för att konservera varje yrke i exakt den form det alltid har haft. Vi går mot en globalare värld med öppnare gränser. Har man problem med det senare, ja då kanske man helt enkelt är SD:are på riktigt, i själ och hjärta.

- Björn menar att SD är de enda som lyssnat då de säger sig vara emot det fria cabotaget. SD står i opposition och har inte haft något direktinflytande över politiken. De kan således lova nästan vad som helst till nästan vem som helst, i synnerhet i frågor som inte drar så stort allmänintresse till sig. Om det betyder att de verkligen lyssnar, eller bara är opportunister och populister, tål att diskuteras. SD har ingen makt att driva igenom några egna frågor och behöver således inte stå till svars för vad de lovar. De vet också mycket väl att de har chans till starkt stöd på landsbygden, och har lagt mycket krut på att åka runt där och "lyssna" och lova.


Mina grubblerier efter inlägget blir således: Hur många Björn finns det inte därute i landet? Om vi som är starkt emot SD och väldigt bekymrade över valutgången nu slutar skrika och raljera och istället lyssnar och reflekterar - skulle SD-röstaren då själv lyssna och reflektera? Media har skrivit nästan oavbrutet om de här sakerna i fyra års tid, och det har bevisligen inte nått fram.

Hur bryter man igenom en till synes bergfast ovilja att ta till sig?

Läs mer ...

24 juli 2014

Om att "förlora kampen" mot cancern


Det är nuförtiden närmast legio att säga eller skriva om nån som gått bort i cancer att de har "förlorat kampen mot cancern". Många reflekterar nog inte över uttrycket; vissa tycker att just kamp är ett bra ord som signalerar och ger styrka. Och vissa andra tycker att det är ett missvisande uttryck som kanske till och med kan göra människor förstämda. Jag tillhör de senare och jag ska här förklara varför:

Den som ställer upp till kamp, i ordets generella bemärkelse, företar sig om inte ett aktivt val så i alla fall en aktiv handling. Man förbereder sig oftast för sin kamp. Man kanske övar och skaffar sig färdigheter. Man är aktiv. Man strider. Man strävar. Man arbetar hårt.

Cancer är något som drabbar en. Därefter kommer mest väntan.

Det är väntan på provsvar, väntan på behandling. Väntan på nya prover. Väntan på besked. Och på mer behandling. Man väntar och hoppas, och hoppas och väntar. Man hoppas på att inte råka på komplikationer. Man hoppas på att behandlingen ska ta som förväntat. Man hoppas att provsvar och läkare ska säga att allt går åt rätt håll, att man har en chans att bli frisk.

I en kamp finns oftast en förlorare. En som inte hade övat och förberett sig lika bra. En som inte strävade lika hårt. En som var lite sämre. En som inte riktigt räckte ända fram.

Och det passar väl på boxningsmatchen och fotbollsderbyt. Och på en massa andra områden där människor för en aktiv kamp. Men inte på den sjuke. Jag vill inte lägga konnotationer av förlorare på nån som gått bort i en svår sjukdom. Eller i sinnet på nån som fått ett sjukdomsbesked. Och nu mest bara väntar. Och hoppas.


Det är min personliga uppfattning. Du är självklart fri att ha din, och att använda vilket uttryck du vill. Inte minst om du är den drabbade. Men jag väljer bort "förlorat kampen" om sjukdom.




Läs mer ...

21 november 2013

Jag mailar med Samsungs support


Jag uppdaterade min Samsung Smart-TV och fick plötsligt problem med att mina appar i mobilen och surfplattan inte längre kunde hitta teven. Så jag kontaktade supporten:

Hej Samsung! :)

Efter senaste programuppdateringen (001040) i min Samsung UE-55ES6100 Smart-TV så hittas den inte längre av externa appar.

Den har fungerande nätverksanslutning som vanligt, och apparna i Smart Hub fungerar (Youtube, Netflix etc). Men TV:n kan inte hittas av t ex Smart View i mobilen.

Inget annat är ändrat sedan innan uppdateringen. Alla enheter är anslutna till samma WiFi-router. (Bild bifogas: TV överst. Mobil under.)

Vad kan vara fel?

Mvh /Anders

Hej Anders

Mjukvaran i TVn verkar inte ha regristrerat uppdateringen. Rekommenderar en återställning av Tvn. För att göra återställningen går du in på Tvns meny, väljer support - självdiagnos- återställ. Koden som Tvn kommer be om är 0000.

Jag vet inte riktigt vad regristrering av uppdateringar är och varför sådana är avgörande för just identifieringen i nätverket och inget annat. Men en återställning är ändå alltid en god idé. Jag körde.


Läs mer ...

8 juli 2013

Vad tror en troende på idag?


Jag undrar ofta vad tusan en troende kristen egentligen tror på idag.

Skapelseberättelsen? Den pratande ormen? Noas ark? Att Adam blev 930 år gammal, Noa 950 år, Set 912 år, Enosh 905 år, Kenan 910 år, Lemek 777 år, Metushelach 969 år? Att Moses delade ett hav?

Att Jesus gick på vatten? Att han gjorde vatten till vin? Att han helade en blind, en förlamad, en leprasjuk?

Att han återuppväckte döda och utfodrade 5000 personer med ett par fiskar och bröd? Att han drev ut demoner ur folk och in i svinhjordar och fick den att begå självmord utför ett stup?

Att det i himlen bor en allsmäktig farbror som har skapat allt detta? Som vakar över oss och lyssnar när vi talar telepatiskt med honom? Att han efter vår död belönar oss med salighet om vi följt hans regler, men straffar oss med plågor, eld och tandagnisslan i evighet om vi inte gjort det?

Att det är fullkomligt logiskt att denne evige och allsmäktige farbror valde att göra som mest väsen av sig i Mellanöstern för mellan 5000 och 2000 år sedan, och sedan dess tycks ha tagit siesta?

Att inget kan komma ur intet så därför behövs en skapare - men att denne skapare själv inte har behövt skapas utan bara finns, ur intet?


Kan man seriöst tro på något av detta i en tid när vi vet att jorden är 4,5 miljarder år gammal, att människan bara har funnits de senaste 200 000 åren. Att dagsljuset kommer från vår närmaste stjärna som är en av 400 miljarder andra, bara i vår egen galax. Att antropologi, paleontologi och genetik utom allt tvivel bekräftar att vi utvecklats från encelliga vattenlevande djur till primater till hominider till dagens Homo sapiens sapiens. När vi vet att himlen bara är solens, månens och stjärnornas ljus filtrerad genom vår atmosfär, ett 100 - 1000 km tjockt hölje av kväve och syre, full av flygplan och satelliter och anmärkningsvärt tom på allsmäktiga farbröder.

Det övergår faktiskt mitt förstånd.


Läs mer ...

21 februari 2013

Öppet brev till Norstedts ordboksredaktion


Hej!

Det här är, om jag inte missminner mig, fjärde eller femte gången jag kontaktar er i detta ärende. Det är dock första gången jag gör det i ett öppet brev på detta sätt. Detta brev går samtidigt till er e-postadress och ut på min blogg, vemihelvete.se.

Detta dels för att det inte hänt något med den felöversättning jag påpekat i er Engelska Ordbok, och för att ni tråkigt nog inte har besvarat mina mail, med undantag för en gång då jag fick svaret: "Tack för ditt mejl. Tjänsten kommer att utvecklas successivt och i samband med uppgraderingar kommer vi att se över synpunkter som har kommit in". Det var ett och ett halvt år sedan, och det tycks som att ni på något sätt tolkade mitt ärende som att jag hade synpunkter på hur er webbaserade tjänst fungerade, vilket inte alls var fallet.

Så till saken: För flera år sedan började jag lägga märke till att ordet "organic" (om odling och livsmedel) i engelskspråkiga tv-program och filmer med få undantag översattes till biodynamisk i de svenska undertexterna. Det förbryllade mig eftersom det engelska ordet syftar på naturbruk och grödor framställda utan kemiska bekämpningsmedel och konstgödning etc. - dvs det vi kallar ekologisk.

Biodynamik är en typ av naturbruk som, utöver ovanstående förhållningssätt, har andliga och ockulta föreställningar (astrologi, kosmisk energi, nedgrävda kadaverdelar) och förklaringsmodeller som innefattar mytologiska varelser (gnomer, undiner, sylfer och salamandrar). En lära som enligt upphovsmannen själv, österrikaren Rudolf Steiner, kommit till honom under hans telepatiska besök i andevärlden.

Den mest korrekta översättningen av organic i denna kontext är tveklöst ekologisk. Konceptet organic farming har inga som helst andliga eller ockulta konnotationer (http://en.wikipedia.org/wiki/Organic_farming).

Så jag kontaktade några av översättarna och frågade varför de översatte organic på detta missvisande sätt. Samtliga av de som svarade berättade att de gjorde det därför att de som referensverk i sitt arbete använde Norstedts Stora Engelska Ordbok, och att den översatte ordet precis så. Jag plockade upp ett exemplar och tittade efter, och det visade sig stämma. Senare fann jag även online-versionen av ordboken vilken listade samma översättning.

Jag kontaktade då er om saken - jag vill minnas att första gången var 2007. Därefter har jag gjort det några gånger till, men har alltså fått inga eller knapphändiga svar. Och översättningen organic - biodynamisk står fortfarande kvar.

Med detta öppna brev hoppas jag nu för det första få ett svar från er; är översättningen avsiktlig från er sida, och isåfall hur lyder resonemanget kring detta - eller är den ett misstag som har undgått rättelse i flera år? Och slutligen, kommer ni att åtgärda den?

Med vänlig hälsning,

Anders
Bloggare med intresse för språk, miljö och vidskepelser.

EDIT: Fantastiskt! Det tog bara några timmar så kom ett svar från Norstedts:


Hej Anders,

Tack för ditt mejl. Vi är glada över att få synpunkter från engagerade ordboksanvändare.

När det gäller det som du skriver att du har mejlat många gånger utan att få svar, så kan jag säga med ganska stor säkerhet att de mejl som når oss på ordboksredaktionen svarar vi på – ofta samma dag, så gott som alltid inom en vecka. Du fick också ett svar, som du själv skriver (den 27 mars 2012, dvs. för knappt ett år sedan, dvs. inte ett och ett halvt år sedan, om man ska vara petig), och varför du inte fick svar på de tidigare mejlen vet jag faktiskt inte, men jag tror att dina mejl vid de tillfällena helt enkelt inte nådde fram till oss på ordboksredaktionen.

Och så till själva sakfrågan. Ordet ”organic” har i våra ordbaser översättningen ”ekologisk” sedan en tid tillbaka, och i den senast utgivna av våra tryckta ordböcker (Norstedts stora engelska ordbok) finns den översättningen. I vår allra största engelska ordbok, Norstedts engelska ordbok – Professionell, finns dock den gamla översättningen kvar. Det kommer naturligtvis att korrigeras även där – om det kommer en ny tryckt upplaga. Det som gäller nu är ju främst det digitala.

Tyvärr finns översättningen ”biodynamisk” kvar även på vår tjänst ord.se. Av olika anledningar har vi inte haft möjlighet att uppdatera hela ordbasen på ganska länge, men kommer att göra det under våren. Då kommer alltså inte bara nytillagda ord utan även ändringar som har gjorts i äldre artiklar.

Hör gärna av dig om du har fler synpunkter.

Vänliga hälsningar
Håkan Nygren
Chef Norstedts Ordbok


Stort tack, Håkan Nygren, för svar och klargörande! Tackar även för rättelsen av när jag fick mailsvaret om uppgraderingar av webbtjänsten. (Mycket riktigt var det i mars 2012. Fel av mig.)

Det glädjer mig att höra att felet är rättat i den vanliga tryckta ordboken. Och jag hoppas innerligt att ni kommer att kunna åtgärda det även i den större professionella, då jag misstänker att det till stor del är denna som legat bakom felöversättningarna i film och tv. Jag hoppas också att ni snarast får möjlighet att komma åt er databas så ni kan ändra detta även på ord.se, för som du själv säger är det ju främst det digitala som gäller nu.

Jag håller lite utkik på ordet framöver så får vi se! Annars hörs vi igen! :)

Mvh
Anders

Läs mer ...

9 januari 2013

Vemihelvete förklarar: anekdotisk bevisföring


Den som vill sälja alternativa hälsoprodukter, det vill säga produkter som inte är vetenskapligt grundade eller evidensbaserade, står inför ett problem: Hur övertygar man kunden?

Det går såklart, som många gör, att försöka fejka en vetenskaplighet. Man kan klä en fotomodell i läkarrock. Man kan leta upp nån obskyr professor på dekis (eller helt enkelt fabricera en) och låta denne bli affischnamn för produkten. Man kan författa svepande förklaringar om energier, blockeringar och holism. Och man kan slänga in lite vetenskapliga termer, visa diagram och tabeller som egentligen inte betyder någonting eftersom de alla är dragna ur det proverbiala arslet.

Men den kanske vanligaste metoden är den att låta kunden komma till tals och berömma produktens fantastiska kvalitet, funktion och effekter.

I generella reklamsammanhang kallas det testimonials och finner sin styrka i att man som potentiell kund identifierar sig med och litar på andra kunders utsagor. Om jag är lite osäker på om det här är en bra grej så finns där andra, kanske precis i min situation och demografi, som tydligen har provat och är positiva.

Redan när det här reklamgreppet tas för vanliga konsumentprylar bör man ta det med en stor skopa skepsis. Finns ens de här personerna på riktigt? Det är ju trots allt företaget självt som publicerar lovorden från "Lars-Erik, Uddevalla" och "Margareta, 57". Och även om det skulle vara verkliga människors verkliga utsagor: hur representativt är urvalet av de utsagor vi får läsa? Gick det måhända fyrtioåtta sågningar på de två hyllningarna? Och det kanske viktigaste: Lars-Erik och Margareta må vara hederligt pålitligt folk - men betyder det att det de säger är fullständigt pålitligt?

När det gäller hälsoprodukter har vi ett besvärligt gap att överbrygga. Nämligen det att vi inte kan se produkten göra sitt jobb. Alla kan se om en smörgåsgrill fungerar. Lägger jag i en smörgås och den kommer ut varm och gyllene med härligt smält ost i mitten så har produkten fungerat enligt löfte. Det är rimligt att anta att det var just smörgåsgrillen och inga andra tillfälligheter som gjorde att smörgåsen kom ut varm och gyllene. Med hälsoprodukter är det besvärligare. Jag kan egentligen bara gissa mig till huruvida det är produkten i fråga som har orsakat den hälsoförbättring jag eventuellt upplever.

Vi människor är skapta för att dra orsakssamband. Det har vi haft stor nytta av evolutionärt. Så vi gör det ofta och gärna. Men vi överskattar ofta vår förmåga. Det kanske vanligaste felet är detta: om jag gör någonting och relativt kort därefter sker någonting, så måste det senare bero på det första. Det här felslutet är så vanligt att det fått ett namn: "Post hoc ergo propter hoc" vilket är latin för "efter detta, därför på grund av detta". Att det är ett galet antagande kan man enkelt bevisa: Tuppen gol, därefter gick solen upp. Alltså var det galandet som orsakade soluppgången. Eller?

Säg att jag har varit förkyld i en vecka. Jag är så less på att ligga sjuk så när en vän erbjuder mig den homeopatiska produkten Oscillococcinum så tar jag den. Och dra på trissor! Jag är frisk på ett par dagar! Jag kommer då antagligen att ta Oscillococcinum varje gång jag blivit förkyld. Och jag kommer att berätta för alla mina vänner om dess fantastiska effekt. Tanken att min förkylning rent statistiskt var i slutfasen och skulle läkt ut ändå på ett par dagar föresvävar mig inte. Jag har gjort en klockren "post hoc".

Så åter till de lovordande kunderna. När man använder folks egna utsagor för att försöka leda något i bevis (som t ex "det här magnetarmbandet fungerar mot trötthet, ledvärk och flatulens") kallas det för anekdotisk bevisföring. Anekdot i detta sammanhang betyder inte den lilla festliga storyn om när farbror Allan fick en hängränna i skallen, utan kort och gott en enskild persons återberättelse av någonting. Dess bevisvärde är i allt väsentligt lika med noll. Det gäller alldeles oavsett hur många anekdoter man än presenterar, eftersom 0 + 0 = 0.

Många som läser den här bloggen är bekant med begrepp som bias (förutfattade meningar och liknande som påverkar utfallet, både medvetet och omedvetet) och placeboeffekt (medicinsk förväntanseffekt). Dessa är ytterligare några aspekter som bidrar till anekdotens obefintliga bevisvärde.

Så vad göra, om man vill vara trovärdig och seriös? Jo, då ska man till att börja med undvika anekdoterna. Det som gäller är tester med dokumenterade observationer. Man får lov att konstruera sitt test så att man minimerar felkällorna. Man måste i en tillräckligt stor testgrupp jämföra vad som händer hos de som får produkten och de som får nåt till synes likadant, fast fejk (placebokontroll). Och man ska se till att vare sig de som testas eller de som har hand om testen vet vem som får vad (dubbelblindat). Sen dokumenterar man hela processen och resultaten noggrannt så att andra kan granska, utvärdera och kanske till och med upprepa testet.

Det finns ett namn för det du har sysslat med då: vetenskap. Alldeles äkta, riktig vetenskap.

Tyvärr är risken stor att det då visar sig att din alternativa hälsoprodukt är fullständigt verkningslös. Statistiken är tyvärr inte på din sida i det fallet. Du kan då välja att försöka uppfinna en ny och bättre produkt och göra nya tester, eller slå ifrån dig all vetenskap och kalla den trångsynt, oförstående och köpt - och gå tillbaka till fotomodellen i läkarrock och anekdoterna.

Läs mer ...

6 januari 2013

Förhållningsregler ur Bibeln


Så här med nytt år och allt tycker jag det kan vara läge att läsa på lite på viktiga förhållningsregler ur Bibeln (3 Mos 20-27)


- Var och en som förbannar sin far och mor skall straffas med döden. Han har ju förbannat sin far och mor, skulden för hans död är hans egen. (Mohahaha ... passa er noga, mopsiga tonåringar!)

- Om en man begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, skall både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan straffas med döden. (Varför läser inte prästen den här vid alla kyrkbröllop? Det vore väl påpassligt)

- Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen. (Ja, slå ihjäl bögarna för fan. De gör livet outhärdligt för alla andra.)

- Om en man har samlag med en kvinna under hennes menstruation och blottar hennes blods källa, liksom hon själv blottar den, skall båda utstötas ur sitt folk. (Hoppla. Säkrast att ha lampan släckt och täcket på at all times.)

- Om någon tar sin brors hustru till hustru, är det en vedervärdig handling. Han skändar sin bror, och de blir barnlösa. (... mm, såvida inte brorsan är död. För då träder svågerplikten in: 'Änkan skall inte gifta om sig med någon utanför släkten, utan hennes svåger skall ligga med henne, han skall ta henne till hustru och göra sin svågerplikt mot henne.' - 5 Mos 25)


- En man eller en kvinna som har en ande från en död eller en spådomsande i sig skall straffas med döden. Man skall stena dem, skulden för deras död är deras egen. (Eh. Ja. Såklart.)


Nej. Den som för ett ögonblick inbillar sig att det här är nåt annat än påhitt av vanliga människor i mellanöstern för 2500-3000 år sedan borde kamma till sig. VARFÖR håller vi sånt här strunt heligt idag?




Läs mer ...

20 december 2012

Rör gärna mina traditioner




Läs mer ...

10 december 2012

Timing

Måste faktiskt dela med mig: Jag satt just och lyssnade på Blind Eye Halo med Soilwork samtidigt som @_jorgen_e på Twitter postade den här animerade gif-bilden:



Och magi uppstod. Testa själv:



Jag kan även bekräfta att den funkar utmärkt med en annan av mina favoritlåtar:





#angeläget_kvalitetsbloggande

Läs mer ...

7 november 2012

Twitter är bäst. Facebook är sämst. Och tvärtom.



Den senaste veckan har jag hamnat i några kortare ordväxlingar om Twitter vs. Facebook.

De har inletts på typ samma sätt. Jag har nämnt nåt om Facebook - på Twitter ska väl tilläggas - och fått svaren, ungefär: Facebook suger. Jag loggar aldrig in längre. Jag har gått ur Facebook. Jag kör uteslutande Twitter nu. Twitter är så mycket bättre.

Helt okej för mig. Du ska självklart hänga i de sociala medier du gillar.

Däremot har jag lite svårt att förstå jämförelsen. För mig är användningsområdena så skilda att det nästan blir som att jämföra Wikipedia och Prisjakt.

Facebook använder jag för att interagera med mina vänner. Dvs IRLosarna. De jag hänger med, går och tar en öl med, har växt upp med, gått i plugget med eller jobbat med. Eller rättare sagt, de jag gillar av dessa. Där är jag med i gruppchatten "aw på torsdag?", eventet "Inflyttningsfest" och fotoalbumet "Kroatien 2012". Jag använder ibland listor när jag postar nåt, beroende på vilka jag tycker det berör. Och ibland, som sagt, ända ned till gruppchatten med en handfull folk om en förestående bira.

Twitter använder jag för att publikt spy ut min skit (dvs tankar/funderingar/åsikter och fullständigt trams på upp till 140 tecken) till mer eller mindre bekanta och fullständiga främlingar. Och läsa och diskutera deras skit. Man pratar vitlöksmarinad med en generaldirektör, diskuterar en DN-artikel med en bildlös och anonym twittrare med nicket @Frustbock och byter roliga översättningsmissar med Kikki Danielsson.

Självklart är inte de här användningsområdena fullständigt exklusiva för respektive tjänst. Man kan posta skit med sekretessinställningen "Offentlig" på Facebook också, och hoppas på att folk går loss på Dela-länken. Och man kan skicka DM (direktmeddelande) och vara myshemlig på Twitter. Man kan, men dessa bonusfeatures är verkligen inte deras starkaste sidor.

Så därför är det svårt, menar jag, att utröna vilken tjänst som är bättre än den andra.

Tekniskt sett så är Twitter en smärre katastrof. Diskussioner trådas inte; det är ett litet helvete om man kommer i efterhand att försöka lappa ihop vem som sa vad och när. Begränsningen på 140 tecken - som ju är vald så och ingen teknisk begräsning - gör att längre repliker måste delas upp i flera poster. Fine. Men nån förbannat irriterande bugg (feature?) i gränssnittet gör att i flera lägen visas bara den sista av de delade posterna. Bilder som postats hamnar i en liten tillfällig rulle där de efter ett tag faller bort och försvinner. Det kryllar av "Oops, something went wrong" och andra felmeddelanden. Tredjepartsapplikationer tar hand om och fixar några av besynnerligheterna, men långt ifrån alla.

Innehållsmässigt sett är dock ofta Facebook en smärre katastrof. Sponsrade meddelanden och sociala annonser mitt ibland övrigt innehåll. Spel-invites och testresultat och automatgenererat skräp som ser ut att komma från din vän. Det går förvisso att få bort en stor del genom rätt inställningar och blockera-funktionen. Men inte allt. I gengäld bjuder Facebook på den för närvarande (i mitt tycke)
bästa minst dåliga instant messaging-appen för mobilen och skrivbordet, Facebook Messenger. Den kan allt det som den inbyggda chatten/meddelandeboxen kan vad det gäller att kommunicera med folk som är påloggade på sajten - men framförallt med de icke påloggade men som har mobilappen. Snabbt, enkelt och push-notifierat. I min bekantskapskrets täcker den in betydligt fler än WhatsApp, Skype, Touch, Kik och whatstheirnames. Facebook uppdaterar även min telefon med bekantas aktuella kontaktuppgifter så att det inte blir mitt jävla ansvar att hålla reda på andras tappade lurar, bytta jobb och nya sim-kort.

Klientelmässigt så är det måhända en skillnad mellan tjänsterna. Twitter är, eller åtminstone var, en tummelplats för många inom media, journalistik, reklam och kommunikation. Alltså folk som är vana att "skapa content" och uttrycker sig ganska väl i text. Ställer man det mot Facebook som fångar in alla människor, och därigenom även de där statusuppdateringen kanske är den enda skrivna text de har formulerat på en dag, så blir det förstås påtagligt. Men skulle du störa dig så till den grad på taffligheten är det inte svårare än ett klick på "Ta bort vän" (eller "Visa inte i nyhetsflödet" om du vill vara mindre drastisk). Att avsluta sitt Facebook-konto pga detta känns lite tramsigt och onödigt elitistiskt.


Det var mina 5 cents. Så vilken tjänst är då bäst av Twitter och Facebook? Svar: ansjovissmörgås.

Läs mer ...

6 november 2012

Favorit i repris: Obama om religion





"[...] given the increasing diversity of America's population, the dangers of sectarianism are greater than ever. Whatever we once were, we are no longer a Christian nation; at least not just; we are also a Jewish nation, a Muslim nation, a Buddhist nation, a Hindu nation, and a nation of nonbelievers.

And even if we did have only Christians in our midst, if we expelled every non-Christian from the United States of America, whose Christianity would we teach in the schools? Would we go with James Dobson's, or Al Sharpton's? Which passages of Scripture should guide our public policy? Should we go with Leviticus, which suggests slavery is ok and that eating shellfish is abomination? How about Deuteronomy, which suggests stoning your child if he strays from the faith? Or should we just stick to the Sermon on the Mount - a passage that is so radical that it's doubtful that our own Defense Department would survive its application? So before we get carried away, let's read our bibles. Folks haven't been reading their bibles.

Which brings me to my second point; democracy demands that the religiously motivated translate their concerns into universal, rather than religion-specific, values. It requires that their proposals be subject to argument, and amenable to reason. I may be opposed to abortion for religious reasons, but if I seek to pass a law banning the practice, I cannot simply point to the teachings of my church or evoke God's will. I have to explain why abortion violates some principle that is accessible to people of all faiths, including those with no faith at all.

Now this is going to be difficult for some who believe in the inerrancy of the Bible, as many evangelicals do. But in a pluralistic democracy, we have no choice. Politics depends on our ability to persuade each other of common aims based on a common reality. It involves the compromise, the art of what's possible. At some fundamental level, religion does not allow for compromise. It's the art of the impossible. If God has spoken, then followers are expected to live up to God's edicts, regardless of the consequences. To base one's life on such uncompromising commitments may be sublime, but to base our policy making on such commitments would be a dangerous thing. And if you doubt that, let me give you an example.

We all know the story of Abraham and Isaac. Abraham is ordered by God to offer up his only son, and without argument, he takes Isaac to the mountaintop, binds him to an altar, and raises his knife, prepared to act as God has commanded.

Of course, in the end God sends down an angel to intercede at the very last minute, and Abraham passes God's test of devotion.

But it's fair to say that if any of us leaving this church saw Abraham on a roof of a building raising his knife, we would, at the very least, call the police and expect the Department of Children and Family Services to take Isaac away from Abraham. We would do so because we do not hear what Abraham hears, do not see what Abraham sees. So the best we can do is act in accordance with those things that we all see, and that we all hear, be it common laws or basic reason.

[...]

So we all have some work to do here. But I am hopeful that we can bridge the gaps that exist and overcome the prejudices each of us bring to this debate. And I have faith that millions of believing Americans want that to happen. No matter how religious they may or may not be, people are tired of seeing faith used as a tool of attack. They don't want faith used to belittle or to divide. They're tired of hearing folks deliver more screed than sermon. Because in the end, that's not how they think about faith in their own lives."



Läs mer ...

23 oktober 2012

Mamma ringer



-Ja, det är Anders!

-Jahadu den där teven du hjälpte mig att köpa, den fungerar inte alls idag. INGENTING FUNGERAR!
-Jaså, det var illa? Vad är problemet?
[läser innantill från tv-skärmen]
-Det betyder att den inte har nån insignal. Har du satt på Boxer-boxen?
-Vad är det?
-Den som står under teven. Den du siktar på när du byter kanal.
-Men ojoj så mycket olika saker det ska vara!
-Det är inte en enda pinal mer än du hade med gamla teven! Den där boxen hade du sen innan. Dessutom har jag beställt en liten grej som är på väg i posten, som gör att du kan stoppa Boxer-kortet direkt i teven. Då kan du ta bort boxen. Men för nu måste du sätta på den. Är den på? Ser du om den lyser?
-Jaså, nej den är svart.
-Då sätter du på den.
-Jaha! Vad trycker jag på då då? Play står det här ... och .... rewind ...
-Men va, står det Play på Boxer-boxen? Nej men du ... läser inte du på videon nu?
-Jo men du, det är ju videon det där!
- Mm ... vad ska du med video till förresten ... när tittade du på den senast egentligen? Du borde koppl... eller skitsamma ... lyser Boxer-boxen?
-Hur ser jag det då?
-Du tittar på den.
-Jaha, ja det är nån ring som lyser...
-Ja det låter lovande. Då är den nog p...
-... det står standby...
-Jas...jaha... svårt att säga om den är på eller av på den infon. Kan vara vilket som. Du får prova. Med teven fortfarande på - tryck på, eller av ... vilket det nu blir, boxen!
-Hur gör jag det då?
-Men den är ju inte ny, snälla mamma! Gör så som du gjort när du slagit igång för att titta på tv!
-Jamen det är ju så mycket nytt här! Inte kommer väl jag ihåg det!
-Kommer ihåg?! Din gamla pajade ju för mindre än en vecka sen!
-Ja ... nej jag borde inte trycka och krångla så jag förstör nånting ...
- Men du, inte förstör du vä...
- ... och så har jag ju ringt efter [väninnans son som råkade vara i närheten och hjälpte henne koppla in teven igår]!
-Men VA?! Har du ringt efter honom?! Så nu ska han vara support för att han råkade vara snäll och hjälpte till igår? Snälla du, jaga inte honom ...
-Nej jag jagar inte, jag ringde bara [mamman] och fick hans nummer och då var det en på hans jobb som svarade och sa att jag skulle ringa [mobilnr] och prata in ett meddelande så jag gjorde det och sen ringde [mamman] och berättade att han ringt upp och sa att den [yngre sonen] var i närheten så han skulle komma och hjälpa ...
- Åh. Herre. Min. Je.
-Du, det ligger en sladd bredvid här ... kanske den måste sitta i?
-Vaddå för en sladd?
-En vit. Ihoplindad. I en plastpåse.
-Du tänkte att den har åkt ur, lindat ihop sig och lagt sig i en plastpåse sen igår när det fungerade?
-Jag vet inte alls jag hur det fungerar. Ska vi sluta förresten? Du verkar upptagen med datorn.
-Upptagen med datorn?! Jag sitter och surfar febrilt efter en manual eller en bild på din fjärrkontroll så jag har en susning om vad du skulle kunna prova att trycka på ...
-Neeej, inte vågar jag trycka på nånting. Då kanske jag förstör.
-MEN VAD RINGER DU MIG FÖR DÅ? VILLE DU LIKSOM BARA UPPLYSA MIG OM ATT DET INTE FUNGERAR OCH JAG SKULLE TACKA FÖR INFORMATIONEN, SÄGA GODDAG OCH LÄGGA PÅ ELLER?!
-Bråka inte på mig! Det är inte så lätt!
-Nej, det är sant. Förlåt. Det blev lite ... jobbigt i hjärnan bara ...
-Jag ska ringa [svågern] sen och se om han kan komma ikväll!
-Ja. Gör så. Kan inte du be att han ringer till mig då?
-Kan jag väl. Varför då?
-Jag vill dels höra vad det var för fel så jag vet till nästa gång. Dels vill jag förvarna honom om att det kommer en CA-modul i din brevlåda och att han tyvärr kommer få göra en uttryckning till då.
-Jaha ska jag ha ännu mer saker!?!
-Åkejhejdåmamma! Vi hörs!
-Du nu måste jag åka ner och låsa upp för PRO-pysslet!
-Mmm! Hörs sen. Kram hej!
-Hej då!

*är vibrerande geleklump på golvet**skriver terapi-referat på bloggen*

Läs mer ...

10 oktober 2012

"Your a fag and nobody cares go burn in hell queer.!"


Religiösa homofober i USA kom på en fräsig slogan för en tid sen: "God made Adam and Eve, not Adam and Steve".

Jag har ju lite svårt för religiöst folk som går så långt så de tror på skapelseberättelsen. Och i synnerhet sådana som anför dylika dumheter som argument för sin ignoranta homofobi.

Så jag kunde såklart inte låta bli att peta lite med en pinne i myrstacken. Och se, en myra kröp upp ...



Läs mer ...